Ristmärken av Johan Theorin

 

Originaltitel: Ristmärken

Sidor: 394 (Inbunden)

Serie: Ölandssviten (del 6)

"Polisinspektör Tilda Davidsson är höggravid när hon går in för att hjälpa en knivhuggen kollega i den mörka kustgården på norra Öland. På övervåningen hittar hon ett äldre par, döda i en dubbelsäng.

Tildas gamle släkting Gerlof minns att den isolerade gården ligger intill ett av andra världskrigets mest hemliga försvarsprojekt. Gradvis förstår Gerlof att de gåtfulla dödsfall som drabbade soldaterna inte är glömda och att en mördare från det förgångna fortfarande går lös."

Ölandssviten är en av mina favoritserier. Jag tycker verkligen om karaktärerna Gerlof och Tilda och brukar sluka böckerna. Tyvärr blev inte Ristmärken någon ny favorit i serien, jag fastnade inte alls lika mycket som jag brukar. 

Jag vet inte riktigt varför, berättelsen fångade mig bara inte. Varken det privata i Gerlofs och Tildas liv eller mysteriedelen. Jag upplever att det inte blev spännande på samma sätt som det brukar. Sen slutade den med en cliffhanger som jag inte riktigt bryr mig om.  

Kanske hade jag för höga förväntningar eftersom jag gillat de tidigare delarna så mycket. Jag kommer absolut läsa vidare och hoppas på att känslan jag saknade kommer tillbaka i nästa bok.

Galatea av Madeline Miller

 

Originaltitel: Galatea

Sidor: 35 (Inbunden)

"I Antikens Grekland har en skicklig marmorskulptör skapat den vackraste kvinna som staden någonsin skådat, och gett henne liv, och tagit henne till sin fru. Nu förväntar han sig att hans fru, Galatea ska behaga honom och vara lydnad och ödmjukhet personifierad. Men hon vill annat och med en dotter att rädda är hon fast besluten att bryta sig loss vad det än kostar."

Galatea är en liten novell som går snabbt att läsa. Med sina få sidor lyckas den ändå dra in mig i berättelsen och jag hinner bli nyfiken på huvudkaraktären och känna avsmak för skulptören. Det är så mycket som skaver med hela situationen.

Jag hade gärna sett den som en längre bok som går in mer i detalj på allt från att hon blir skapad till slutet på berättelsen. Men jag gillar den som den är också! Ibland är det perfekt med något kort som går att läsa i en sittning. 

Sången om Akilles av Madeline Miller

Originaltitel: The Song of Achilles

Sidor: 347 (Inbunden)

"Grekland på hjältarnas tid. Patroklos, en tafatt ung prins, tvingas gå i landsflykt och hamnar hos kung Peleus och hans perfekte son Akilles. Deras olikheter till trots växer en innerlig vänskap fram mellan pojkarna, en relation som djupnar till något mer i takt med att de mognar till unga män.

När Helena av Sparta blir bortrövad skickas Akilles i väg till det fjärran Troja för att fullfölja sitt öde. Sliten mellan kärlek och oro över vännen gör Patroklos honom sällskap, utan att ana att allt de håller kärt kommer att sättas på prov under de kommande åren."

 Sången om Akilles är en berättelse om kärleken mellan Akilles och Patroklos och hur de följs åt genom livet och till slut hamnar i kriget mot Troja. Vi får följa de utmaningar och problem de går igenom men även dela en del av deras fina stunder. De försöker lura ödet och undkomma profetior men det visar sig vara ett väldigt svårt spel.

Jag har så klart hört väldigt mycket gott om den här boken. Den har blivit otroligt hyllad och jag tycker också om den. Men jag gillar nog författarens bok Kirke lite mer faktiskt. Jag hade lättare att fastna för henne som karaktär. I den här boken var det först på slutet jag verkligen började känna med Akilles och Patroklos. 

