"Efter en lång tids frånvaro återvänder Ida till sin vykortsliknande hemby, men där är inget som det brukade vara. Hennes förr så ordningsamma pappa, Sten, är som förbytt och den lokala besöksnäringen har blivit utkonkurrerad av ett osmakligt tomteland i tornedalska Santajärvi. En lösning på problemet är att bygga ett hotell i byn, men den charmiga entreprenören Emil håller både byn och Idas känslor på halster.
Allteftersom tiden går dras Ida längre in i kampen för att rädda det lilla samhället, samtidigt som hon till varje pris måste hjälpa sin pappa. Men hur stöttar man någon som inte ser sitt eget behov av hjälp?"
Junis kompisläsning med Therese blev Som i ett vykort, en lite mer lättsam berättelse än vad vi vanligtvis läser tillsammans. Men eftersom jag har läst väldigt många böcker av Sofia Rutbäck Eriksson var jag ändå trygg i att jag skulle tycka om berättelsen och det hade jag helt rätt i.
Samtidigt som boken är lättläst och handlar en del om kärlek och missförstånd finns där också något allvarligare när det handlar om Ida och hennes pappa Sten. Sten har börjat bli förvirrad men inser inte själv hur illa det är och Ida försöker verkligen finnas där och ta hand om honom på bästa sätt.
Jag tycker att författaren har beskrivit hela den situationen med otroligt mycket värme och förståelse för hur det kan vara som anhörig när en närstående sakta börjar försvinna och ibland känns som en helt annan person. Det är lätt att känna igen sig i Idas känslor och hennes försök att hålla ihop allt samtidigt hon dessutom försöker hjälpa byn att överleva.
Det är en riktigt bra bok och extra roligt när den utspelar sig i en miljö jag känner till ganska bra!
