torsdag 20 januari 2022

De förlorade barnen: Ett arkiv av Valeria Luiselli

 

Originaltitel: Lost Children Archive
Sidor: 449 (Inbunden)
"Ett New York-par med sina två barn reser med bil i USA, på väg mot Arizona för att besöka de Apacheområden som Geronimo en gång styrde. I bilen leker den femåriga dottern och tioåriga sonen lekar och sjunger sånger, men utifrån samtalen i framsätet börjar de inse att deras föräldrar håller på att separera.

Samtidigt rapporterar radion om tusentals barn som försöker korsa gränsen till USA från Mexiko men som omhändertas och isoleras i fängelseliknande förhållanden, eller försvinner och dör i öknen.

Barnen försvinner, såväl historiskt i folkmordet på ursprungsamerikaner och i den ström av flyktingar som offrar allt för att ta sig från Centralamerika till USA, som i den privata sfären och familjen. Romanen är ett pussel av dessa glömda barn och historier som frågar sig hur vi bevarar våra minnen, såväl personliga som politiska, samtidigt som den iakttar ett djupt splittrat samhälle."

De förlorade barnen är en väldigt allvarsam bok. I centrum har vi en familj på fyra, där de vuxna börjar inse att deras framtid kanske inte är tillsammans. De jagar olika drömmar; kvinnan vill dokumentera situationen med alla barn som försöker ta sig över gränsen från Mexiko till USA. Mannen vill berätta om en grupp ur ursprungsbefolkningen som leddes av Geronimo. 

Alla de historierna delar sidor i den här berättelsen. Flyktingbarnen, ursprungsbefolkningen och den lilla familjen som snart är över. Allt vävs ihop, dåtid och nutid. En del av boken är från kvinnans perspektiv, den upplever jag som lite distanserad. Det är som att hon befinner sig på avstånd från allt, även det hon verkligen bryr sig om. Sedan får den unga sonen, tio år, ta plats. Hans del av boken var den jag verkligen fastnade för. 

Exakt varför kan jag inte säga, då avslöjar jag för mycket. Men jag tyckte om hans allvar samtidigt som han på många sätt är naiv och tar ogenomtänkta beslut på grund av det.
Allra sista meningen i berättelsen är dessutom ett av de vackraste avslut jag läst. Där började nästan tårarna att rinna.

Det är en bok som kommer sjunka in mer och mer ju längre tid som går känner jag. Jag tyckte verkligen om den.

onsdag 19 januari 2022

Cujo av Stephen King

 

Originaltitel: Cujo
Sidor: 342 (Pocket)
"Cujo, en sanktbernhardshund på nästan hundra kilo, är den bästa vän Brett Chamber, tio år gammal, någonsin har haft. En dag jagar Cujo ner en kanin i en håla i marken. I denna håla bor det rabiessmittade fladdermöss. Vad som sedan sker med Cujo och de stackare som råkar komma i hans närhet avslöjas i Stephen Kings hittills mest spännande rysarroman."

För länge, länge sedan såg jag filmatiseringen av Cujo. Jag kan inte påstå att jag minns mycket, bara att en mamma och son var fast i en bil med en galen hund utanför. Kanske borde jag se om den? Om jag klarar av det. 

Nu är boken läst i alla fall! Det var intressant att plocka upp en av Kings äldre böcker. Den här gavs ut 1981. Det är en berättelse som går lite upp och ner. Vissa delar är hur spännande och nervslitande som helst. Andra är ganska tråkiga. 

Medan mamman och sonen kämpar för överlevnad är pappan iväg på affärsresa och jag måste säga att delarna från hans resa inte intresserade mig alls. Jag brydde mig verkligen inte om hur hans reklambyrå skulle ro iland sitt uppdrag. Jag ville tillbaka till den lilla staden där Cujo sakta blev sämre och sämre och till slut tappade allt förstånd. 

Samtidigt som tanken på en aggressiv sanktbernhardshund är riktigt skrämmande kan jag inte låta bli att tycka synd om Cujo som sakta försvinner in i en sorts galenskap när sjukdomen tar över mer och mer. Trots de långsamma delarna tyckte jag ändå om läsupplevelsen och slutet överraskade mig på riktigt. Jag får återkomma med åsikter om filmen om jag vågar se om den!

tisdag 18 januari 2022

Tisdagstrion - Mamma, pappa, barn

 

I veckans tisdagstrio hos Ugglan & Boken är temat mamma, pappa, barn. Så jag har samlat tre böcker som på något vis berör det. 