Jag gillade att få ett annat perspektiv på en berättelse jag redan hade lite koll på sen innan och jag tycker att Miller gör ett väldigt bra jobb med att få den levande. 

Allt för min syster av Jodi Picoult

 

Originaltitel: My Sister´s Keeper

Sidor: 375 (Inbunden)

"Anna är egentligen inte sjuk, men hon har tillbringat ändlösa dagar av sitt liv på sjukhus. Hon är en genetisk matchning till sin äldre syster Kate som lider av leukemi, och för att rädda hennes liv utstår hon ideligen nya operationer och transfusioner.

Nu är Anna tretton år och har fått nog. Hon vänder sig till en advokat och stämmer sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sin egen kropp. Ett beslut som kan komma att splittra hela familjen, och som framför allt har dödlig konsekvens för Kate."

Det här är en bok som verkligen rör upp en hel del känslor och får en att tänka mycket under läsningen. Handlingen berör, det är svårt att inte göra det med ämnet och frågorna som ställs. Vad är egentligen rätt och fel i en så här omöjlig situation? 

Trots det tunga ämnet är den förvånansvärt lättläst. Den hoppar mellan olika karaktärers perspektiv så man får ta del av många tankar och åsikter. Bäst gillar jag att följa Anna. Hon som står i centrum för allt när hon väljer att stämma sina föräldrar. 

Men något som drog ner helhetsupplevelsen för mig var slutet. Jag gillar det inte alls tyvärr. Det är nog allt jag kan säga utan att riskera att spoila något. 

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

 

Originaltitel: Therése Söderlind

Sidor: 589 (Inbunden)

"En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen. 

Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång. Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet. Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd."

Det här har varit långsam läsning. Jag påbörjade den någon gång i...november kanske? Men sen blev den liggande och jag fick ta nya tag i början på det nya året.

Grejen är att jag tycker det är en bra bok. Men samtidigt har det varit andra böcker som lättare fått min uppmärksamhet. När jag väl suttit med den har jag tyckt om den men jag har inte dragits till den de stunder jag inte läst den. Jag vet inte riktigt varför? Något med skrivsättet, eller att den ibland kändes lite seg kanske? 

Boken är uppdelad så vi får följa 4 olika karaktärer. Två mer i nutid och två i dåtid. Jag gillar mest karaktären Malin i dåtid. Hon lever under häxprocesserna och blir anklagad för att vara en häxa och riskerar att brännas på bål. I nutid följer läsaren en far och en dotter som börjar se tillbaka på sin släkts historia. Den fjärde vi följer är Malins svärson som tänker tillbaka på hur det var när både Malin och hans egen mamma stod anklagade. 

Det är väldigt intressant och de dåtida delarna är som sagt mina favoriter. Nutiden fastnar jag inte lika mycket för även om allt är väldigt välskrivet och bra. Jag trodde nog jag skulle tycka om den ännu mer än jag faktiskt gjorde.

Kirke av Madeline Miller

Originaltitel: Circe

Sidor: 392 (Pocket)

"Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok - som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet."

Kirke är en bok jag hört otroligt mycket gott om. Så det var väldigt spännande när den blev vald som min och Therese kompisläsning för oktober. 

I början är det lite förvirrande med väldigt många namn. Vissa känner jag igen från det jag tidigare läst om grekisk mytologi men inte alla. Men när jag väl kommer in i berättelsen är jag fast och förvirringen går över. Jag gillar verkligen att läsa om Kirke och följa hennes liv.

Hon är en så stark karaktär som jag hejar på. Det gör mig glad när hon hittar sätt att göra det bästa av de utmaningar hon ställs inför. Jag tycker om Millers skrivsätt, hon får verkligen Kirke att komma till liv på sidorna.

Nu är jag väldigt sugen på att plocka upp Sången om Akilles också.

