Daisy Darker av Alice Feeney

 

Originaltitel: Daisy Darker

Sidor: 310 (Inbunden)

"Det har gått ett decennium sedan de sågs. Nu samlas familjen Darker igen för att fira farmors 80-årsdag hemma hos henne på Seaglass, ett viktorianskt stenhus på en egen ö utanför Cornwalls kust. Tidvattnet stiger, en storm drar in och snart är de helt avstängda från omvärlden.

Det visar sig snart att alla i familjen bär på hemligheter. Daisy, som aldrig haft någon bra relation till sin familj. Storasystrarna Rose och Lily. Deras frånvarande far och kyliga mor. Den frågvisa systerdottern Trixie och den förmögna farmodern. 

Vid midnatt hittas en familjemedlem död. Men det är bara början. Det finns en mördare bland dem - men vem? Och varför? Isolerade på ön tvingas familjen Darker gräva djupt i sitt mörka förflutna. Samtidigt som de kämpar för att överleva tills tidvattnet sjunker.."

Det här är en bok som passar perfekt för mörka höstkvällar. Stämningen är perfekt. Det är lite spännande, lite kusligt och rysligt. Tankarna dras så klart mot Agatha Christies Och så var de bara en men Feeney gör berättelsen ändå till sin egen och jag har tycker verkligen om det. 

Inblandat i själva berättelsen finns små ramsor om de olika familjemedlemmarna som bidrar till den övergripande känslan och det funkar riktigt bra. Det är egentligen inte många karaktärer jag tycker om men jag gillar ändå att läsa om dem och deras hemligheter och problem. 

Jag sträckläste den och rekommenderar den varmt om man letar något spännande för höstens läsning.

Kartografen av Anette Hemming

Originaltitel: Kartografen

Sidor: 393 (Inbunden)

"Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Bærum i Norge. Hon är precis påväg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök. 

Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden - med hans döda mor som avsändare..."

Det här är en sån bok jag egentligen inte har så mycket speciellt att säga om. Jag tyckte handlingen lät riktigt spännande men jag tror jag har blivit mer kräsen när det gäller deckare, eller så är jag bara lite less just nu och föredrar thrillers istället.

Kartografen är absolut inte dålig. Den är lättläst och har korta kapitel så sidorna flyger fram. Jag hade inte lyckats lista ut slutet i förväg och det är alltid bra. Men jag blir aldrig superintresserad, jag läser vidare för att det är enkelt och flyter på. 

Den var helt okej, men inget jag kommer tänka vidare på. 

Asfaltsland av S. A. Cosby

 

Originaltitel: Blacktop Wasteland

Sidor: 286 (Inbunden)

"Beauregard »Bug« Montage är numera en hederlig mekaniker, kärleksfull make och hårt arbetande far. Och han vet att det inte finns någon framtid för den han brukade vara: den amerikanska östkustens bästa flyktchaufför.

Men när Bugs omsorgsfullt uppbyggda nya liv börjar gå i spillror dras han obönhörligt tillbaka. När en tidigare partner hör av sig om en juvelstöld drivs han till att än en gång sätta sig i förarsätet.

Hemsökt av den man han en gång var måste Bug nu hitta ett nytt sätt att navigera i detta asfaltsland. Eller dö medan han försöker."

Ännu en riktigt bra bok av S. A. Cosby. Jag läste Razorblade Tears av honom i april och eftersom den blev en sån hit kändes det perfekt att fortsätta med en till bok ganska snabbt efter det.

Asfaltsland bjuder precis som förra boken på rå och brutal läsning. Det är action, kriminalitet och våld. I centrum står en man, Bug, som verkligen försökt hålla sig på rätt sida av lagen för sin familjs skull men det blir svårare och svårare när hans företag går sämre och räkningarna börjar läggas på hög. 

Trots att Bug gör val som jag inte kan förstå är han en karaktär jag hejar på. Jag vill att han ska lyckas lösa alla problem och hamna på rätt sida av allt. Jag gillar verkligen hur författaren skriver, det är rakt på sak, rått och utan massa krångliga omvägar. 

Av de två jag nu läst är Razorblade Tears favoriten men Asfaltsland är också fantastisk. 

Han älskade dem alla av Andreas Ek

 

Originaltitel: Han älskade dem alla

Sidor: 393 (Inbunden)

Serie: Jannica Brandt (del 3)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Göran är en medelålders låssmed som drömmer om den stora kärleken. Hans eget familjeliv går på tomgång - tonårssonen spelar mest hockey och gnistan i äktenskapet har falnat. Tillgång till mjukvaran i larm- och övervakningsutrustning samt en extranyckel till de lås han installerar ger honom en genväg in i människors liv, men nyckeln till unga kvinnors hjärtan är svårare att komma åt.