En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Det här var den absolut första boken jag tänkte på. I den får man läsa ur tre olika perspektiv, pappans, mammans och dotterns. Det handlar om ett mord som dottern blir anklagad för.


Testamente av Nina Wähä. Det här handlar om en stor familj. En stor, trasig familj. Det är en mörk och obehaglig berättelse.


Lite död runt ögonen av David Ärlemalm. I den här boken har mamman dött och lämnat en pappa som försöker hantera vardagen för sig själv och sin unga dotter.

måndag 17 januari 2022

Flickorna av Emma Cline

 

Originaltitel: The Girls
Längd: 11 h 10 min
Uppläsare: My Holmsten
"»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin "storfamilj", unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död."

Flickorna var verkligen överallt när den kom ut för några år sedan. Den hyllades till skyarna och jag blev nyfiken när jag hörde att den skulle vara lite baserad på Charles Manson, hans anhängare och morden de begick. 

För det första tycker jag att My Holmsten gör ett fantastiskt jobb med uppläsningen. Jag fångas av hennes röst och hon gör att berättelsens drömska känsla får liv. Jag kan nästan se den heta sommarluften dallra framför mig när hon berättar om Evie och flickorna, om de varma sommardagarna på ranchen. 

Jag funderar på om jag hade fastnat för boken lika mycket om jag bara läste den. Det känns nästan som den hade kunnat bli lite långsam i fysisk form, lite tråkig. Men jag vet inte, det är bara en känsla jag får. 

Jag är inte lika knockad som många andra verkar ha blivit, men jag tycker inte heller det är en dålig bok. Den är bra, jag är intresserad hela tiden och vill veta mer. Det är både fascinerande och skrämmande hur en enda man kan dra till sig så många människor och få dem att göra som han vill. 

torsdag 13 januari 2022

Syndoffer av Jeanette Bergenstav

 

Originaltitel: Syndoffer
Sidor: 450 (Inbunden)
Serie: Jennifer Sundin (del 1)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Ingen har hört något. Ingen har sett något. Ändå har två personer blivit brutalt mördade i Torshammarskolans nyrenoverade bildsal. Utsänd av lokaltidningen råkar frilansjournalisten Jennifer Sundin kliva rakt in på brottsplatsen. Innan hon larmar tar hon närgångna bilder av de sargade kropparna.

Snart inträffar ytterligare ett mord i ett stillsamt radhusområde i närheten. Finns det ett samband? Handlar det om ett våldsamt svartsjukedrama eller uppgörelser i den undre världen?

Fallen väcker den gamla kriminalreportern inom Jennifer. De innebär också en chans att tjäna snabba pengar och att slippa tänka på sitt havererade privatliv. Hon är nyligen stelopererad och äter mer smärtstillande än hon borde. Hennes man har träffat en annan och lagt beslag på huset. Jennifer tvingas fly till sin pappas gamla båt vid Drömmarnas kaj, i Göteborg. Medan hon blir allt djupare indragen i mordgåtan kämpar hon för att vinna tillbaka sitt hem och sin älskade dotter."

Syndoffer är den första delen i en planerad serie om kriminalreportern Jennifer Sundin. Hon kliver rakt in i ett mordfall, bokstavligt talat, och vi får följa henne när hon rapporterar om brotten, rotar lite i dem själv och samtidigt försöker få sin vardag att gå ihop. Hon ligger i en otrevlig skilsmässa och går runt med konstant smärta i kroppen. 

Det är en riktigt spännande berättelse med korta kapitel som drar in läsaren direkt. Jag har svårt att lägga undan den när jag sätter mig för att läsa lite och får verkligen slita mig för att lägga mig i tid när jag har jobb dagen därpå. 

Jennifer är en komplicerad karaktär, hon gör inte alltid kloka val och jag förstår henne inte alla gånger. Samtidigt hejar jag på henne och tycker om att följa hennes resa genom boken. Jag klickar nog med henne lite extra för att hon verkligen älskar sin hund! 

Jag blir överraskad gång på gång och det uppskattar jag. Jeanette Bergenstav har skrivit en riktigt bra deckare och jag ser fram emot nästa del i serien!