Lincoln Highway av Amor Towles

 

Originaltitel: The Lincoln Highway

Sidor: 574 (Inbunden)

"I juni 1954 körs artonårige Emmett Watson hem till Nebraska av fångvaktaren på arbetslägret där han precis avtjänat femton månader för ofrivilligt dråp. Hans mor är sedan länge ute ur bilden, hans far har nyligen gått bort, och familjegården är utmätt av banken. Emmetts plan är att ta med sin åttaårige lillebror, Billly, till Kalifornien för att börja om på nytt. Väl framme i Nebraska upptäcker Emmett att två av hans vänner från lägret har gömt sig i bagageutrymmet på fångvaktarens bil. Tillsammans har de gjort upp en helt annan plan för Emmetts framtid, en som kommer att ta dem på en ödesdiger resa i motsatt riktning: till New York City."

 Wow. Vilken bok.

Jag läste författarens förra bok, En gentleman i Moskva, och fullkomligt älskade den. Därför var det lite nervöst att plocka upp Lincoln Highway, kunde det verkligen bli en till fullträff? Jo, det kunde det. Jag älskar den här boken också. 

Det är något stillsamt över Towles sätt att berätta en historia. Sidorna är inte fulla med action, ändå händer det otroligt mycket. Här finns karaktärer att älska, några att avsky och några att irritera sig på. Boken är över 500 sidor men jag hade kunnat fortsätta läsa i några hundra till. Det finns så mycket att fastna för.

En av karaktärerna blir min favorit. Jag tycker så mycket om honom och hur otroligt genomgod han verkar vara. 

Lincoln Highway har en självklar plats på listan över de bästa böckerna jag läst 2022. Det finns ingen risk att den blir nedknuffad därifrån.

Det kan kvitta av Agota Kristof

Originaltitel: C'est égal

Sidor: 73 (Inbunden)

"En man blir till en staty när han kramar sin hund för sista gången; en kvinna förvånas över att hennes man krossade huvudet när han föll ur sängen och landade på en yxa; en författare hittar inte sitt ämne; en man vandrar runt på gatorna i sin födelsestad och försöker hitta sin son; en pojke ser genom ett tågfönster sin barndom försvinna.

Dessa berättelser rör sig i gränstrakterna mellan saga och mardröm och utgör den kanske gåtfullaste delen av Agota Kristofs författarskap."

För ungefär ett år sedan läste jag Agota Kristofs trilogi som innehåller Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen. Det var en otroligt speciell och obehaglig läsning så jag hade höga förhoppningar på Det kan kvitta.

Tyvärr levde den inte upp till dem. Boken består av flera små berättelser. Vissa är bara ett uppslag långt, andra bara en sida. Några sträcker sig över flera sidor. Det stora problemet är att jag inte får något grepp om de flesta.

Det är två stycken jag fortfarande kommer ihåg, de andra har redan släppt taget och försvunnit ur minnet. Den första är om kvinnan som är förvånad när hennes man dött när han råkat ramla ur sängen och landa på en yxa. Hon kan inte förstå varför hon misstänks för att ha något med det att göra. Den hade en väldigt mörk humor i sig som jag uppskattade. Den andra är en berättelse om en kvinna som fyller år, hennes man lovar att han ska ta hand om allt inför firandet men så blir det inte. Den var så oväntat vardaglig och kändes som något många kan känna igen sig i så den fastnade också.

Men det blev ingen ny favoritbok. Jag vill ändå fortsätta läsa mer av Kristof och hoppas på att hitta andra böcker jag tycker om.

Benvittring av Johan Theorin

 

Originaltitel: Benvittring

Sidor: 416 (Inbunden)

Serie: Ölandssviten (del 5)

"En man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor.

När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof.

Gerlof är sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Hat så starkt att mordet på stranden bara är början."

Johan Theorin kan räknas till en av mina favoritförfattare. Jag har gillat allt jag läst hittills och Benvittring är inget undantag.

Det är lite som att hälsa på en gammal vän när jag börjar läsa om Gerlof igen. Extra roligt var det att händelser från en novell i samlingen På stort alvar nämndes. Det är inget stort och man behöver absolut inte ha läst novellsamlingen för att kunna läsa den här. Det var bara lite roligt när jag så nyligt läst den novellen.