När en person hittas mördad i en gångtunnel kallas Jannica Brandt, utredare på enheten för grova brott, till platsen. Det uppdagas snart att brottet har betydande likheter med tidigare ouppklarade mordfall och misstanken att man jagar en seriemördare växer sig allt starkare.

En intensiv katt- och råttalek - där polisen emellanåt kommer brännande nära gärningsmannen - tar sin början. Men det mördaren inte vet är att ödet riskerar att slå tillbaka, och att hans egen son svävar i livsfara."

Jag har läst och gillat de två tidigare delarna om Jannica Brandt. Han älskade dem alla är den tredje delen och wow, det här är i en helt ny klass! 

Det är obehagligt och spännande från första sidan. Jag hade blivit otroligt paranoid om jag hade bott i en villa samtidigt som jag läste den här boken. Lite samma känsla som Keplers Stalker gav mig! Jag vill bara läsa, läsa, läsa och nerverna är på helspänn. 

Att vi dessutom får följa förövarens tankar och perspektiv gör allt värre. Det är läskigt att följa hans resonemang och handlingar. Och slutet sen, hade del fyra funnits ute hade jag slängt mig över den direkt!

En gnista i mörkret av Stacy Willingham

 

Originaltitel: A Flicker in the Dark

Sidor: 336 (Inbunden)

"Chloe Davis är dotter till en seriemördare som dömdes och fängslades när hon var tolv. Offrens kroppar påträffades aldrig och de döda flickorna antas vara gömda någonstans i Louisianas våtmarker. Fallet blev ökänt och familjen slogs i spillror.

Pappans brott hemsöker henne fortfarande, men Chloe har lyckats bygga upp ett nytt liv. Hon är numera en respekterad psykolog verksam i Baton Rouge, och hon har en kärleksfull pojkvän. Men hon har inte lyckats slå sig fri - ibland blir hon paranoid och tror att det förflutna ska komma ikapp henne. 

När en ung flicka - som också är en av hennes egna patienter - försvinner, blir Chloes värsta mardröm verklighet. En gnista är allt som behövs för att allt i tillvaron ska förvandlas till aska och mörker. Efter så många år trodde hon inte att fler mord skulle begås, men hon hade fel."

 En gnista i mörkret är en spännande debut! Jag läste den under ett dygn, det var en bok jag såg fram emot att plocka upp igen så fort jag var tvungen att pausa läsningen. 

Trots att jag har lite svårt att förstå alla val huvudkaraktären, Chloe, gör så köper jag det ändå. Hon har gått igenom mycket som gör att hon har svårt att lita på människor och skapa ärliga relationer med andra än sin bror, som har precis samma problem.

Jag tror ganska länge att jag har listat ut hur det hänger ihop, men jag har så klart helt fel. Jag skulle bli en värdelös detektiv! Stacy Willingham är ett namn jag kommer hålla utkik efter i framtiden, det ska bli väldigt intressant att se vad hon skriver härnäst.

De ensamma av Anna Kuru

 

Originaltitel: De ensamma

Längd: 7 h 6 min

Uppläsare: Lo Kauppi

"Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, men med pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Ansvaret för familjen vilar på hennes axlar, men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt. 

På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats."

Vilken berättelse. Kort men med stort innehåll.

Redan från början känner jag som läsare hur något skaver. Familjerelationerna är ansträngda, unga Carina får ta alldeles för mycket ansvar och är som en extra mamma för sin lillasyster. Det ligger en tryckt stämning i hemmet och jag bara väntar på att något hemskt ska hända. Kuru skriver otroligt skickligt, hon avslöjar inte en enda detalj för tidigt. Det är först när boken är slut som allt faller på plats och jag sitter där med en klump i magen.

Jag som är född och uppvuxen i Kiruna transporteras till skogarna med hjälp av hennes ord. Jag hör älven, ser de ljusa sommarnätterna och hör regnet som smattrar mot taket. Miljöbeskrivningarna är fantastiska. 

De ensamma är en bok som verkligen känns.

Återvändaren av Anders Sundkvist

 

Originaltitel: Återvändaren

Sidor: 301 (Inbunden)

"Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit sitt eget liv.

Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal - ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan. 

