Berätta aldrig det här av Frida Boisen

 

Originaltitel: Berätta aldrig det här

Längd: 10 h 5 min

Uppläsare: Frida Boisen

"Mors dag 2007. Frida glömmer att ringa och att skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon även missar moderns telefonsamtal har hon ingen aning om att katastrofen är ett faktum. Dagen efter kommer beskedet att Rosita har hittats död. Men det är när Frida upptäcker hennes sista hälsning som världen fullkomligt rämnar."

Det här har verkligen varit en känslosam bok att lyssna på. Själva berättelsen är nog bara den för att tårarna ska rinna lite då och då. Att Frida Boisen själv läser in den gör att den kommer ännu närmare. Man hör ibland hur hon är nära till gråten och då är det helt omöjligt att själv sitta med torra ögon. 

Det är en sorglig berättelse, om hur en fin mor- och dotterrelation faller sönder med åren. Hur modern blir mer och mer distanserad och arg. Hon verkar vara ute efter att såra Frida; klagar på hur hennes hem är städat, hur hon tar hand om sina barn, mannen hon gifter sig med. Allt verkar vara fel i mamma Rositas ögon och det är en så stark kontrast till den relation de hade när Frida var ung. Det gör verkligen ont att lyssna på. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara att höra sådana saker från min egen mamma men jag kan inte. 

Jag tycker det är starkt av Frida att berätta. Om uppväxten med en pappa som inte riktigt gick att lita på, relationen till Rosita som förändrades så mycket och hur hon till slut valde att avsluta sitt liv med en hälsning till Frida som var hemskt orättvis. Det är modigt och jag är imponerad av att hon dessutom orkade läsa in boken själv. 

Det här är en av årets mest berörande böcker.

12 Days of Christmas Book Tag

 

ON THE FIRST DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: A PARTRIDGE IN A PEAR TREE.

The partridge stood alone in the pear tree. What is your favourite stand alone?

Åh så svårt. En enda går ju inte att välja egentligen. Men en favoritbok av en favoritförfattare som jag läst om några gånger är Sömnlös är Stephen King.

ON THE SECOND DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: TWO TURTLE DOVES.

Love is in the air! Who is your one true pairing?

Jag tyckte verkligen om Alex och Henry i Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston.

ON THE THIRD DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: THREE FRENCH HENS.

In the spirit of threes, what is the best trilogy you have read?

Systemet av Anna Jakobsson Lund som innehåller Tredje principen, Aldrig ensamma och Enda vägen.

ON THE FOURTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: FOUR CALLING BIRDS.

Since series usually consist of four or more books, what is your favourite series?

Det får väl fortfarande bli Sagan om Isfolket av Margit Sandemo.

ON THE FIFTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: FIVE GOLDEN RINGS.

One ring to rule them all! Who is your Favourite Villain/Antagonist?

Alltså favorit. En onding jag gillar? Eller bara en onding som är riktigt djäkla bra på att vara ond? Jag kör på det senaste. Psykopaten i Dean Koontz bok som heter just, Psykopaten. Han är riktigt vidrig.

ON THE SIXTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: SIX GEESE A LAYING.

Creation is a beautiful thing. What is your favourite world/world-building?

Jag har hittills tyckt om varenda värld som Anna Jakobsson Lund skapat. Hon skriver helt otroliga böcker och hennes världar drar alltid in mig. 

ON THE SEVENTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: SEVEN SWANS A SWIMMING.

Who needs seven swans when all it takes is one good animal sidekick? Who’s your favourite animal sidekick?

Hunden Eintstein i Dean Koontz bok Väktare. 

ON THE EIGHTH DAY OF CHRISTMAS, MY TRUE LOVE SENT TO ME: EIGHT MAIDS A MILKING.

Milk is so 18th century. Which book or series takes beverages/food to a whole new level?

Det här har jag faktiskt inget svar på. Jag tror inte jag märker av speciellt när mat eller dryck är med i böcker? Jag kommer inte på någon bok just nu i alla fall. 

ON THE NINTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: NINE LADIES DANCING.

Dancing is just one skill of a Lady! Who is your favourite kickass female lead?

Jane Hawk från Dean Koontz serie som börjar med Tystnaden. Hon är riktigt tuff.

ON THE TENTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: TEN LORDS A LEAPING.

How about your favourite leading lad?

Det här är väl ingen överraskning för någon som hängt här ett tag. Odd Thomas är min favorit. Han är också från en serie av Dean Koontz. Han hade ju även den bästa onda karaktären...Hm. Man kan ana ett mönster.

ON THE ELEVENTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: ELEVEN PIPES PIPING.

What is your favourite book or bookish thing with musical influence? (It can be about music, reference music a lot etc.)

Den här var klurig men jag kör på Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman. Huvudkaraktärens mamma är en känd operasångerska. Det är det bästa jag komma på.

ON THE TWELFTH DAY OF CHRISTMAS MY TRUE LOVE SENT TO ME: 12 DRUMMERS DRUMMING.

Drum roll please…what is your favourite read of this year?

Det går ju faktiskt inte att välja bara en här heller. Två stycken som jag läste nyligt som verkligen berörde mig är Monika Magnus 1966 av Ulrika Ewerman och Berätta aldrig det här av Frida Boisen.

Bokreatips

 

Det är nog inte så många bokslukare som missat att bokrean startar den 23:e. Så jag tänkte ta och tipsa om några böcker jag verkligen tyckt om som finns att fynda. De böcker jag tipsar om här är från Akademibokhandelns reakatalog. 

Berätta aldrig det här av Frida Boisen är en bok baserad på verkliga händelser. Det är en av de mest berörande böcker jag har läst. 

De sju systrarna av Lucinda Riley. Det här är ju en favoritserie för mig och de första fyra böckerna finns på bokrean.

Och så var de bara en av Agatha Christie. Min favorit av alla Christie-böcker jag har läst. Den enda av dem som jag har läst om.

Staden av Camilla Sten är en riktigt bra rysare! 

Prästgårdens hemlighet av Tobias Söderlund. Det här är en riktigt bra och spännande spökhistoria för åldersgruppen 9-12.

Det här är några tips på riktigt bra böcker som finns att fynda. Jag ska själv handla lite så klart men de böckerna får ni se i en book haul sen!

Spöken

Nä men Victoria, tänker ni kanske nu, du skulle ju skriva om icke-bokrelaterade saker på lördagar! Varför tänker du börja snacka skräck då, va va va??