Jag gillar att följa både Gerlof och Tilda när de på varsitt håll börjar utreda de olika händelserna. Som karaktärer är båda två intressanta även om jag gillar Gerlof lite mer. Han har hunnit uppleva så mycket under sitt liv och det blir en del minnesglimtar under berättelsens gång. 

Berättelsen tar verkligen en mörk vändning när pusselbitarna börjar falla på plats. Både dåtidens och nutidens delar visar hur långt vissa är villiga att gå för att ta sig framåt och dölja sanningen.

Jag håller tummarna för att det blir fler böcker från Öland! Karaktärerna och miljöerna är fantastiska och kombinerat med Theorins skrivsätt ger de här berättelserna mig en otrolig läsglädje. 

Never let me go av Kazuo Ishiguro

 

Originaltitel: Never let me go

Sidor: 318 (Inbunden)

"Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där?

När Kathy i 30-års åldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy."

Äntligen har jag läst Never let me go av Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro. Jag var lite nervös när jag plockade upp den. Dels har jag hört så mycket bra om den, dels är det en Nobelpristagares bok, den kanske skulle vara jättetung och svår?

Jag hade inte behövt oroa mig. Jag hade en väldigt trevlig men mörk och sorglig lässtund tillsammans med den här boken. Vi följer Kathy som ser tillbaka på sin uppväxt på ett väldigt speciellt internat. Hon tänker på sina gamla vänner, sina lärare och allt de fick lära sig och förbereda sig för inför framtiden. En framtid som är väldigt olik de flesta människors. 

Det ligger en tryckande stämning över berättelsen. Som en låg och tät dimma. Jag förstår att inget kommer sluta som jag vill att det ska sluta men jag hoppas ändå till sista sidan. Jag vill inte säga för mycket om handlingen för den tar man nog bäst till sig utan att veta riktigt vad man ger sig in på. 

Språket är inte alls svårt utan flyter på riktigt bra. Det fångade mig och jag kom på mig själv flera gånger med att läsa längre stunder än vad jag egentligen hade planerat. 

Jag tyckte verkligen om Never let me go och ser fram emot att plocka upp Återstoden av dagen som väntar i hyllan.

Kidnappningen av Anna Schulze

Originaltitel: Kidnappningen

Sidor: 453 (Inbunden)

"När Anna Schulzes pappa är elva år förs han bort av sin mamma Daisy. Året är 1936, Daisy är ekonomiskt utblottad och de flesta av hennes vänner och släktingar har vänt henne ryggen. Med två havererade äktenskap bakom sig ser hon kidnappningen av sin egen son, och flykten utomlands, som ett sista desperat försök att skapa ett förhandlingsutrymme. 

I Kidnappningen - En släktberättelse utforskar Anna Schulze en verklig händelse i sin egen familjs historia. Med hjälp av anteckningar, tidningsartiklar och dagböcker låter hon figurerna på de svartvita släktfotografierna få liv. Farfar Harald, farmor Daisy. Den ofattbara berättelsen finns där mitt i alla papper, bilder och dokument. 

Kidnappningen - En släktberättelse är en skildring av en livlig, vacker, intagande men också djupt självcentrerad kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Men det är också berättelsen om Annas pappa och vad som hände honom under de nästan tre år han var efterlyst av Interpol, och hur det formar en människa att som barn bli uppryckt från sitt hem och berövad allt det man känner till - sitt land, sitt språk, sin familj. Kidnappning är en sorts stöld, stölden av en människa."

Den här boken köpte jag på bokrean för något år sedan. Jag minns det så tydligt för jag plockade upp den, började läsa första sidan och kände direkt att det här var något för mig. Så jag köpte den och tänkte läsa den ganska tätt inpå det. Men så blir det ju sällan och den fick vänta något år.