Borg börjar nysta i fallet och utredningen för honom snart tillbaka till den egna skoltiden, till klassrummets slutna hierarki. När han gräver sig djupare in i historien tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter. Och när han tycks närma sig sanningen - en mörk hemlighet som legat dold i över två decennier - blir det uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom."

Återvändaren är en snabbläst deckare. Det är extra roligt att läsa den när man känner igen nästan alla platser som nämns i boken. Författaren har fångat miljön på ett bra sätt.

Själva mysteriet är intressant, jag tycker alltid det är lite extra fascinerande när någon ska börja nysta i ett cold case, eller som i det här fallet, något som antogs vara uppklarat sedan länge. Jag lyckades dock, utan att ens mena det, lista ut en del av lösningen så det stora avslöjandet fick inte riktigt en så stor wow-effekt som det nog var tänkt att ha. 

Jag har egentligen inte jättemycket mer att skriva. Det är en läsvärd deckare men inte någon ny favorit.

Bekännelsen av Jessie Burton

 

Originaltitel: The Confession

Sidor: 447 (Inbunden)

"Tidig vinter 1980, i Hampstead Heath. Elise Morceau träffar Constance Holden och blir som förtrollad av henne. Connie är vågad och förförisk, en framgångsrik författare vars bok ska filmatiseras i en stor Hollywood-produktion. Elise följer med Connie till Los Angeles, en stad av swimmingpooler, grandiosa drömmar och sena tillställningar med glamourösa människor.

Men medan Connie stortrivs i den elektriska nya världen, där alla siktar mot stjärnorna och där ingen riktigt talar sanning, vet Elise inte hur hon ska föra sig. Och när hon under en fest råkar höra en konversation som ställer saker på ända, tar hon ett impulsivt beslut som kommer förändra hennes liv för all framtid.

London, 2017. Rose Simmons söker svar om sin mamma, som försvann spårlöst när Rose var spädbarn. När hon får veta att den sista personen som träffade henne var Constance Holden - en författare som drog sig tillbaka på höjdpunkten av sin karriär - beslutar sig Rose för att söka upp Holden, på jakt efter en bekännelse."

 Den här boken skaffade jag tack vare ett inlägg hos Tofflan. Sätter hon beskrev den på gjorde mig otroligt nyfiken och tur var väl det!

Bekännelsen tar mig med på ett riktigt äventyr när Rose försöker ta reda på mer om sin försvunna mamma. Vi får följa två tidslinjer, dels Rose i nutid och dels hennes mamma under tidigt 80-tal. Båda är riktigt intressanta och det blir väldigt intensivt många gånger. 

Beter sig Rose alltid logiskt eller rimligt? Nej det gör hon verkligen inte, samtidigt kan jag förstå hur mycket det måste tära på en att inte veta varför ens mamma bara försvann. Men hennes agerande stör mig faktiskt inte alls under läsningen för det är så spännande och jag vill ju också veta! Jag gillar henne, jag kan känna med henne.

Elise, hennes mamma, är lite svårare att få grepp om. Jag har inte alls lika lätt att fastna för henne men hennes del av berättelsen griper ändå tag och drar med mig till Los Angeles.

För några år sedan läste jag Miniatyrmakaren av samma författare, den var också bra. Men jag måste säga att Bekännelsen är ännu bättre. Den gav mig hela tiden känslan att jag ville fortsätta vända blad för att få svar på alla frågor.

Överlevaren av Bethany Clift

 

Originaltitel: Last One at the Party

Sidor: 382 (Inbunden)

"Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv.

Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand. 

Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren. Samtidigt brottas hon med sig själv och sina minnen. För vem är hon nu? När hon inte längre har någon annan att leva för? När hon bokstavligen är ensam kvar."

Jag tyckte verkligen om Överlevaren! Den är både sorglig, spännande och har en dos humor i sig. Det sista kanske men inte förväntar sig när det handlar om en person som överlevt ett virus medan alla hon känner dött. Resten av världen också för den delen.

Men det finns verkligen roliga stunder. Humorn kanske är lite mörk ibland men det känns väldigt realistiskt. Berättelsen hoppar mellan nutid, när hela världen verkar ha dött, och dåtid när huvudkaraktären tänker tillbaka på alla val hon gjort i livet, hur hon alltid verkade spela en roll för att passa in och göra alla andra nöjda. 

Med tanke på pandemin vi befinner oss i nu är det lite extra obehagligt att läsa om sjukdomen i boken som är ännu värre. Coronaviruset nämns till och med i boken, så allt känns otroligt verkligt. Det kryper in under huden på mig under läsningen. 