Ni har rätt! Det är lördag och det har inget med böcker att göra, jag lovar! Men, som några av er kanske märkt tycker jag det övernaturliga är fascinerande, även utanför böckernas värld. Jag tror på spöken/andar, vad man nu föredrar att kalla dem.

Jag själv har inte supermånga upplevelser att berätta om. När jag var yngre hade jag en cd-spelare som i två olika hus/lägenheter brukade höja och sänka volymen av sig själv. Men när jag tog med den och flyttade till en helt ny stad gjorde den det aldrig igen trots att den höll i många, långa år efteråt. Någon som inte orkade flytta med mig?

På en spökvandring i Edinburgh hade jag någon som la handen på min axel och tryckte till, ni vet, lite lugnande. Det var vid ett tillfälle då jag inte kunde vara tillsammans med min dåvarande sambo och min ångest tyckte inte om det. Men då fick jag en liten tröst från någon. Självklart var min första reaktion att kolla om någon av de andra i rummet hade gjort det, men ingen var nära mig.

Den första delen med cd-spelaren, kan man nog övertyga mig om var något annat, även om jag tycker att det "problemet" borde fortsatt även i en annan stad om det var något med spelaren själv.
Det andra däremot är jag mer säker på var någon som jag inte kunde se, som ville att jag skulle lugna ner mig lite.

Åh just ja, kom på en till från i somras. Det här vet jag knappt själv vad är så, men creepy var det i alla fall. Jag har aldrig varit bekväm med att vara ensam i min mormor och morfars lägenhet, det känns som man aldrig är helt ensam. Men i somras sov jag där själv, ni kanske minns att jag nämnt det. Längst in i lägenheten är ett rum som används minst, lite av ett finrum, vi var där på jul osv. Där finns det en öppen spis, ovanför den sticker det ut en liten hylla. På den står det små foton i små ramar, det är av alla syskonen, mamma och möjligtvis även av mormor och morfar. Alla står så klart ut mot rummet så de syns. Efter första natten där, när jag väntade på att brorsan i lägenheten under skulle vakna så gick jag runt där uppe och gick in i det rummet och blev lite rädd när jag såg att fotot av mig, var vänt och tittade in i väggen. Alla andra stod upprätt, inget hade ramlat omkull eller något som att någon hade råkat putta till dem. Bara mitt var vänt åt fel håll. Vad det var, ingen aning, kanske någon i min familj skojade med mig för de vet hur nervös jag var för att sova där själv, men ingen av dem har sagt något om det efteråt. Läskigt var det i alla fall!

Det och lite annat har jag själv varit med om. Andra i min familj och min närhet har varit med om mer.

Självklart förstår jag att inte alla tror på sånt här! Men det jag vill höra med er nu, när oktober kommit och folk pratar om spöken och övernaturligheter lite extra mycket, tror ni på spöken? Har ni några egna upplevelser att berätta om?

Vet ni vad jag är rädd för?

En hel del saker om jag ska vara helt ärligt. Och rädd kanske inte är rätt ord. Orolig, extremt orolig. På ett sätt som gör att jag får panikångest av vissa saker, saker som andra tar för givet att man ska klara av att göra. För bara tre år sedan var det helt omöjligt för mig att gå till affären själv. Jag och min dåvarande sambo bodde 15 minuters promenad bort från affären, men det var ett berg som var omöjligt för mig att bestiga. Kroppen gjorde allt den kunde för att slippa så fort det nämndes, eller så fort jag tänkte försöka: ryggvärk, magvärk, illamående, frossa, yrsel, handen som kramade om hjärtat och fick det att slå så jag trodde jag skulle dö.

Varför detta avbrott i bokinlägg, kanske ni undrar nu? Jo, för en annan sak jag på grund av ångesten har undvikit i...kanske 8 år nu, är att resa. För det var runt den tiden jag och dåvarande sambon flög till Skottland, och på planet dit svimmade jag för att jag hade stressat upp mig så mycket. Hemfärden gick bra, men det är så klart inte det jag minns bäst. Jag minns ditresan, hur pinsamt det var, hur jag drog oönskad uppmärksamhet till mig. Och efter det har jag inte satt mig på ett plan eller på ett tåg, för jag var säker på att samma sak skulle hända igen. Det tog mig år att ens åka buss efter det.

Men vet ni vad jag gjorde i tisdags? Jag satte mig på ett plan. Jag hade blivit medbjuden till Stockholm med jobbet. Det skulle vara en bokdag där då vi skulle få sitta och lyssna på förlag och författare som berättade om sina aktuella böcker. En dröm för mig, så jag tackade ja trots att jag var livrädd. Tänk om jag svimmade med kollegorna med? Vi kan ju säga att jag inte sov gott natten från måndag.

Men, jag fixade det. Jag svimmade inte, jag överlevde. Det var jobbigt vissa stunder, speciellt på resan dit. Jag försökte lyssna på musik men fick överge den idén snabbt då jag kände den välbekanta panikkänslan krypa fram så fort jag satte i hörlurarna. Något som hjälpte var att jag fick fönsterplats, det underlättar att ha något att koncentrera blicken på, något att tänka på. Och sedan måste jag säga tack till mina kollegor. Jag vet inte om ni gjorde det medvetet eller omedvetet, men ni var otroligt bra på att berätta om hur allt skulle gå till, och det hjälper mig att känna att jag har lite koll.

Vad vill jag med det här inlägget egentligen? Jag vet inte...kanske bara skriva av mig, kanske skriva om det så det kan sluta vara något att skämmas för. Kanske någon som råkar ramla in hit har det jobbigt med de här sakerna, med ångest och att inte kunna göra sådant man egentligen vill för att ångesten hindrar. Dels, du är inte ensam, det hjälper dig kanske inte att veta men ibland är det en tröst. Och det kan bli bättre, jag hade i stort sett gjort mig själv till en fånge i min gamla lägenhet på grund av de här känslorna och trodde aldrig att jag skulle klara att bo själv, ha ett jobb, flyga.

Vägen till att må bättre kan kännas grymt jobbig, jag jobbar fortfarande med det varje dag, men det är så värt det när man märker framstegen.
Jag hittade min belöning för att jag steg på planet i tisdags när vi hade lyft, jag fick se det här, en annan värld ovanför molnen:

Sedan hade jag en av de roligaste dagarna jag någonsin haft. En totalt boknördig-dag. Det var helt otroligt. Författarna och förlagspersonerna var roliga och trevliga att lyssna på, jag fick skratta mycket. Vi fick också lite goodie-bags med oss som jag ska visa upp senare. Jag är otroligt glad att jag sa ja, och så jäkla stolt över mig själv att jag klarade det.

Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist

Originaltitel: Tjugo år till dig

Sidor: 291 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 

"Linn har en turbulent sommar bakom sig. När hon på egen hand bestämmer sig för att uppfylla sin längtan efter barn slutar det i en smärtsam förlust. Hon flyr från sin barninredda lägenhet i Stockholms innerstad till natursköna Abisko. 

På fjällstationen jobbar Joel. Han har bara en het önskan i livet, men förhoppningarna går i kras när flickvännen sviker. Han lämnar förortsvillan i Stockholm för nordligaste Lappland.

För tjugo år sedan möttes Linn och Joel på en stökig universitetsfest. En kväll Joel aldrig glömt men som Linn knappt kommer ihåg. Omgivna av det vackra och dramatiska fjällandskapet korsas nu deras vägar igen. Men de hinner inte mer än träffas innan deras tidigare liv kommer ikapp.

Vad hände egentligen luciakvällen för tjugo år sedan? Varför vägrar Carin, den sjuttioåriga kvinnan på tåget, lämna Linn ifred? Och varför riskerar Joel allt för att bevara sin hemlighet? Under några omtumlande och dramatiska septemberdagar tvingas Linn och Joel söka inom sig för att få svar. Men går det att släppa taget om den enda drömmen man någonsin haft?"

 Först tar vi det ytliga, alltså det här omslaget, jag får sån hemlängtan varje gång jag ser det. Och det är väldigt sällan jag har hemlängtan till Kiruna kan jag säga. Men den här vackra bilden, jag vill bara sitta och titta ut över stan från Luossatoppen.

Okej, färdig med omslaget! Vidare till själva boken. Jag har inte läst Lönnqvists debutroman, så jag kan inte säga hur de är i förhållande till varandra. Men jag kan säga att jag trivdes bra med den här. Det är riktigt bra svensk feelgood. Lättläst och med lite lagom intriger. Sen att det utspelar sig i fjällen skadar absolut inte, jag kan verkligen se Lapporten framför mig när Linn ser den för första gången. Det är en syn som kan ta andan ur en.

Här finns karaktärer att både tycka om och irritera sig lite på. Dels så irriterar jag mig på Linn och en som heter Cilla ibland, speciellt när de hoppar till slutsatser utan att få alla fakta först. Jag blir tokig på sånt! Då är det tur att Carin finns där för att väga upp med sin klokhet. Hon kan vara min favorit trots att hon egentligen bara är en sidokaraktär. Joel är varm och omtänksam, även om det blir lite galet för honom ibland när han snurrar in sig i missförstånd.

Lönnqvist har ett sätt att skriva på som jag tyckte om, hon delar ut små hintar genom texten om hur vissa saker ligger till istället för att berätta det rätt ut direkt. Jag tänkte på det flera gånger när jag läste, att det var så bra gjort. Då fick jag bygga mig en egen bild och vissa delar hade jag rätt i och andra hade jag fel i. En som höll på att förstöra mina nerver är jag glad att jag hade fel om!

Gillar du feelgood tycker jag verkligen du ska plocka upp den här. Jag har fått för mig att många som läser den här sortens böcker håller sig till utländska författare, som Lucy Dillon till exempel, men här ni kärlek, problem, sorg och allt som en bra feelgood ska innehålla, plus vacker svensk natur. Svårslaget!

Du är inte längre min dotter av Frida Boisen

 

Originaltitel: Du är inte längre min dotter

Längd: 11 h 19 min

Uppläsare: Frida Boisen

"Under ett gräl med sin dotter ställs Frida mot väggen. Hur kunde hon förlåta sin pappa? I jakten på sanningen hittar Frida elva dammiga dagböcker och gamla brev, där hon ställs öga mot öga med sitt eget vittnesmål som barn.

Efter skilsmässan från mamma Rosita gifter pappa Peter snabbt om sig, och hans internationella karriär tar honom via Tyskland till Indonesien på andra sidan jorden. Tonåriga Frida byter uppväxten i förorten mot en ny kontinent i hopp om att äntligen få lära känna sin pappa. Men lika idylliskt som lyxlivet i det lilla palatset låter, med tjänstefolk, cocktailpartyn och swimmingpool, lika ruttet är det på insidan, med en oundviklig katastrof som hägrar vid horisonten."

För ungefär ett år sedan lyssnade jag på Frida Boisens första bok, Berätta aldrig det här, och blev riktigt berörd. Det är en stark berättelse om en komplicerad mor- och dotterrelation med ett riktigt tragiskt slut. Jag trodde faktiskt inte att hon skulle kunna toppa den känslomässiga bergochdalbana som jag togs med på i den boken. 

Men det lyckas hon med i Du är inte längre min dotter. Nu är det relationen till pappa Peter som tas upp. Den här delar ut ännu hårdare smällar mot hjärtat. Jag lyssnade på stora delar när jag var ute och gick och många gånger kunde jag inte hindra tårarna från att rinna. När jag skriver är det några dagar sedan jag lyssnade klart men jag tänker fortfarande på den. Jag önskar så att någon skulle ha funnits där för den yngre Frida och berättat så tidigt som möjligt att inget, absolut inget, av det som hände var hennes fel. Jag blir arg, ledsen och frustrerad för hennes skull. Det gör ont i hela mig av att veta att alldeles för många barn växer upp med bråk och våld i hemmet.

Frida läser själv upp sin berättelse och det gör den extra känslosam att lyssna på. Jag hör verkligen känslorna i hennes röst och det är helt omöjligt att inte beröras av det. Stort tack till dig Frida för att du orkar dela med dig av dina erfarenheter! 

Mica - Dotter av Solfolket av Anders Jacobsson

Originaltitel: Mica - Dotter av Solfolket

Sidor: 335 (Danskt band) 

Serie: Solfolkskrönikan (del 1)

Ålder: Unga vuxna

"Mica Kroon är nitton år och går sista året på gymnasiet. Hon är duktig i skolan, är stark och självständig och har flyt i livet. Tills hon en dag, under ett anfall av smärta, upptäcker något som förändrar allt hon känner till. En parallell, mörk och äventyrlig värld öppnar sig och vänder upp och ner på hennes liv.

Inget eller ingen är vad det verkat vara, vare sig hon själv, barndomskompisen Saga, pojkvännen Petrus eller föräldrarna. En skoningslös kamp mellan mörker och ljus tar sin början, samtidigt som Mica envist försöker hålla fast vid sitt gamla liv. Det hon upptäckt kommer att ändra hennes liv för alltid och hon tvingas inse att hon har en viktig roll att fylla i striden som pågår mellan gott och ont."

