Aldrig släppa taget av Tilda Boisen & Frida Boisen

 

Originaltitel: Aldrig släppa taget

Sidor: 447 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack!

"112, vad är det som har hänt?

Sent en fredagskväll i januari 2021 inkommer ett samtal till SOS Alarm. En tonårig flicka har kastat sig ut genom ett öppet fönster.

Ärligt, nära och med oförställd öppenhet skildrar Tilda Boisen och Frida Boisen med egna ord upptakten och efterspelet till den ödesdigra natten. Mor och dotter förenas i en livsviktig resa för att förstå varandra, för att förstå sig själva och för att hitta tillbaka till livet.

Aldrig släppa taget är en berättelse som krossar tabun och skam om psykisk ohälsa. Det är en berättelse om en tonårsdotter som kämpar för sitt liv. Om föräldrar som krigar för att hjälpa men inte når fram. Om ett samhälle där resurserna inte räcker till, där unga blir satta på vänt, med de mest fruktansvärda av konsekvenser. Men mest av allt är det en berättelse om kärlek, ork och hopp."

Aldrig släppa taget är en otroligt viktig bok i en tid när allt fler lider av psykisk ohälsa men inte får den hjälp de behöver. 

Tårarna har runnit, ilskan har brunnit och hjärtat har gått sönder under läsningen. Tilda beskriver så öppet och ärligt om det mörker hon befunnit sig i, hopplösheten och frustrationen över att ingen verkar förstå, att ingen ens verkar lyssna på riktigt. 

Samtidigt får vi ta del av Fridas kamp för att nå fram, försöka förstå och för att få den hjälp som Tilda behöver. Något som verkligen slår mig under läsningen är kärleken som finns i den här familjen. De finns där för varandra till hundra procent även i de mörkaste stunderna och det värmer att se, det blir ett ljus mitt i allt mörker.

Boken är på över 400 sidor men jag sträckläste större delen av den under en kväll. Hade jag inte behövt sova hade den tagit slut under en sittning. Det är en bok som känns, som gör ont, som rör upp känslor. Och det behövs. 

Tack Tilda och Frida för att ni delar med er av er berättelse, för att ni öppnar upp för samtal och sprider kunskap.

Du är inte längre min dotter av Frida Boisen

 

Originaltitel: Du är inte längre min dotter

Längd: 11 h 19 min

Uppläsare: Frida Boisen

"Under ett gräl med sin dotter ställs Frida mot väggen. Hur kunde hon förlåta sin pappa? I jakten på sanningen hittar Frida elva dammiga dagböcker och gamla brev, där hon ställs öga mot öga med sitt eget vittnesmål som barn.

Efter skilsmässan från mamma Rosita gifter pappa Peter snabbt om sig, och hans internationella karriär tar honom via Tyskland till Indonesien på andra sidan jorden. Tonåriga Frida byter uppväxten i förorten mot en ny kontinent i hopp om att äntligen få lära känna sin pappa. Men lika idylliskt som lyxlivet i det lilla palatset låter, med tjänstefolk, cocktailpartyn och swimmingpool, lika ruttet är det på insidan, med en oundviklig katastrof som hägrar vid horisonten."

För ungefär ett år sedan lyssnade jag på Frida Boisens första bok, Berätta aldrig det här, och blev riktigt berörd. Det är en stark berättelse om en komplicerad mor- och dotterrelation med ett riktigt tragiskt slut. Jag trodde faktiskt inte att hon skulle kunna toppa den känslomässiga bergochdalbana som jag togs med på i den boken. 

Men det lyckas hon med i Du är inte längre min dotter. Nu är det relationen till pappa Peter som tas upp. Den här delar ut ännu hårdare smällar mot hjärtat. Jag lyssnade på stora delar när jag var ute och gick och många gånger kunde jag inte hindra tårarna från att rinna. När jag skriver är det några dagar sedan jag lyssnade klart men jag tänker fortfarande på den. Jag önskar så att någon skulle ha funnits där för den yngre Frida och berättat så tidigt som möjligt att inget, absolut inget, av det som hände var hennes fel. Jag blir arg, ledsen och frustrerad för hennes skull. Det gör ont i hela mig av att veta att alldeles för många barn växer upp med bråk och våld i hemmet.

Frida läser själv upp sin berättelse och det gör den extra känslosam att lyssna på. Jag hör verkligen känslorna i hennes röst och det är helt omöjligt att inte beröras av det. Stort tack till dig Frida för att du orkar dela med dig av dina erfarenheter! 

Berätta aldrig det här av Frida Boisen

 

Originaltitel: Berätta aldrig det här

Längd: 10 h 5 min

Uppläsare: Frida Boisen

"Mors dag 2007. Frida glömmer att ringa och att skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon även missar moderns telefonsamtal har hon ingen aning om att katastrofen är ett faktum. Dagen efter kommer beskedet att Rosita har hittats död. Men det är när Frida upptäcker hennes sista hälsning som världen fullkomligt rämnar."

Det här har verkligen varit en känslosam bok att lyssna på. Själva berättelsen är nog bara den för att tårarna ska rinna lite då och då. Att Frida Boisen själv läser in den gör att den kommer ännu närmare. Man hör ibland hur hon är nära till gråten och då är det helt omöjligt att själv sitta med torra ögon. 

Det är en sorglig berättelse, om hur en fin mor- och dotterrelation faller sönder med åren. Hur modern blir mer och mer distanserad och arg. Hon verkar vara ute efter att såra Frida; klagar på hur hennes hem är städat, hur hon tar hand om sina barn, mannen hon gifter sig med. Allt verkar vara fel i mamma Rositas ögon och det är en så stark kontrast till den relation de hade när Frida var ung. Det gör verkligen ont att lyssna på. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara att höra sådana saker från min egen mamma men jag kan inte. 

Jag tycker det är starkt av Frida att berätta. Om uppväxten med en pappa som inte riktigt gick att lita på, relationen till Rosita som förändrades så mycket och hur hon till slut valde att avsluta sitt liv med en hälsning till Frida som var hemskt orättvis. Det är modigt och jag är imponerad av att hon dessutom orkade läsa in boken själv. 

Det här är en av årets mest berörande böcker.