torsdag 16 september 2021

Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver


Originaltitel: We Need to Talk About Kevin
Sidor: 439 (Pocket)
"Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda. Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. 
Ända sedan Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar. Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till maken Franklin, som hon inte längre lever med. Äntligen ska hon få ge sin version av hur hon upplevt Kevins uppväxt, och hon gör det med svart humor och en nykter blick."

Vi måste prata om Kevin är en bok jag hört otroligt mycket gott om under åren. Jag har velat läsa den hur länge som helst och blev riktigt glad när jag hittade den på secondhand. 

Det är en tung bok som tagit mig ovanligt länge att läsa ut. Jag har fått läsa andra böcker samtidigt för att ha något lättare att bryta av med. Det går inte att sträckläsa Evas brev till sin make, det är för jobbigt och många gånger frustrerande. Kevins pappa har gjort mig smått galen ibland när han vägrar se alla varningstecken som hans son uppvisar. Samtidigt är det sorgligt att Eva inte lyckades knyta an till Kevin när han föddes. Det finns så många "tänk om..." i berättelsen. 

Det är nästan synd att jag inte läst den tillsammans med någon annan för det finns så mycket att prata om. Hur skulle man själv reagerat om man var Eva? Hur blir människor onda? Är det ondska som finns i Kevin sen födseln, eller är det uppväxten, är han helt igenom ond? Det är nog en perfekt bok för en bokcirkel.

Jag tycker den är riktigt bra. Den har lyckats beröra mig på många olika sätt under berättelsens gång. Det är verkligen ingen feelgoodläsning och slutet var en hjärtekrossande överraskning. Jag har blivit lite mer kräsen angående vilka böcker som får bo kvar i bokhyllan; Vi måste prata om Kevin har definitivt en plats där. 

onsdag 15 september 2021

Svinet av Åsa Grennvall

 

Originaltitel: Svinet
Sidor: 200 (Inbunden)
"Serieromanen Svinet är ett ensembledrama om ett svin och hans kvinnor. En halvung man med oförlösta konstnärsambitioner framlever sina dagar i en nutida svensk storstad, där han kastas mellan högtflygande hybrisattacker och våldsamma utfall av dålig självkänsla. 
Hans aggressiva mindervärdeskomplex drabbar främst kvinnorna omkring honom; den uppburna men ångestridna författarinnan han vägrar lämna bakom sig, hennes socialfobiska väninna som barrikaderat sig i sin ingrodda lägenhet och Svinets egen mor, som gör allt för att inte uppröra sin känslige son. När han lär känna en flicka i väntrummet till psykakuten och snabbt börjar ta kontrollen över hennes liv dras banden mellan personerna åt likt en strypsnara och berättelsen blir till en norénsk mardröm."

Jag blev tipsad om den här serieromanen av Snowglitter Books. Hon skrev att jag nog skulle kunna känna igen mig en hel del i berättelsen och var även noga med att påpeka att det därför fanns många triggervarningar. Jag blev glad för både tipset och omtanken! 

Svinet är en väldigt mörk historia. Om en man som utnyttjar alla kvinnor i sin närhet. Det spelar ingen roll om det är vänner, flickvänner eller familj. Han tar det han vill ha och skiter i vad som händer med dem som hamnar i hans väg. 

Det finns verkligen mycket jag känner igen mig i. Den charmiga rollen man får lära känna först, det mörka som sen kommer smygande för att till slut ta över helt. Anklagelserna om otrohet, humörsvängningarna, skitsnack om tidigare förhållanden, känslan av att tassa på tå över ett minfält för vad som helst kan få något att explodera igen. Det är en otroligt tung berättelse. Samtidigt är den en lättnad att läsa för den visar att mina upplevelser inte bara var jag som överdrev eller var för känslig. 

Illustrationerna i den är råa, ärliga och väldigt passande till vad som utspelar sig på sidorna. Det är inte bara svinet man reagerar på i boken heller. Flera av kvinnorna mår riktigt dåligt och har självskadebeteenden. Vissa av dem har destruktiva vänrelationer till varandra och så finns svinets mamma som lyckas vara både blind för och väldigt medvetet om hur hennes son är. Hennes tankar i slutet av boken fick mig att tänka på Vi måste prata om Kevin som jag läste ut för några dagar sedan.

Det är en stark, träffande och obehaglig serieroman.

tisdag 14 september 2021

Tisdagstrion - Kroppen

 

Dags för en ny tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken. Veckans tema är kroppen! Jag har fått gräva lite i böckernas handling för att lyckas med den listan. Av de tre böcker har jag läst två och den tredje väntar i hyllan. 


Allt för min syster av Jodi Picoult handlar om Anna som är genetisk match till sin äldre syster som lider av leukemin. Det innebär att Anna får gå igenom operationer och transfusioner för att rädda sin syster. Men till slut får hon nog och vill ha rätten över sin egen kropp. Jag har inte läst den ännu men vill verkligen göra det snart. Har hört att den ska vara otroligt bra. 