Jag är lite kluven angående den här boken. Dels tycker jag den är spännande, jag vill läsa vidare och få veta hur det går för Mica. Det händer saker hela tiden och hinner aldrig bli tråkigt. Mica själv är en tuff karaktär som går sin egen väg och skiter fullständigt i vad andra påstår att hennes öde är.

Men, och det här problemet ligger mer hos mig själv än hos boken, när det handlar om något där gud har en roll blir jag genast skeptiskt. Och egentligen har jag svårt att förstå varför. Jag tror inte på gud, men jag tror inte på enhörningar, talande lejon eller vampyrer heller och har ändå inga problem med att läsa berättelser där de dyker upp.

Sedan blir jag grymt förvirrad av alla karaktärer som figurerar. Och många av dem har väldigt speciella namn då de är änglar och demoner och jag lyckas inte få kläm på vem som är vem och hur allt hänger ihop. Det jag tycker bäst om att läsa om är Mica, hennes föräldrar, hennes grupp av vänner och själva oroligheterna som de dras in i. När andra får hoppa in och berätta ur lite andra perspektiv ibland blir det mest rörigt i mitt huvud.

Språket stör mig ibland också. Vissa delar är det inga problem, då är det "vanligt" språk. Men ibland kommer det ordval och formuleringar som känns väldigt formella, det är finare på något sätt. Jag tror jag förstår varför det är gjort så, för jag märker vilka det är som pratar på det sättet, men det får mig alltid att reagera och tar bort läsflytet lite.

Samtidigt sugs jag ju in i det! Sista delen av boken sitter jag som klistrad för det händer så mycket och jag är nervös för alla inblandade och vill att det ska sluta bra. Så jag är verkligen kluven, det finns både bra och mindre bra saker med boken i mina ögon. Kanske är jag bara fel person för den, jag vet inte. Det här blev väldigt förvirrat och det stämmer väl bra överens med mina egna känslor för den.

Jakten på ubåt 864: Nazitysklands sista försök att vinna kriget av Jerome Preisler & Kenneth Sewell

Originaltitel: Code Name Caesar - The Secret Hunt for U-boat 864 during World War II

Sidor: 256 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Fischer & CO, tusen tack!

"Samtidigt som de allierade under andra världskrigets slutskede ryckte fram på alla fronter, pågick i det tysta en strid som skulle få stor betydelse för krigets utgång. Under den frusna havsytan utanför Norges kust befann sig den tyska ubåten 864 på väg till Malaysia på hemligt uppdrag.

År 1944 tvingades tyska och japanska trupper ständigt tillbaka. Slutet tycktes ofrånkomligt om det inte vore för en vågad och desperat plan från den tyska militärledningen. En ubåt med avancerad ny försvarsteknik tillsammans med ledande vetenskapsmän skulle skickas till Asien. Med hjälp av detta skulle Japan kunna återupprätta kontroll över luftrummet i Stilla havet och avleda de allierade tillräckligt länge för att tyskarna skulle hinna omgruppera och bättre förbereda sig för inför försvaret av hemlandet.

Vad de inte kände till var att engelsmännen tillsammans med den norska motståndsrörelsen blivit underrättade om planen och gjorde allt de kunde för att stoppa den. I en katt-och-råtta-lek, djupt under havsytan, utkämpades ett slag som skulle gå till krigshistorien. För första gången i marin krigföring lyckades en ubåt sänka en annan i undervattensläge."

Den här stackars boken har verkligen fått vänta på att bli utläst. I och med Augustpriset blev det väldigt mycket faktaböcker helt plötsligt och då blev det så att den här las undan ett tag. Men nu är den utläst.

Och att det tagit sådan tid beror alltså inte på att det inte är en intressant bok. Det är den verkligen. Jag tycker som sagt om historia, jag borde läsa mer historieböcker, så jag är jätteglad att jag fick hem den här som gav mig en chans att komma en liten bit på vägen i alla fall.
Den är lättläst och alldeles lagom lättsmält. Ni vet, vissa faktaböcker blir så fullsmockade med text och information att det går alldeles för segt att ta sig igenom, men så är inte fallet med den här. Dessutom finns det foton här och där och det gör alltid så att det känns lättare för mig i alla fall.

Det är en intressant del av historien jag får ta del av, en som jag faktiskt aldrig har hört talas om tidigare. Även om hela boken är fascinerande så är det jag fastnar mest vid när författaren tar in mer personliga vinklar, när det handlar om enskilda personer som var med, vissa som klarade sig, andra där familjemedlemmar fått berätta eftersom personerna själva omkom. Det är helt klart de delarna jag kommer att komma ihåg bäst.

En väldigt läsvärd fackbok, och en perfekt julklapp till den historieintresserade. Speciellt för den som gillar att läsa om andra världskriget.

En liten enkät, jätteliten.

Nu har jag varit inne hos Monika igen och kopierat en enkät som jag tänkte svara på nu när hundarna sover och jag inte har något annat för mig :).


1. Hur gammal är du om fem år?Mja, nu är det så här att nästa år fyller jag 25, då tänker jag helt enkelt stanna i ålder. Alltså är jag fortfarande 25 om 5 år.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Min kära mor och hundarna.

3. Hur lång är du?
180 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Jag har för mig att jag slökollade på Nanny McPhee sist.

5. Vem ringde du senast?
Det var nog farmor.

6. Vem ringde dig senast?
Det var nog min äldsta syster.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
Jag minns inte sådant exakt, det var en vän som glad över bra betyg tror jag.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms, jag är jättedålig på att ringa och prata, så sms helt klart.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
De var aldrig gifta och separerade när jag var 5.

10. När såg du senast din mamma?
Nyss innan hon åkte och hälsade på en vän.

11. Vilken ögonfärg har du?
Blåa.

12. När vaknade du i dag?
8:30 ringde klockan.

13. Vilken är din favoritjulsång?
Tänd ett ljus

14. Vilken är din favoritplats?
I  skogen med hunden.

15. Vilken plats föredrar du minst?
I en stor folksamling, blä.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Förhoppningsvis har jag ett fint hus på landet, där jag har plats för mitt eget lilla bibliotek.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Mörkret utomhus, fortfarande till viss del. Men inte mörker inomhus.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Draw Something, en app på mobilen.

19. Hur stor är din säng?
Jag har ingen aning. Hemma med sambon har vi en dubbelsäng så den är stoor.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär och bärbar, men bara den bärbara med här hos mamma.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två, på min sida.