Det är omöjligt att inte tycka om Lucky, golden retrievern som huvudkaraktären hittar och tar hand om. Man märker hur bandet mellan de två växer sig starkare och starkare ju mer de går igenom tillsammans. Samtidigt nämns ibland de husdjur som inte klarat sig och då värker det i mattehjärtat.

Jag hade önskat ett lite annorlunda slut men förutom det tyckte jag om boken och ska hålla utkik efter mer från författaren!

Skampärlorna av Aline Lilja Gladh

 

Originaltitel: Skampärlorna

Sidor: 429 (Inbunden)

Serie: Örbyhusserien (del 3)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack.

Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet. 

Två parallella berättelser växer samtidigt fram. En ung kvinna i det förflutna söker efter något mer spännande än sitt inrutade liv på landet. Och i vår tid kämpar en annan ung kvinna för att ta sig ur ondskans grepp..."

För några år sedan läste jag de två första delarna i Örbyhusserien av Aline Lilja Gladh, Tändstickan och Änglaleken. Nu i oktober blev det äntligen dags för den tredje! 

Det här är en serie som varit väldigt intressant att hänga med i. Första boken var jag inte helt såld på, andra var riktigt bra och Skampärlorna är ännu bättre. Författaren lyckas väva ihop flera olika perspektiv och tidslinjer på ett snyggt sätt som leder fram till avslöjande efter avslöjande. Flera gånger tror jag att jag förstår vad som hänt bara för att efter några sidor inse att jag blivit lurad igen. Det är väldigt skickligt gjort.

Berättelsen är spännande och kapitlen korta vilket gör den till en perfekt sträckläsningsbok. Det känns inte som att man läser över 400 sidor. Att karaktärerna och deras känslor är välskrivna bevisas av att jag sitter och hoppas på ett lyckligt slut för en av dem som jag egentligen inte borde heja på så mycket som jag gör. 

Aline Lilja Gladhs författarskap har varit ett nöje att följa så här långt och jag ser med spänning fram emot fler böcker från henne!

Minnet av vatten av Emmi Itäranta

 

Originaltitel: Teemestarin kirja

Sidor: 239 (Inbunden)

"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om - källan som förser hela Norias by med vatten. 

Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband."

Minnet av vatten är en välskriven dystopi om en framtid där rent vatten är en bristvara. Folket i byn får vattenransoner som knappt räcker till. Men Norias familj verkar alltid ha lite mer och till slut blir militären misstänksamma. Samtidigt börjar Noria forska i det förflutna, berättar historieböckerna verkligen sanningen om vad som hänt med jorden och allt drickbart vatten? 

Det är en ganska stillsam berättelse samtidigt som det finns en spänning som driver boken framåt. Språket är vackert men ibland kändes det som att just det gjorde den lite jobbig att läsa. Det flöt inte alltid på så lätt som jag hade trott att det skulle göra. Dessutom var det förvirrande när det kom utdrag ur brev eller böcker och de inte utmärktes på något vis. Texten bara fortsatte som vanligt och det gjorde att jag fick backa ibland när jag insåg att perspektivet helt plötsligt var ett annat. 

Jag tycker om när Noria börjar försöka ta reda på mer om världen utanför byn. Vänskapen mellan henne och Sanja är riktigt fin och blir intressant när man inser att den samtidigt inte är helt okomplicerad. Jag hade gärna läst mer om den. Slutet var jag verkligen inte beredd på och just det höjde boken ganska mycket.

Mina känslor kring den är nog ganska delade. Jag tyckte om den men känner mig ändå på något vis distanserad från den, som att jag aldrig drogs in ordentligt.

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård

 

Originaltitel: Helioskatastrofen

Sidor: 99 (Pocket)

"En tolvårig flicka föds ur sin fars huvud. Hon bär en glänsande stridsrustning där hon står i allt blod på golvet. I ett ögonblick långt som livet självt ser de på varandra. Så pressar han händerna om huvudet, som för att sluta igen det som öppnats, och skriker.

Flickan utplaceras i en familj. Fadern hamnar på sjukhus för en svår schizofreni. Flickan lär sig språket de talar i byn, här högt uppe i norr. Hon bekänner sig till nykterheten och Gud, som alla andra. Pingstkyrkan får ett grepp om henne, när ett rykte om henne börjat spridas. Alla hennes frågor hotar att brista ut i ett skrik, starkt som en storm: Vem är hennes far? Vad är det för språk hon talar när de tror hon »talar i tungor«? Vad kommer att hända när hon börjar växa, så som hon vet att hon måste?"

