Ett barns memoarer av Selma Lagerlöf

Originaltitel: Ett barns memoarer

"I Selma Lagerlöfs självbiografiska svit omnämns hennes far - i Lagerlöfforskningen ofta kallad författarens musa - som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation på skriande vis efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, fast tydligtvis är han en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls. Mot slutet är fadern helt frånvarande, men har satt svårutplånliga spår, genom att förslösa allt familjen ägt.

När Selma Lagerlöf började skriva självbiografiskt utmanade hon sig själv och sitt tidigare författarskap. »Mårbackaböckerna« - Mårbacka [1922], Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932] - är en osentimental självbiografisk berättelse där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden."

 Den här månadens klassiker blev andra delen i Mårbackasviten, Ett barns memoarer. Det är fortsatt trevligt att hänga med Selma och hennes familj. Hon skriver så lätt och flytande. Samtidigt får man ju en liten historielektion i hur det var att leva nere i Värmland på den tiden. Hon berättar om en vinter då de hade minus fyrtio grader och de inte ens fick röra handtaget på dörren eftersom det skulle ha varit alldeles för kallt och gjort ont.

I den här delen blir hennes pappa sjuk i lunginflammation och återhämtar sig aldrig riktigt. Man märker att det verkligen tar hårt på Selma som försöker göra honom frisk genom att läsa bibeln från pärm till pärm. Hjärtat värker för henne då och andra gånger, som när hon blir tvingad att gå på bal och ingen bjuder upp henne eftersom hon är halt från sjukdomen hon hade som barn. Då vill jag bara krama henne!

Nu är det bara en del kvar, Dagbok, och den får antagligen bli decembers klassiker så hela den här boken är färdig sedan. Jag ser fram emot att läsa mer av hennes skönlitterära böcker i framtiden också!