23. Hur många landskap har du bott i?
Lappland, Västerbotten och Värmland.

24. Vilka städer har du bott i?
Kiruna, Umeå och nu bor jag i en lite mindre ort utanför Karlstad.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Strumpor, jag går nästan aldrig barfota.

26. Är du social?
Haha nej, jag är nog ganska dålig på att vara social faktiskt.

27. Vilken är din favoritglass?
Jag vet inte riktigt. När jag var liten köpte jag alltid 88:an eller vad den nu heter.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Jag har nog ingen favoritefterrätt.

29. Tycker du om kinamat?
Det funkar.

30. Tycker du om kaffe?
Ja, tidigare drack jag med mjölk, nu mer är det svart.

31. Vad dricker du till frukost?
Juice.

32. Sover du på någon särskild sida?
Ja, närmast fönstret. Jag tycker om att kunna ligga och titta ut när jag inte kan sova.

33. Kan du spela poker?
Ja, fast det var länge sedan jag gjorde.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Beror på humöret.

35. Är du en beroendemänniska?
Beroende av böcker i alla fall.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Känner och känner, en av mammas vänner har en dotter som fyller år samma datum som mig fast hon är ett år yngre.

37. Vill du ha barn?
Det märks i framtiden.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, spanska ska jag väl komma ihåg lite av, och kanske något enstaka ord japanska.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja lite för många gånger för min smak.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Böcker, djuren, pysselsaker.

42. Äger du dyrbara smycken?
Dyrbara som i pengar? Nja. Men dyrbara känslomässigt för mig, ja.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Kollar inte så mycket på tv egentligen men jag gillar CSI.

44. Kan du rulla med tungan?
Menas det att göra den till en typ tunnel? Eller? I så fall ja, annars vet jag inte vad det menas och då är det svårt att svara :).

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Min sambo är väldigt rolig, och min barndomsvän.

46. Sover du med gosedjur?
Nej.

47. Vad har du för ringsignal?
Det är nog en låt av Katy Perry nu.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Nej.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Sandemos bok är röd om man tar bort skyddsomslaget.

50. Flirtar du mycket?
Nej.

51. Kan du byta olja på bilen?
Haha jag har aldrig testat.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Bok nummer två i serien De svarta riddarna av Margit Sandemo.

54. Läser du dagstidningen?
Nej.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej.

56. Dansar du i bilen?
Ibland lite i smyg.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
P4 är det nog mamma har på radion hela tiden.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
En inköpslista.

59. När var du i kyrkan senast?
En väns bröllop i november.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Vet inte vem som var min favorit.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Ingen aning, inte länge.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Min sambo var ju söt och beställde en Stephen King-bok åt mig som väntar på mig när jag kommer hem.

63. Vad lyssnar du på just nu?
En spellista på Spotify.

64. Har du varit med i tidningen?
Jag har faktiskt skrivit en eller två små artiklar i NSD när jag hade praktikplats där, även varit skyldig till några foton där.

65. Vad är det konstigaste du ätit?
Jag har ingen aning.

66. Vem såg dig naken senast?
Sambon.

67. Vad är det för färg på din tandborste?
Ljusblå.

68. Hur imponerar man på dig?
Vara sig själv räcker långt.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen?
Usch jag tycker inte om att "störa" folk så, jag går en promenad med hunden. Behöver jag prata av mig mer så har jag underbara vänner, men då ringer jag inte, jag skriver sms eller pratar på msn.

70. Har du någon piercing?
Nej.

71. Din största vinst?
Det minns jag inte,spelar nästan aldrig.

72. Civilstånd?
Sambo.

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen?
Min blogg, bokbloggar.nu, andra olika bloggar och bokbloggar.

74. Är du fåfäng?
Nja, det varierar nog lite men oftast inte.

75. Ångrar du någonting du gjort?
Nej.

76. Hur gammal är din pappa?
Han blir 55 i år.

77. Vilket är ditt drömjobb?
Hade gärna jobbat i en bokaffär eller djuraffär. Eller något annat med djur.

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till?
Jag vill resa en del, Irland och Island tillexempel. Och Skottland igen.

79. Vad har du haft för husdjur under ditt liv?
Katter (har 1 nu också), hundar (1 nu), och så har jag två små ökenråttor.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig?
Jag är lite kär i nya versionen av serien Doctor Who, jag har en plastand efter att jag åkte pulka in i en parkerad bil när jag var 7-8 år, jag sjunger ofta när jag är ensam hemma, då är det bara djuren som får stå ut med det!

81. Svär du ofta?
Försöker låta bli.

82. Sverige när det är som bäst?
Sommaren!

83. Kan du åka slalom?
Jag har aldrig ens försökt.

84. Vad har du ätit i dag?
Yoghurt och mackor.

85. Vad har du för utbildning?
Jag har bara gymnasieutbildning än så länge.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med?
Ögonen.

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med?
Rumpa och lår tror jag nog.

88. Vilken är din bästa egenskap?
Jag tror jag är ganska bra på att lyssna. Om det är det bästa vet jag dock inte.

89. Vilken är din sämsta egenskap?
Jag har lite ångest och det gör att jag lätt blir lite kontrolltokig för att minska den.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig?
Leonardo da Vinci och...hm.. kommer inte på en till just nu.

91. Saknar du något?
Lite bättre självförtroende och ett jobb att trivas på.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar?
Jag tycker det är mysigt att fira.

93. Vad gör dig ledsen?
Se djur bli illa behandlade, en del videos man sett på internet har fått mig att få fysiskt illa över hur hemska människor kan vara.

94. Vad gör dig glad?
Mina djur, en bra bok, en skogspromenad, solen och värmen. Det finns mycket!

95. Har du varit gift eller förlovad?
Jag är förlovad.

96. Vad ska du göra i helgen?
Min äldsta syster kommer till stan så är det fint väder kanske vi drar ut i skogen en sväng med hundarna. Annars mest bara ta det lugnt och läsa.

97. Vad är det knasigaste du gjort?
Blev kär i och tillsammans med en värmlänning på en diktsida på nätet kanske ;). Nej jag vet inte riktigt vad det knasigaste är.

98. Vad har du för laster?
Choklad och böcker.

99. Vem är din förebild?
Min pappa har alltid varit en förebild för mig.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor?
Ge hundarna mat, läsa, ta det lugnt.


Jisses, har någon orkat hela vägen hit ner? :)

Grace av Anthony Doerr

Originaltitel: About Grace

Sidor: 467 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern.

Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet. "

Jag tyckte väldigt mycket om författarens förra bok, Ljuset vi inte ser, men jag tror faktiskt att Grace lyckas slå den. 

Doerr utmärker sig med sitt otroligt vackra språk. Det är på något vis skört hela tiden samtidigt som det rymmer alla tänkbara känslor.
Vilken förbannelse det måste vara för David, att ha de här drömmarna. Att vara rädd för att bli orsak till sin dotters död. Och boken visar verkligen hur långt rädsla kan driva en, till andra sidan jordklotet och många, många år bort. Självklart blir jag tokig på honom ibland, när han inte återvänder snabbare, när han inte åker hem för att själv se om Grace klarade sig eller inte. Samtidigt tycker jag synd om honom, som snabbt får etiketten galen på sig. Och många stunder känner han sig nog galen också.

Bäst tycker jag om när han kommit tillbaka till USA. Då hans försök att hitta både sin fru och dotter börjar på riktigt. Det är där boken verkligen fångar mig och jag hoppas så att det ska gå bra för honom.

En del av det vackra i den här berättelsen ligger i hur fascinerande vissa karaktärer i boken är av olika saker. David älskar snöflingor, hur de är uppbyggda. Han är också väldigt duktig på väder och kan berätta vad olika moln betyder. En karaktär han lär känna efter att han flytt blir jätteintresserad av insekter. Hon studerar dem noga och man får som läsare ta del av deras otroligt starka intressen. Det här tycker jag väldigt mycket om då jag älskar när man kan märka att någon brinner för något. Jag har då aldrig tidigare tyckt att det varit så här intressant att läsa om väder och insekter kan jag lova.

Nu är det bara att vänta på en tredje bok av Doerr! Fortsätter det så här så kan det bara bli ännu en fullpoängare.

Sometimes I Lie av Alice Feeney

Originaltitel: Sometimes I Lie

Sidor: 384 (Häftad)

"My name is Amber Reynolds. There are three things you should know about me.

1. I'm in a coma

2. My husband doesn't love me any more

3. Sometimes I lie"

Den här boken önskade jag mig i födelsedagspresent tack vare att jag hade läst ett inlägg hos Grönkulla som gjorde mig nyfiken på den! Så jag blev jätteglad när jag hittade den i ett paket och den behövde inte ligga oläst länge.

Eftersom baksidestexten inte säger så mycket så ger jag en liten förklaring här. Boken handlar om Amber och utspelar sig i en nutid och två sorters dåtid. I nutiden ligger hon i koma, hon kan höra allt som händer men hon kan inte röra sig och inte visa sin omgivning att hennes tankar faktiskt är vakna. Och hon minns inte hur hon hamnade där. En dåtid utspelar sig under de dagar som är innan hon hamnar i koman, i små bitar får man ett pussel att lägga ihop för att försöka förstå vad hon varit med om. Den sista dåtiden utspelar sig flera år tillbaka i tiden, när hon bara är ett barn och det har också väldigt stor betydelse för hur hennes liv är nu. Jag tänker inte berätta mer än så för jag tror det är en fördel om man går in i den här utan att veta så mycket.

Det här är en väldigt spännande bok. Där man aldrig riktigt vet vad sjutton man ska tro. Det finns så många underliga karaktärer. Egentligen är det väldigt få som går att tycka om, men det funkar i den här boken, jag vill ändå läsa vidare. Jag måste få veta hur allt ligger till och vad som egentligen är sant, för som Amber berättar på baksidan av boken, ibland ljuger hon.

Och nu när jag har läst ut den sitter jag här och är förvirrad. Jag var tvungen att direkt skriva till Grönkulla på Instagram och höra om hon hade tolkat slutet likadant som jag hade gjort och om hon också var som ett frågetecken efteråt!

Det är däremot inte menat som något dåligt. Jag tyckte verkligen om den. Det fanns ett driv i den från sida ett och just att den är så svår att få grepp om är vad som gör den bra. Feeney får det att funka! Om ni är sugen på att läsa den men inte läser engelska böcker så verkar det som att den kommer ut på svenska till hösten.

Tisdagstrion - Lockande böcker från tre författare jag ännu inte läst

 

Veckans tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken hade egentligen kunnat leda till en lista som är hur lång som helst. Men jag ska hålla mig till reglerna så här kommer tre böcker från författare jag ännu inte läst, men som jag verkligen vill läsa!

Nattavaara av Engström & Richert. Här är egentligen två författare som jag aldrig läst något av men de får räknas som en eftersom de skriver tillsammans. Jag hoppas hinna läsa den här i december!

The Only Good Indians av Stephen Graham Jones är en skräckis jag hört riktigt mycket bra om så den vill jag verkligen läsa! 

Berätta aldrig det här av Frida Boisen. Den här är jag väldigt intresserad av, tycker den låter riktigt berörande. 

Love Hurts Deluxe av Kim W. Andersson

Originaltitel: Love Hurts Deluxe

Sidor: 384 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Apart Förlag, tusen tack!

"Kärlek gör ont. Speciellt när du bestämmer dig för att dumpa din sviniga kille på en zombieinfesterad strand, när bottenlös kärlek till en sjöjungfru leder till avgrundsdjup olycka eller när inte ens döden ger dig vila från ett påträngande ex. Kärlek gör särskilt ont i Kim W. Anderssons romantiska skräcknoveller."

Det här var riktigt härlig läsning! Love Hurts Deluxe är en stor bok som innehåller 33 romantiska skräcknoveller. De är ganska korta allihopa och har oftast någon underlig twist i slutet. Vissa har faktiskt fått mig att sitta och le samtidigt som jag har läst, för man vet aldrig vad som väntar när man vänder till en ny sida. Det är alltid en överraskning och kan gå åt vilket håll som helst.

Jag har aldrig tidigare läst någon av Kim W. Anderssons serier tidigare men skulle säga att det här är en perfekt bok att börja med om man är nyfiken. Formatet, med många korta serier, är något jag uppskattar. För mig känns det bra att kunna avsluta en historia efter några sidor, och det är perfekt att läsa en eller två innan man ska sova till exempel. Det är också imponerande att han hela tiden lyckas berätta dem på ett bra sätt med det begränsade utrymmet. Det känns aldrig ofärdigt eller framstressat.

Jag är jätteglad att jag fick chansen att läsa den och rekommenderar den verkligen!

Ingen jerka denna vecka!

Det blir ingen bokbloggsjerka den här veckan, det känns lite tomt! Men som tur är har Ewa K hittat på ett litet kedjebrev som man kan svara på i sin blogg istället. Det går helt enkelt ut på att berätta hur vår fredag har varit.