Det heter ju att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge och i det här fallet stämde det verkligen. Kidnappningen är en av de mest fascinerande böcker jag har läst. Den är baserad på riktiga händelser och det bevisar helt klart att verkligheten slår fiktionen ibland. Många gånger känns det som att jag sitter med hakan nere i backen på grund av hur karaktärer beter sig. Speciellt Daisy, kvinnan som kidnappade sin son. Hon verkar ha levt i en egen liten värld och kunde aldrig se när hon hade fel eller gjorde något galet. Det var alltid alla andra som var dumma och emot henne. Tyvärr går ju sådant alltid ut över andra, i det här fallet hennes två barn. 

Författaren är Daisys barnbarn. Hon reflekterar över hur kidnappningen påverkade hennes pappa ända upp i vuxen ålder. Vad det gör med en människa att tas ifrån alla val och bara följa med på någon annans galna nycker. Som läsare lider jag med barnen. Det gör ont att se hur själviskt en förälder kan bete sig bara för att hämnas på omgivningen och "få rätt". Hur någon kan förvänta sig kärlek och lojalitet när personen i flera år lämpat över ansvaret på någon annan som fått kliva in i föräldrarollen. 

Det var en perfekt bok för mig och är ni fler som gillar att läsa böcker baserade på verkliga händelser rekommenderar jag att ni plockar upp den här. 

Kvinnokungen av Kristina Sjögren

Originaltitel: Kvinnokungen

Sidor: 424 (Inbunden)

"År 1632 får Sverige sin första kvinnliga kung i modern tid. I denna myllrande roman följer vi Christinas resa mot makten - och hennes kamp för frihet.

Vid tjugoåtta års ålder abdikerar Christina och flyr Sverige under stort hemlighetsmakeri. Myterna om henne växer i århundraden. Men hur ser hon på sig själv? Här får vi veta vad hon drömde om och varför hon vägrade gifta sig.

På 1600-talet utkämpar Sverige oändliga krig nere på kontinenten. På gatorna i Stockholm härjar bränder och sjukdomar, tiggare stapplar fram bland grisar, avföring och lik. Samtidigt växer en flicka upp i överflöd på slottet Tre Kronor. Som nybliven kung av en stormakt är hon förmyndarregeringens lilla protegé. Men Christina vägrar vara en marionettdocka. Hon bidar sin tid: hon utbildar sig, lär sig jaga, rida. Och när hon blir myndig utmanar hon rikskanslern Axel Oxenstierna om makten. Men snart blir det uppenbart att Christina för en ännu viktigare kamp inom sig själv: kampen om sin frihet."

Det här var precis vad jag behövde. En väldigt lättläst men fortfarande intressant bok! Den är skriven som en roman men handlar om drottning Christinas liv som kung i Sverige under 1600-talet. Och hur hon sedan abdikerade och lämnade landet.

Man skulle kunna tro att en sådan bok är tung och jobbig att läsa. Men det är den verkligen inte. Det flyter på hur lätt som helst. Varje kapitel är ett år och innehåller viktiga och avgörande händelser i hennes liv och uppväxt. Man får en bild av en otroligt intelligent och stark kvinna. Jag har faktiskt blivit lite sugen på att läsa någon biografi om henne nu, för hon verkade vara riktigt speciell.

Det är ganska många namn att hålla reda på men det går bra. Efter ett tag har man koll på de viktigaste personerna och de är några som finns i hennes liv från början till slutet av boken. Nu ska jag nog sätta mig och googla lite mer om henne! Jag älskar när böcker lämnar mig med en sådan känsla, att jag bara vill grotta ner mig mer i ämnet.

Sankta Psyko av Johan Theorin

Originaltitel: Sankta Psyko

Sidor: 399 (Inbunden)

"Till en stad på svenska västkusten kommer den 29-årige Jan Hauger för ett vikariat som förskollärare. Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger invid muren till Sankta Patricias regionklinik - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas. 