Det här var en väldigt, väldigt skum bok. Den har bara 99 sidor men jag känner mig ändå osäker på vad jag faktiskt läst. Vad som egentligen hände på de där sidorna. 

Boken är uppdelad i två delar och jag tycker nog bäst om den första. Jag tror det är för att den andra gjorde mig mer förvirrad. Jag gillade dessutom miljön mer under första delen.

Det här blir ett jättekort inlägg men jag vet faktiskt inte vad mer jag kan säga. Den var intressant men lämnade mig som sagt väldigt förvirrad. 

Killers of the Flower Moon av David Grann

 

Originaltitel: Killers of the Flower Moon

Sidor: 368 (Inbunden)

"På 1920-talet var osagefolket i Oklahoma i USA rikast i världen per capita. Orsaken var ett stort oljefynd på deras ofruktbara reservat, där detta förut utfattiga och förtryckta folk hade markrätterna. Nu körde de omkring i dyra bilar, byggde stora residens och kunde skicka sina barn till Europa för att studera. Men mellan 1921 och 1923 miste den ena efter den andra av dem livet i en våg av oförklarliga självmord, trafikolyckor, explosioner, förgiftningar och skottdramer. 

Dessa händelser sammanfaller med att J. Edgar Hoover lägger grunden till det som senare skulle bli FBI. Hoover betraktade Osage-mysteriet som ett gyllene tillfälle att visa vad en modern federal polismyndighet kunde uträtta."

Killers of the Flower Moon är en bok som har gjort mig arg och frustrerad under läsningen. Osagefolket har blivit så orättvist behandlade. för att vita människor inte stod ut med att några andra kunde ha pengar och rikedom. Då ska det utnyttjas och mördas. Jag blir upprörd på nytt bara av att tänka på det.

Det är en bok som har ett tungt och allvarligt ämne men som trots det är väldigt lättläst. Författaren har gjort ett bra jobb med att göra den lättillgänglig och levande. Här och där finns det även foton så läsaren får ansikten på personerna det handlar om, både offren och förövarna. 

Berättelsen om hur FBI samtidigt växte fram är också riktigt intressant. Jag har hört talas lite om J. Edgar Hoover tidigare men här fick man en bättre bild av vem han var och hur han arbetade. Han verkar inte ha varit en lätt man att jobba för. 

Jag är uppriktigt glad att den inte blev stående i hyllan i flera år. Det är en berättelse som verkligen förtjänar att bli läst och uppmärksammad. Den ska tydligen bli till film också och den vill jag absolut se. Det finns egentligen inte så mycket mer jag kan säga om boken annat än läs den! 

Outtalat av Sarah Rees Brennan

 

Originaltitel: Unspoken

Sidor: 332 (Inbunden)

Ålder: Unga vuxna

Serie: Lynburn Legacy (del 1)

"För Kami Glass har han alltid funnits där: Jared, pojken hon kan tala med i sitt huvud, men som ingen någonsin sett i verkliga livet - inte ens hon själv. Hon har inte helt lyckats dölja sina inre samtal med Jared för sin omgivning och Kami betraktas därför som ett lite udda inslag i Sorry-in-the-Vale, den sömniga engelska småstad hon bor i.

Trots detta har Kami funnit sin plats i det lilla samhället. Hon har precis startat en skoltidning tillsammans med sin bästa vän och är nöjd med det mesta i tillvaron.

Men på sista tiden har konstiga saker börjat hända. Från skogen hörs illavarslande skrik om natten och bakom fönstren på Aurimere slott är lamporna plötsligt tända igen: familjen Lynburn, som styrt staden i många generationer, har återvänt efter flera års gåtfull frånvaro. När Kami i hopp om ett scoop börjar forska i familjens historia inser hon att den lilla stad hon trott sig känna så väl är full av hemligheter. Och att pojken hon talar med i sitt huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop."

Den här boken har stått i min hylla några år nu efter att en kollega rekommenderade den. Jag tror att jag borde läst den lite snabbare medan jag var några år yngre i alla fall för nu kände jag att den verkligen inte fungerade för mig.

Jag listade ut vem den här Jared i Kamis huvud var och hur kärlekstriangeln skulle se ut nästan direkt. Efter det kände jag bara mjeh för karaktärerna och blev ganska less på hur ofta jag fick berättat för mig hur vacker en av killarna var. Medan den andra så klart var ruffig och "farlig". Jag känner att jag är för gammal för det här helt enkelt. Mitt yngre jag hade nog älskat det. 