Ja, dagen började klockan 6:45 då jag piggt hoppade upp ur sängen (haha, jag kan ju låtsas att det gick till så i alla fall) och åt frukost. Sedan var det dags med en morgonpromenad på en timme med mina hundar. Kan berätta att ena (stora) är jätteglad för att gå hur långt som helst hur tidigt som helst, medan den lilla helst hade sovit till lunch om han bara fick!

Därefter skuttade jag på bussen in till centrum då var det dags för praktiken på Akademibokhandeln! Där har jag roat mig med att packa upp böcker (som julafton igen!), prismärkt, letat upp rätt hyllor och pusslat så det blivit plats för de nya böckerna där. Och det är ett pussel kan jag säga, har aldrig tänkt på det förut när jag bara gått runt där som kund!
Dessutom har jag hjälpt några kunder, och det är fortfarande lika roligt som jag tyckte det var på förra praktiken.

Klockan två var det dags att skutta på bussen hem, rasta hundarna en sväng och sen hälla i mig lite kaffe för att inte somna! Jag är för det första ingen morgonmänniska egentligen, och att ha varit ute runt folk så mycket den här veckan tar verkligen energi! Men det har bara varit roligt hittills.

Sedan har jag diskat och roat hundarna lite. Åt lite middag nyss, funderar på att fixa mer kaffe och kanske roa hundarna lite mer medan det blir klart.
Oh och sen ska jag välja ut en ny bok att läsa, alltid lika roligt att se vad som känns rätt just nu!

Så ja, där har ni min fredag :).

Glasveranda med sjöutsikt av Hanna Blixt

 

Originaltitel: Glasveranda med sjöutsikt

Sidor: 304 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Historiska Media, tusen tack! 

"Nora flyr hals över huvud från sin lägenhet i Stockholm när det visar sig att hennes kontrollerande pojkvän Jonas har varit otrogen. För att få distans till allt tar hon tåget till idylliska Leksand och vännen Vega som erbjuder tröst. Nora får hyra en liten timmerstuga med glasveranda och sjöutsikt, och hon lovar sig själv att aldrig falla för en man igen.

Samtidigt slår den avdankade författaren Claes klorna i den gamle mannen Torsten, som har ett sviktande minne men en fantastisk förmåga att berätta. Något som Claes försöker utnyttja."

Hanna Blixt är författaren bakom serien Äventyren i Sagofallen som ni sett tidigare här på bloggen. Den riktar sig till åldersgruppen 9-12 men med Glasveranda med sjöutsikt tar hon sitt författarskap på nya äventyr. Det här är hennes första vuxenroman, en feelgood som utspelar sig runt jul i snöiga Dalarna. 

Åh jag får sådan vinterlängtan när jag läser. Det är riktigt kallt och huvudkaraktären Nora är omgiven av snötunga träd. Jag blir lite avundsjuk när jag tittar ut genom mitt fönster och bara ser regn. Jag kan verkligen känna hur det biter i kinderna av den kyliga, klara luften som Nora känner. Det ger faktiskt även lite julkänslor.

Jag gillar Nora. Hon är en stark karaktär som bryter upp från ett dåligt förhållande och lämnar allt hon känner för att komma iväg ett tag. Rensa tankarna och få distans till allt som hänt. Det tycker jag är modigt gjort. Jag tycker även om den gamla mannen Torsten. Det är svårt att inte känna med honom när han berättar sin livshistoria. Det finns stunder då ögonen blir blöta och hjärtat värker.

Med den här boken visar Hanna Blixt att hon behärskar även feelgoodkonsten. Speciellt den delen som har lite svärta i sig. Det blir inte för sött utan det känns trovärdigt och äkta. Livet är sällan sockersött och jag uppskattar när det märks även i den här sortens berättelser. 

Jag tyckte om den och ser fram emot att upptäcka vad författaren hittar på i framtiden!

Malmö 2048

Originaltitel: Malmö 2048

Sidor: 349 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från Svensk Sci Fi, tusen tack!

"Vem vågar skilja på dikt och verklighet i ett universum så stort och mystiskt som vårt?

Så inleds antologin, och så fortsätter den, med femton stycken fantasieggande och säregna noveller om Malmös framtid. Här blandas debutanter med etablerade författare. Malmö ska brinna, sprängas, dränkas, men gång på gång återuppstå i nya skepnader. Läsaren kommer få ta del av svek och försoning, kärlek och hat. Stifta bekantskap med besatta forskare, frivilliga och ofrivilliga tidsresenärer, klimatflyktingar och kentaurer. Knarkare och trygghetsministrar. Levande döda. Förövare och offer. Alla ska de berätta sina historier om sina liv i Malmö 2048."

När jag fick frågan om jag ville läsa den här boken var det tidsresenärer och kentaurer som fick mig på fall. Det var ganska svårt att tacka nej till något som skulle innehålla det!

Sedan ska jag säga att jag aldrig har varit i Malmö, så jag har ingen koll på miljön och platser, men det var inget hinder för att njuta av boken. Den var verkligen läsvärd! Det kan vara lite svårt med noveller då de kan variera så väldigt mycket i hur de passar en, men här var det bara 2-3 stycken som jag inte klickade med. Resten var riktigt bra!

Det är alltså en samling dystopiska noveller som utspelar sig i Malmö, i någon har klimatet gått åt helvete och vattnet höjts, i en finns det tidsresor, i en styr regeringen vem som ska få skaffa barn osv. Det finns verkligen något för alla. Jag tänkte att jag skulle nämna några av mina favoriter.

Louise av Hanna Axelsson är nog den finaste novellen i hela samlingen. I den är det möjligt att resa i tiden, men man kan inte påverka något. Huvudpersonen träffar en kvinna som inte verkar vara en vanlig resenär och försöker ta reda på mer. Det var en jättefin berättelse som lämnade en varm känsla i hjärtat när den var slut.

Hot Shot av Pontus Joakim Olofsson är en väldigt obehaglig berättelse trots att båda karaktärerna bara sitter och pratar hela tiden. Men i deras samtal ryms mycket och slutet var riktigt bra.

Under Malmö av Sofia Albertsson är riktigt spännande. En kvinna får något till sitt kontor som kanske kan avslöja vad som hände som gjorde att Malmö började brinna.

Det var några av mina favoriter men jag gillade nästan alla berättelser. Jag kan tänka mig att om man dessutom känner till Malmö så ger det ännu mer att läsa den här!