På Gläntan vistas barnen för att behålla kontakten med de inspärrade föräldrarna. En av Jans uppgifter är att eskortera barnen genom den källargång som förbinder förskolan med kliniken. 

Jan är en duktig pedagog men förtiger också saker, som varför han så gärna ville ha tjänsten på Sanka Psyko. Och vad som egentligen hände flera år tidigare när han gick ut i skogen med en dagisgrupp - och kom tillbaka med ett barn för lite."

Jag har läst flera av Theorins böcker tidigare och tyckt jättemycket om dem. Ändå har den här och Rörgast blivit liggande länge i bokhyllan. Men Elza gav mig en knuff i rätt riktning och gjorde mig väldigt pepp på att äntligen ta upp Sankta Psyko!

Det är jag verkligen glad för att hon gjorde. Så fort jag öppnade boken och började läsa blev jag påmind om hur bra Theorin skriver. Hur spännande hans berättelser är och hur svåra de är att lägga ner! Det har verkligen varit ett nöje att följa med i den här lite kusliga, mörka berättelsen.

Jan är en ganska intressant huvudkaraktär. Han är komplicerad och jag har svårt att bestämma mig vad jag tycker om honom. Vissa gånger är han riktigt sympatisk, andra tar han så galna beslut att jag bara vill skaka om honom. Och ibland tänker han verkligen inte längre än nästan räcker! Men det är det som gör det så spännande också. Hans privata sökande efter något eller någon inne på Sankta Psyko och vad han gör för att lyckas med det han vill. Det är en bladvändare och hela känslan runt boken passar perfekt i höstmörkret.

En gentleman i Moskva av Amor Towles

Originaltitel: A Gentleman in Moscow

Sidor: 518 (Inbunden)

"I juni 1922 eskorteras greve Alexander Rostov från en rättegångssal i Moskva till det fashionabla Hotell Metropol - beläget mittemot Kreml - där han under flera år bott i en lyxsvit. Han har stått åtalad för en dikt han skrivit och med nöd och näppe undgått dödsstraff; istället döms han till husarrest på obestämd tid och tvingas flytta till ett litet vindsrum på hotellet. Medan Sovjetunionen genomgår decennier av våldsamma omvälvningar försöker Rostov skapa en ny mening och ett annat slags rikedom i sitt liv. Han lär i berättelsens början känna Nina, en nioårig flicka, som blir hans ledsagare in i hotellets sällsamma värld."

Det här är också en sådan bok som jag blev nyfiken på direkt. Dels har jag hört en hel del bra om den i en engelsk bokpodd, dels lät själva berättelsen så intressant. Jag vet inte men något med livet på ett hotell bara drog in mig.

När jag skriver det här (några dagar innan det publiceras) har jag precis läst ut den och sitter med ett leende på läpparna. Den lämnade mig verkligen med en varm känsla. För trots att greve Rostov döms till husarrest och förlorar sin frihet, så tar han sig an de nya omständigheterna med så gott mod. Det kommer ett mörker ibland men i stort så har han en så härlig inställning. Han är en bra och god karaktär, exakt hur god förstår man inte ens förrän långt senare i berättelsen.

Jag tyckte verkligen om den. Det händer inte jättemycket hela tiden och det blir lite historielektion på köpet men det gör ingenting. Jag trivs med att få lära känna hotellets alla karaktärer under flera år och se hur världen förändras omkring dem. Det var verkligen en fin läsupplevelse!

Katharinakoden av Jørn Lier Horst

Originaltitel: Katharina-koden

Sidor: 399 (Inbunden)

Serie: William Wisting - Cold cases (del 1)

"Det är den tiden på året. För tjugofjärde året i rad tar William Wisting fram pappren från när Katharina Haugen försvann. Fallet löstes aldrig och varje år hälsar Wisting på hos Katharinas make, Martin Haugen. Med åren har en vänskap utvecklats mellan poliskonstapeln och den kvarlämnade äkta maken. Men i år står stugan mörk och tyst när William Wisting kommer på besök. På årsdagen efter hustruns försvinnande verkar även Martin Haugen vara spårlöst försvunnen."

