Det kan kvitta av Agota Kristof

Originaltitel: C'est égal

Sidor: 73 (Inbunden)

"En man blir till en staty när han kramar sin hund för sista gången; en kvinna förvånas över att hennes man krossade huvudet när han föll ur sängen och landade på en yxa; en författare hittar inte sitt ämne; en man vandrar runt på gatorna i sin födelsestad och försöker hitta sin son; en pojke ser genom ett tågfönster sin barndom försvinna.

Dessa berättelser rör sig i gränstrakterna mellan saga och mardröm och utgör den kanske gåtfullaste delen av Agota Kristofs författarskap."

För ungefär ett år sedan läste jag Agota Kristofs trilogi som innehåller Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen. Det var en otroligt speciell och obehaglig läsning så jag hade höga förhoppningar på Det kan kvitta.

Tyvärr levde den inte upp till dem. Boken består av flera små berättelser. Vissa är bara ett uppslag långt, andra bara en sida. Några sträcker sig över flera sidor. Det stora problemet är att jag inte får något grepp om de flesta.

Det är två stycken jag fortfarande kommer ihåg, de andra har redan släppt taget och försvunnit ur minnet. Den första är om kvinnan som är förvånad när hennes man dött när han råkat ramla ur sängen och landa på en yxa. Hon kan inte förstå varför hon misstänks för att ha något med det att göra. Den hade en väldigt mörk humor i sig som jag uppskattade. Den andra är en berättelse om en kvinna som fyller år, hennes man lovar att han ska ta hand om allt inför firandet men så blir det inte. Den var så oväntat vardaglig och kändes som något många kan känna igen sig i så den fastnade också.

Men det blev ingen ny favoritbok. Jag vill ändå fortsätta läsa mer av Kristof och hoppas på att hitta andra böcker jag tycker om.

Beviset & Den tredje lögnen av Agota Kristof

 

Originaltitel: La preuve & Le troisième mensonge

Sidor: 142 & 128 (Pocket)

Serie: Ja men hittar inget serienamn (del 2 & 3)

"Två tvillingbröder kommer till sin mormor långt ute på landet där de ska inackorderas eftersom deras mamma inte längre kan skaffa mat till dem i staden. Det är krig. Pojkarnas pappa är vid fronten. Ingen vet om han fortfarande lever. Ett icke namngivet krig, ett icke namngivet land, en mormor som kallas för Häxan av byns invånare, och som är alkoholiserad och elak. För att överleva i den absurda och inhumana vuxenvärlden för Lucas och Claus krigsdagbok över allt de upplever."

Nu har jag läst andra och tredje delen i Agota Kristof trilogi om tvillingarna som blir lämnade hos sin mormor under kriget. Och jag kommer ha jättesvårt att skriva något alls om handlingen för minsta lilla grej kan spoila otroligt mycket.

Det jag kan säga är att jag är helt fascinerad av de här berättelserna. De är genialiska. Otroligt mörka och obehagliga men samtidigt fantastiskt bra. Jag utropar "Uuuh!" flera gånger på grund av vissa scener, ändå går det inte att sluta läsa.

I Beviset börjar författaren verkligen att spela spratt med min hjärna. Hon håller mig på halster och vrider ut och in på allt. Först i Den tredje lögnen klarnar saker sakta men säkert och jag sitter med hakan i golvet över hur smart allt är. 

Det här har varit en fantastisk läsupplevelse och jag är så glad att jag har fått vara med om den!

Den stora skrivboken av Agota Kristof

 

Originaltitel: Le grand cahier

Sidor: 153 (Pocket)

Serie: Ja, men hittar inget namn (del 1)

"Två tvillingbröder kommer till sin mormor långt ute på landet där de ska inackorderas eftersom deras mamma inte längre kan skaffa mat till dem i staden. Det är krig. Pojkarnas pappa är vid fronten. Ingen vet om han fortfarande lever. Ett icke namngivet krig, ett icke namngivet land, en mormor som kallas för Häxan av byns invånare, och som är alkoholiserad och elak. För att överleva i den absurda och inhumana vuxenvärlden för Lucas och Claus krigsdagbok över allt de upplever."

Den här boken fick jag av B. Böcker på Instagram! Det är en pocketutgåva med hela trilogin i sig men jag har till att börja med bara läst första delen, Den stora skrivboken. 

Okej, då ska vi se. Det är en väldigt speciell berättelse. På många sätt obehaglig. Den är skriven i ett vi-perspektiv, vilket jag tycker gör det hela lite mer creepy. Två små pojkar som ser sig som en enda person. Att deras personligheter sedan utvecklas till ganska känslokalla gör inte stämningen lättare. Jag har varit både riktigt fängslad och vissa gånger riktigt äcklad under läsningen. Det finns speciellt en scen som jag försöker skrubba bort med såpa från min inre syn. Min kollega som också läser boken visste precis vilken jag menade utan att jag ens behövde säga vad som hände så det är verkligen något som sticker ut.

Men som sagt, jag är samtidigt väldigt fängslad. Den är på något vis fascinerande. Det är pojkarnas uppförande som gör det. Ibland kan de tolkas som snälla, för att i nästa stund hämnas eller straffa folk i deras omgivning på allt annat än trevliga sätt. Eller bara använda andra för att nå dit de vill komma. Jag vet aldrig var jag har dem. 

Boken slutade på ett sätt som gör mig väldigt nyfiken på del två så jag kommer helt klart att läsa vidare. Jag tar bara en paus för att andas lite innan jag kastar mig in i deras värld igen.