Ristmärken av Johan Theorin

 

Originaltitel: Ristmärken

Sidor: 394 (Inbunden)

Serie: Ölandssviten (del 6)

"Polisinspektör Tilda Davidsson är höggravid när hon går in för att hjälpa en knivhuggen kollega i den mörka kustgården på norra Öland. På övervåningen hittar hon ett äldre par, döda i en dubbelsäng.

Tildas gamle släkting Gerlof minns att den isolerade gården ligger intill ett av andra världskrigets mest hemliga försvarsprojekt. Gradvis förstår Gerlof att de gåtfulla dödsfall som drabbade soldaterna inte är glömda och att en mördare från det förgångna fortfarande går lös."

Ölandssviten är en av mina favoritserier. Jag tycker verkligen om karaktärerna Gerlof och Tilda och brukar sluka böckerna. Tyvärr blev inte Ristmärken någon ny favorit i serien, jag fastnade inte alls lika mycket som jag brukar. 

Jag vet inte riktigt varför, berättelsen fångade mig bara inte. Varken det privata i Gerlofs och Tildas liv eller mysteriedelen. Jag upplever att det inte blev spännande på samma sätt som det brukar. Sen slutade den med en cliffhanger som jag inte riktigt bryr mig om.  

Kanske hade jag för höga förväntningar eftersom jag gillat de tidigare delarna så mycket. Jag kommer absolut läsa vidare och hoppas på att känslan jag saknade kommer tillbaka i nästa bok.

Benvittring av Johan Theorin

 

Originaltitel: Benvittring

Sidor: 416 (Inbunden)

Serie: Ölandssviten (del 5)

"En man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor.

När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof.

Gerlof är sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Hat så starkt att mordet på stranden bara är början."

Johan Theorin kan räknas till en av mina favoritförfattare. Jag har gillat allt jag läst hittills och Benvittring är inget undantag.

Det är lite som att hälsa på en gammal vän när jag börjar läsa om Gerlof igen. Extra roligt var det att händelser från en novell i samlingen På stort alvar nämndes. Det är inget stort och man behöver absolut inte ha läst novellsamlingen för att kunna läsa den här. Det var bara lite roligt när jag så nyligt läst den novellen.

Jag gillar att följa både Gerlof och Tilda när de på varsitt håll börjar utreda de olika händelserna. Som karaktärer är båda två intressanta även om jag gillar Gerlof lite mer. Han har hunnit uppleva så mycket under sitt liv och det blir en del minnesglimtar under berättelsens gång. 

Berättelsen tar verkligen en mörk vändning när pusselbitarna börjar falla på plats. Både dåtidens och nutidens delar visar hur långt vissa är villiga att gå för att ta sig framåt och dölja sanningen.

Jag håller tummarna för att det blir fler böcker från Öland! Karaktärerna och miljöerna är fantastiska och kombinerat med Theorins skrivsätt ger de här berättelserna mig en otrolig läsglädje. 

På stort alvar av Johan Theorin

 

Originaltitel: På stort alvar

Sidor: 261 (Pocket)

"I På stort alvar samlar Johan Theorin de kortare berättelser han genom åren skrivit om Öland, och lägger till flera nya. Novellerna utspelar sig på det öde alvaret, vid kusterna och ute på den nyckfulla Östersjön. Många av dem har skutskepparen Gerlof Davidsson i huvudrollen, en gammal bekant från romanerna Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge.

Vi möter osaliga döda, kusliga hundar, mordiska svanar, döende arkeologer, vettskrämda turistguider, nakna ålfiskare och många andra minnesvärda figurer. Novellsamlingen är en fantasifull och underhållande hyllning till den öländska berättartradition som Johan Theorin själv växte upp med och som utgjort en fruktbar mylla för hans författarskap."

På stort alvar är en novellsamling. Det är inte jätteofta jag läser noveller, jag tycker bättre om när det är många sidor där man hinner sjunka in i berättelsen ordentligt. Det finns undantag, Stephen King är grym på noveller och nu kan jag även säga att Johan Theorin är det.

Alla berättelser i På stort alvar är bra. Det finns så klart de jag fastnar för mer än andra men alla är bra skrivna. Jag gillar så klart de som är lite läskiga eller mystiska mest medan de som ska vara lite roliga inte är favoriter.