Nio månader av Cia Sigesgård handlar om det som är många pars största lycka. En tid när så mycket förändras i kvinnans kropp. Men det här är ingen lycklig, trevlig historia. Det är en lite novell på 25 sidor som man kanske inte ska läsa om man är gravid.


Sändebudet av Yoko Tawada handlar om en framtid där de äldres kroppar är starka och friska medan de ungas är svaga och sjukliga. 

måndag 13 september 2021

Polcirkeln av Liza Marklund

 

Originaltitel: Polcirkeln
Sidor: 375 (Inbunden)
Serie: Stenträsktrilogin (del 1)
"Stenträsk i Norrbottens inland, tidigt 1980-tal.

Fem tonårsflickor träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst. Fyrtio år senare hittas hon, naken och huvudlös, inmurad i ett brofundament. 

Wiking Stormberg, pojken som flera av flickorna var förälskade i under skolåren, är idag polischef i Stenträsk. Han utreder mordet på sina forna klasskamrat. 

De fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, återförenas julen 2019 för första gången sedan kamratens försvinnande. För Wiking står det snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad han själv hade för del i det."

Jag har läst en annan bok av Liza Marklund tidigare men det är många, många år sedan. Jag har inget direkt minne av den och kan inte riktigt jämföra på något sätt och se om hennes skrivsätt har ändrat sig. Däremot kan jag säga att jag verkligen gillar Polarcirkeln.

Det handlar om ett försvinnande, ett brott. Och visst får man följa polisen som utreder fallet litegrann. Men allra mest tycker jag det handlar om de fem flickorna, både tiden innan försvinnandet och hur de fyra som finns kvar är när de träffas igen flera år senare. Det finns så mycket som skaver i deras grupp och det är intressant att följa det utifrån. Jag hade däremot inte velat vara med i deras bokcirkel, det verkar inte ha varit speciellt trevliga träffar på slutet. 

Karaktärerna är inte nödvändigtvis lätta att tycka om. Jag har en favorit bland tjejerna som verkligen känns snäll och äkta. De andra är mer komplicerade. Det är inte något dåligt utan gör istället så att berättelsen får flera lager där mycket döljs bakom det ytliga de visar upp. 

Jag är glad att det här ska bli en trilogi och längtar efter nästa del!

torsdag 9 september 2021

Kristi Bruds slav: mitt liv i sektens hjärta av Josefine Frankner & Cecilia Gustavsson

 

Originaltitel: Kristi Bruds slav: mitt liv i sektens hjärta
Längd: 11 h 15 min
Uppläsare: Josefine Frankner
"Josefine Frankner var Kristi bruds allra närmaste tjänarinna, på pass dygnet runt. Hon skötte allt från hennes kroppsvård till hushållet. För första gången berättar hon nu sin historia. Redan som tonåring flyttade hon hemifrån till Knutby och Filadelfiaförsamlingen där. Men det som började med optimism och gemenskap i en idyllisk by urartade totalt. Josefine blev misshandlad, psykiskt nedbruten och hjärntvättad. 
Under 25 år förvandlades hon från en trygg och framåt tonårstjej till en robot, vars största skräck var att hamna i onåd. Hon fråntogs rätten att vara mamma till sina två barn, rätten till samliv med sin man och kontakten med sina föräldrar. Hon förlorade också sin värdighet och identitet. Först när det kom fram att hennes dotter utsatts för sexuella övergrepp lyckades hon och familjen bryta sig loss. Josefine frågar sig: Hur kunde jag lära mig att tåla så mycket smärta? Jag var en slav, en slaskhink. Värst av allt var att den här vardagen blev helt normal."

Kristi Bruds slav är en otroligt intressant och berörande berättelse om hur Josefine blev indragen i sekten i Knutby. När jag har hört och läst om Knutby tidigare har det mest varit om mordet och mordförsöket, men Josefins berättelse ger en välskildrad inblick i allt det andra. Hur Kristi brud blev just Kristi brud, vilka hon hade runt sig och hur de behandlades av henne. Och hur de tvingades behandla varandra. 

Det är intressant att höra Josefine berätta om vilka taktiker som användes för att manipulera henne och hennes familj. Jag har inte varit med i en sekt men jag kan ändå känna igen vissa saker från det destruktiva förhållande jag var i. Anklagandet, hur man bryts ner och får små stunder av värme som gör att det är så svårt att gå, hur man aldrig egentligen kan göra rätt osv. 

 Jag lyssnade på den som ljudbok och det gör verkligen mycket att höra Josefine berätta sin egen historia. Det blir väldigt nära och personligt. Jag uppskattar också att få höra lite om tiden efter, när de brutit sig loss och börjar försöka hitta tillbaka till ett vanligt liv. Hur svårt det var att börja tänka på sig själv, bara något så enkelt som att välja vad man är sugen på att äta. 

Det är en riktigt bra bok och jag rekommenderar den om man är intresserad av att veta mer om hur livet i just den här sekten var.