Natten av Elie Wiesel

Originaltitel: La Nuit

Sidor: 140 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Natten är ett intensivt gripande vittnesmål från en historisk katastrof vi aldrig får glömma. Det är klassiker som redan sålt mer än 10 miljoner exemplar, men som inte funnits på svenska på flera decennier. Nu kommer den i nyöversättning med nyskrivet för- och efterord.

Elie Wiesel var 11 år när andra världskriget bröt ut. Bara några år senare tvingades först han och hans familj från sitt hem, därefter tillfångatogs de och transporterades till Auschwitz. Natten är Elie Wiesels smärtsamt levande dagboksanteckningar, från nazisternas skövlande av familjens hemby till den fruktansvärda vardagen i koncentrationsläger.

På vackert återhållsam prosa beskriver Elie Wiesel hur förrädiskt lätt det mänskliga förnuftet kan utplånas av ondskan, och vilken styrka som krävs för att börja om efter en förödande tragedi. Natten konfronterar läsaren med mänsklighetens fulaste egenskaper, och de fasansfulla konsekvenser som kan bli resultatet av att makten hamnar i fel händer."

Det här är en kort bok, inte ens 150 sidor, men ämnet väger tungt ändå. Jag mår illa av vad författaren gick igenom, vad så många oskyldiga människor fick gå igenom. Det är omänskligt och jag förstår inte hur sådana tankar kan leva kvar än idag, hur hat kan ha en så stor plats i vissa människors liv.

Därför är böcker om andra världskriget och Förintelsen så viktiga. Det får inte glömmas bort, skjutas undan eller viftas iväg med att "vi vet bättre idag", för bevisligen gör vi inte det. Det finns alldeles för många som vill dela upp mänskligheten i "vi" och "dem". Natten påminner om vad som kan hända om vi gör det.

Den är smärtsam att läsa. Rak och ärlig. Författaren delar med sig av sina upplevelser och vad som pågick i hans tankar under tiden. Även tankar som han inte var stolt över. De dök upp ändå och han försöker inte låtsas som att de aldrig fanns där.

Jag sitter här nästan utan ord när jag vill försöka prata om Natten med er. Den sliter upp ett hål i hjärtat som inte går att värja sig emot. Jag kommer ihåg bilderna från boken Om detta må ni berätta som delades ut när jag gick i skolan. Jag minns människor som liknade levande skelett, högar med lik.

Det är en bok som borde läsas utav så många som möjligt, hur skrämmande ämnet än är.

"För överlevaren som väljer att vittna är det tydligt: Hans plikt är att bära vittnesbörd för de dödas räkning - och för de levandes. Han har ingen rätt att beröva framtiden ett förflutet som hör hemma i vårt kollektiva minne. Att glömma skulle inte bara vara farligt utan även stötande. Att glömma de döda skulle vara att döda dem en andra gång." - sid. 139

Min ljudbokshylla

Jag läser allra mest fysiska böcker, men ibland lyssnar jag på ljudböcker också. Då är det via Storytel, jag har faktiskt aldrig ens testat någon annan ljudboksapp. Det har alltid känts som att jag kan få ut det jag vill ha via dem.

Men då är det ju så att det ligger en del olyssnade böcker i min bokhylla där. Det spelar visst ingen roll vart bokhyllorna än befinner sig, de blir alltid fulla med böcker på kö! Så idag tänkte jag bara visa fem av de böcker jag verkligen vill lyssna på. Har ni lyssnat/läst på någon av dem får ni gärna säga till och berätta om de var bra eller inte, eller om det är någon ni själv är intresserad av.

Kamrat.357 fick jag tips om på Instagram av författaren själv. När jag sedan läste att den delvis handlar om Palme-mordet så fick den snabbt hoppa in på min Storytel-bokhylla. 

Mischling har jag länge velat läsa men till sist fick den åka in på ljudbokshyllan. Har faktiskt börjat lyssna på den men inte hunnit färdigt än. 

Det här är också en bok jag har haft ögonen på sedan den kom ut!

Bakom stängda dörrar har varit precis överallt känns det som. Alla hyllar den! 

Det känns som alla har läst den här och författarens tidigare bok, Omgiven av idioter. Jag har inte läst någon av dem men är lite mer nyfiken på den här boken.

Gwendy's Button Box av Stephen King & Richard Chizmar

Originaltitel: Gwendy's Button Box

Sidor: 192 (Häftad)

"There are three ways up to Castle View from the town of Castle Rock: Route 117, Pleasant Road, and the Suicide Stairs. Every day in the summer of 1974 twelve-year-old Gwendy Peterson takes the stairs, which are held by strong (if time-rusted) iron bolts and zig-zag up the cliffside. 

One day, while Gwendy catches her breath and listens to the shouts of the kids on the playground and the chink of an aluminium bat hitting a baseball, a stranger calls out to her. On a bench in the shade sits a man in a small, neat black hat. He offers Gwendy a mahogany box with coloured buttons. The buttons will produce gifts, such as chocolate which can make you slimmer. But he warns her that the gifts will be 'small recompense for the responsibility."

Det här måste vara första gången jag läst ut en Stephen King-bok på några timmar! Det är verkligen en kortis om man jämför med hans vanliga sidantal. Men det gör inget, det behövs egentligen inte mer för att berätta Gwendys berättelse. Ibland blir jag lite förvånad över tidshoppen när nya kapitel börjar men det är inget som stör alltför mycket.

Gwendy får den här asken med knappar på och hon inser snart vilket ansvar hon har. Trycker man på knapparna kan hemska saker händer runtom i världen. Ingen annan än hon får veta att hon har den, för tänk om någon blir nyfiken och testar? Värst är den röda. Den ska man verkligen inte röra.
Som "tack" för att hon tar hand om den får hon små chokladbitar som tar bort hennes sötsug resten av dagen, hennes betyg stiger, hon blir snabbare och måste till slut börja förlora med flit i spel så att hennes vänner inte ska bli misstänksamma.

Det är en intressant tanke ändå, att ha en sån ask. Ansvaret som vilar tungt över en hela tiden. För Gwendy har alltid asken i tankarna, oron att någon ska hitta den. I början är hon bara glad över allt den ger henne men det kommer en punkt när det vänder.

Jag har aldrig läst något av Richard Chizmar tidigare så jag vet inte alls vad han brukar skriva för sorts berättelser. Men King är ju något av en skräckmästare, den här är dock inte läskig. Jag tycker om den och den är intressant, men det var ingen bok som gjorde det jobbigt att gå ut med hunden på sista rastningen för kvällen.