Jag har läst tre böcker om Willian Wisting tidigare, Jakthundar, Grottmannen och Vinterstäng. Den senast nämnda var den jag läste sist och även den jag tyckte minst om. Men nu är Horst tillbaka med en ny serie, fast med samma huvudkaraktär, vilket är trevligt för jag tycker om Wisting! Den här serien kommer handla om cold cases, något jag alltid fascineras av. Både i verkligheten och inom deckargenren.

Katharinakoden är del ett i den här nya serien, även på originalspråket! Den tidigare serien översattes i en konstig ordning och det gjorde mig förvirrad under läsningen ibland men här är det alltså inte samma problem, vilket jag uppskattar!

Det är ett spännande fall som tas upp och Wistings dotter är även här med på ett hörn som journalist. Hon gör dessutom en podcast om fallet vilket jag tycker är lite extra kul eftersom det är något som är väldigt populärt även här ute i den riktiga världen. Jag själv lyssnar ju en hel del på true crime-poddar.

Jag ska inte säga så mycket om handlingen mer än det som står i sammanfattningen här ovanför. Det är nog bäst om man går in i läsningen utan att veta alltför mycket! Den går otroligt snabbt att ta sig igenom och jag kan även rekommendera den om man vill ha en deckare som inte är blodig. Det är inget frossande i detaljer här utan berättelsen fokuserar på Wisting och hans utredning av det gamla Katharina-fallet, där en kod har en väldigt stor betydelse.

Kritgubben av C. J. Tudor

Originaltitel: The Chalk Man

Sidor: 338 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Wahlström & Widstrand, tusen tack!

"Du kan känna den i skogen, på skolgården och i lekparken; du kan känna den i husen och på uppfarterna. Du kan känna den på de flesta platser i den lilla staden Anderbury. Rädslan att något eller någon iakttar dig.

Det började 1986, på tivolit, dagen efter olyckan. Det var då den 12-årige Eddie träffade mr Halloran – Kritgubben.

Det var han som gav Eddie idén om kritfigurerna: ett sätt att skicka hemliga meddelanden till vännerna. Det var roligt ända till att kritfigurerna ledde dem till en död kropp.

Trettio år senare, när Eddie tror att det förflutna ligger långt bakom honom, kommer plötsligt ett kuvert med en krita och en kritfigur.

Kommer historien att upprepa sig? Var spelet egentligen aldrig över?"

Det här var riktigt bra! Jag är på ett sätt lite förvånad, för den var inte vad jag förväntade mig. Men samtidigt är jag jätteglad för vad den visade sig vara, var något ännu bättre.

Jag tänkte att nu får jag en riktig blodig och läskig historia. Och visst, det är en del scener som är ganska otrevliga, men framför allt ser jag det som en historia om att växa upp, och att ha hemligheter. Tänk er kompisgänget i Stephen Kings Det. Den känslan genomsyrar den här berättelsen. Inte så att det känns som en kopia, utan Tudor gör det på sitt eget vis. 
Men vi har det där sammanflätade gänget som delar allt och ramlar över något riktigt otäckt. Med kritgubbar som leder dem mot slutet av deras barndom. Det är en berättelse om människor och deras olika sätt att se på livet, folk som försöker göra rätt, folk som har något att dölja. Och mitt i allt det, ett grymt mord som senare kommer tillbaka som en mardröm när de blivit vuxna och det blir dags för många sanningar att släpas fram i ljuset.

Fram till sista sidan håller författaren på sina kort, innan han slänger fram den sista twisten. Den som kanske får mig mest ur gängorna för att den är så oväntad och sjuk. Det är så förbaskat snyggt gjort och jag sitter och stirrar på boken ett tag innan jag slår igen den.

Det är så att jag är avundsjuk på er som inte har läst den ännu. Ni har verkligen något att se fram emot!