Natten av Elie Wiesel

Originaltitel: La Nuit

Sidor: 140 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Natten är ett intensivt gripande vittnesmål från en historisk katastrof vi aldrig får glömma. Det är klassiker som redan sålt mer än 10 miljoner exemplar, men som inte funnits på svenska på flera decennier. Nu kommer den i nyöversättning med nyskrivet för- och efterord.

Elie Wiesel var 11 år när andra världskriget bröt ut. Bara några år senare tvingades först han och hans familj från sitt hem, därefter tillfångatogs de och transporterades till Auschwitz. Natten är Elie Wiesels smärtsamt levande dagboksanteckningar, från nazisternas skövlande av familjens hemby till den fruktansvärda vardagen i koncentrationsläger.

På vackert återhållsam prosa beskriver Elie Wiesel hur förrädiskt lätt det mänskliga förnuftet kan utplånas av ondskan, och vilken styrka som krävs för att börja om efter en förödande tragedi. Natten konfronterar läsaren med mänsklighetens fulaste egenskaper, och de fasansfulla konsekvenser som kan bli resultatet av att makten hamnar i fel händer."

Det här är en kort bok, inte ens 150 sidor, men ämnet väger tungt ändå. Jag mår illa av vad författaren gick igenom, vad så många oskyldiga människor fick gå igenom. Det är omänskligt och jag förstår inte hur sådana tankar kan leva kvar än idag, hur hat kan ha en så stor plats i vissa människors liv.

Därför är böcker om andra världskriget och Förintelsen så viktiga. Det får inte glömmas bort, skjutas undan eller viftas iväg med att "vi vet bättre idag", för bevisligen gör vi inte det. Det finns alldeles för många som vill dela upp mänskligheten i "vi" och "dem". Natten påminner om vad som kan hända om vi gör det.

Den är smärtsam att läsa. Rak och ärlig. Författaren delar med sig av sina upplevelser och vad som pågick i hans tankar under tiden. Även tankar som han inte var stolt över. De dök upp ändå och han försöker inte låtsas som att de aldrig fanns där.

Jag sitter här nästan utan ord när jag vill försöka prata om Natten med er. Den sliter upp ett hål i hjärtat som inte går att värja sig emot. Jag kommer ihåg bilderna från boken Om detta må ni berätta som delades ut när jag gick i skolan. Jag minns människor som liknade levande skelett, högar med lik.

Det är en bok som borde läsas utav så många som möjligt, hur skrämmande ämnet än är.

"För överlevaren som väljer att vittna är det tydligt: Hans plikt är att bära vittnesbörd för de dödas räkning - och för de levandes. Han har ingen rätt att beröva framtiden ett förflutet som hör hemma i vårt kollektiva minne. Att glömma skulle inte bara vara farligt utan även stötande. Att glömma de döda skulle vara att döda dem en andra gång." - sid. 139