måndag 22 april 2019

Söndagsklubben av Juliet Ashton


Originaltitel: The Sunday Lunch Club
Sidor: 319 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Printz Publishing, tusen tack!
"Om söndagarna träffas Anna och hennes stora familj och äter lunch. De pratar, skrattar, tjafsar och äter alldeles för mycket. Ibland är det viktiga ämnen som kommer på tal, ibland bara rent nonsens. Men runt lunchbordet sitter människor som alla bär på sina egna historier och hemligheter. 
Mitt emellan sin exmake och sin nya pojkvän sitter Anna, som för tillfället tacklar en helt oväntad graviditet. Mitt emot sitter hennes gamla farmor, hennes gränslösa syster samt bror med sin pojkvän och nya bebis. Och med som sällskap finns även ett minne som är så tungt att det aldrig tas upp kring bordet. 
Men när ett brev från det förflutna dyker upp måste Anna möta allt hon velat glömma."
Det här var en överraskning som dök upp i brevlådan. Jag hade inte hört talas om boken eller författaren tidigare men kände att en feelgoodroman passade perfekt så här i vårtider! Något lättsamt och trevligt att läsa när det blir ljusare och varmare ute.

Söndagsklubben är verkligen en feelgood. Men inte sådär rosasliskigtsöt som en del kan vara, vilket jag uppskattar. Det finns smärta och en del mörker med här som gör den väldigt intressant. Det är en stor familj man som läsare får följa under lite olika tider. Deras söndagsluncher är inte varje vecka utan ibland går det lite tid mellan gångerna de träffas, men det är inget som känns hackigt i läsningen. Det flyter på bra och man kan snabbt märka ungefär hur långt tid som gått.

Det mesta är sett ur Annas, den äldsta dotterns, perspektiv. Det är genom henne vi får lära känna de andra familjemedlemmarna. Det är även hon som bär runt på en hemlighet från ungdomen, något hon inte berättat för sina yngre syskon tidigare men som verkar komma ikapp henne nu.

Ashtons bok är verkligen mysig att läsa. Trots hemligheter från många håll så finns det väldigt mycket värme och kärlek mellan syskonen, deras respektive partners och vänner. Man märker att det är en grupp som finns där och verkligen älskar varandra. Det hade nog varit väldigt fint att vara med på en av deras middagar!

4 kommentarer:

  1. Jag är också lite nyfiken på den här. Låter bra också att det inte för "sött" eller sliskigt, sånt kan jag också ha svårt för. Jo men den här vill jag läsa nån gång! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det måste finnas någon sorts allvar även i feelgoodböckerna! Hoppas du kommer tycka om den om du plockar upp den :)

      Radera