Gerolf som är med i hans romaner dyker upp i några av novellerna och det är ett kärt återseende. Jag har alltid tyckt om honom som karaktär.

Allt som allt en riktigt lyckad novellsamling! Nu ser jag fram emot att kasta mig över Theorins senaste bok, Benvittring, så fort som möjligt!

Rörgast av Johan Theorin

 

Originaltitel: Rörgast

Sidor: 455 (Inbunden)

Serie: Ölandssviten (del 3)

"Den gamle skepparen Gerlof Davidsson väcks mitt i natten av en pojke som bultar på hans dörr. Pojken stapplar in från stranden och berättar om ett skepp fyllt av döda och döende sjömän, och en galen man med yxa. Det är i början av en tryckande högsäsong på norra Öland, när tiotusentals turister anländer för att fira midsommar.

 Men en av besökarna har vänt hemåt från ett annat land för att kräva betalning för en mycket gammal skuld, och han lämnar död och skräck efter sig i sommarnatten. I myllret av människor är det bara Gerlof som börjar ana vem hemvändaren är, och varför hans mål är att hämnas på en hel släkt. Det är bara han som har mött mannen förut, i ungdomen, när de båda stod på kyrkogården och plötsligt hörde knackande ljud från en nygrävd grav..."

Jag har läst flera böcker av Theorin under åren och tyckt bra om alla. Min favorit är nog fortfarande Nattfåk men Rörgast klättrar också högt upp på listan!

Det är en ganska tjock bok men det märks verkligen inte under läsningen. Sidorna bara flyger fram och jag plöjde en stor del av boken under en dag. Kapitlen är korta så det var hela tiden lätt att tänka "bara ett kapitel till", sånt älskar jag! 

Gerlof är en återkommande karaktär och jag tycker om att följa honom. Han är gammal och känns väldigt stabil och klok. Samtidigt som han är modig och försöker göra det rätta när han upptäcker att någon håller på med mindre trevliga planer. 

Jag har aldrig varit på Öland men kan verkligen känna miljön genom böckerna. Jag skulle nog inte trivas jättebra där heller på sommaren när det verkar vara galet mycket turister så det är nog lika bra jag håller mig till böcker som utspelar sig där under de varmare månaderna!

Nu ser jag verkligen fram emot den nya boken, Benvittring, som släpps i november.

Sankta Psyko av Johan Theorin

Originaltitel: Sankta Psyko

Sidor: 399 (Inbunden)

"Till en stad på svenska västkusten kommer den 29-årige Jan Hauger för ett vikariat som förskollärare. Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger invid muren till Sankta Patricias regionklinik - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas. 

På Gläntan vistas barnen för att behålla kontakten med de inspärrade föräldrarna. En av Jans uppgifter är att eskortera barnen genom den källargång som förbinder förskolan med kliniken. 

Jan är en duktig pedagog men förtiger också saker, som varför han så gärna ville ha tjänsten på Sanka Psyko. Och vad som egentligen hände flera år tidigare när han gick ut i skogen med en dagisgrupp - och kom tillbaka med ett barn för lite."

Jag har läst flera av Theorins böcker tidigare och tyckt jättemycket om dem. Ändå har den här och Rörgast blivit liggande länge i bokhyllan. Men Elza gav mig en knuff i rätt riktning och gjorde mig väldigt pepp på att äntligen ta upp Sankta Psyko!

Det är jag verkligen glad för att hon gjorde. Så fort jag öppnade boken och började läsa blev jag påmind om hur bra Theorin skriver. Hur spännande hans berättelser är och hur svåra de är att lägga ner! Det har verkligen varit ett nöje att följa med i den här lite kusliga, mörka berättelsen.

Jan är en ganska intressant huvudkaraktär. Han är komplicerad och jag har svårt att bestämma mig vad jag tycker om honom. Vissa gånger är han riktigt sympatisk, andra tar han så galna beslut att jag bara vill skaka om honom. Och ibland tänker han verkligen inte längre än nästan räcker! Men det är det som gör det så spännande också. Hans privata sökande efter något eller någon inne på Sankta Psyko och vad han gör för att lyckas med det han vill. Det är en bladvändare och hela känslan runt boken passar perfekt i höstmörkret.