Det jag tyckte om var den lite creepy känslan som fanns då och då angående den hemlighetsfulla familjen som bor på Aurimere slott. Tyvärr kunde inte hela boken stå på de få tillfällena så den föll platt för mig. Nu är den i alla fall läst och kan flytta vidare från min hylla!

Resebyrån Främmande Världar av L. D. Lapinski

 

Originaltitel: The Strangeworlds Travel Agency

Sidor: 346 (Inbunden)

Serie: Resebyrån Främmande Världar (del 1)

Ålder: 9-12

"När tolvåriga Flick Hudson av misstag hamnar på Resebyrån Främmande Världar upptäcker hon en fantastisk hemlighet. Det finns hundratals andra världar förutom vår egen. Och inte nog med det. Flick blir erbjuden att gå med i Sällskapet för Främmande Världar så att hon själv kan följa med och utforska dem!

Det Flick inte vet är att alltings mittpunkt, staden Femlykta, är i stor fara. Byggnader och hela gator försvinner. Spårlöst. När Flick förstår vad som håller på att hända måste hon ge sig ut på en resa genom outforskade världar och på en kapplöpning mot tiden..."

Vilket underbart läseäventyr den här boken är! Häng med Flick när hon en dag vandrar in på Resebyrån Främmande världar, det är som att hennes ben inte lyder henne och hon bara måste gå in i butiken som ser tråkig och nästan övergiven. Men där inne sitter artonårige Jonathan, ensam ägare och förvaltare till den konstiga resebyrån som inte har någon modern teknik och en massa resväskor på väggarna. 

Tillsammans kommer de ge sig ut på otroliga resor till andra världar. Och jag är så glad att jag fick följa med! Berättelsen är lagom spännande och Flick är lätt att tycka om. Jonathan är lite svårare att komma nära först men han har sina anledningar till att vara lite avig. Ett stort plus för mig är att jag inte kunde låta bli att tänka på Doctor Who när jag läste om honom. Jag känner att personligheterna har några likheter. Doctor Who nämns dessutom lite snabbt vid ett tillfälle så jag anar att författaren också är ett fan! 

Boken tar även upp ämnen som sorg, vad det kan göra med en som person och vad vänskap är. Det är första delen i en serie och jag vill verkligen fortsätta läsa kommande delar. Resebyrån Främmande Världar gav mig otroligt fina lässtunder som påminde mig om magin med böcker och hur de kan få den verkliga världen att försvinna ett tag medan man själv försvinner in mellan sidorna.

Främlingen av Elly Griffiths

Originaltitel: The Stranger Diaries

Sidor: 381 (Inbunden)

Serie: Harbinder Kaur (del 1)

"Clare Cassidy är inte främmande för mord. Åtminstone inte i teorin: Hon undervisar i litteratur, med skräckförfattaren R.M. Holland som specialintresse. En gång om året håller hon en kurs för att dryga ut lönekuvertet, där studenterna djupdyker i det mörka, sällsamma författarskapet. 

En dag förenas teori och verklighet på ett brutalt sätt när en av Cassidys kollegor hittas död. Intill offret hittas en lapp med en rad av R.M. Holland. Polisen är övertygad: lösningen till det makabra mordet finns i böckerna.

Clare är skräckslagen över tanken på att mördaren skulle vara någon som hon känner -och konfronterar alla sina rädslor i sin privata dagbok. Anteckningarna blir ett sätt att härda ut. Men så upptäcker hon en dag ett par okända rader i dag boken, skrivna med en handstil som inte är hennes: »Hej Clare. Du känner inte mig.«"

Främlingen är en riktigt spännande och lite creepy berättelse. Den har korta kapitel och jag sitter hela tiden med känslan av att jag bara ska läsa ett kapitel till, och ett till, och ett till osv. Det är en deckare som jag känner sticker ut lite från många andra. Här får man inte bara följa polisen Harbinder, utan också Clare och hennes dotter Georgia. Berättelsen hoppar mellan de tre perspektiven och det är ganska intressant för under stor del av boken har jag väldigt svårt att tycka om någon av dem. Det gäller även andra karaktärer i boken. Det finns inte många som är lätta att fastna för vid första mötet. Det krävs lite tid. Undantaget är hunden, honom gillar jag så klart direkt!

Det stör dock inte själva läsupplevelsen. Jag läste den tillsammans med en vän och vi delade upp den i två delar. Hade jag läst den själv hade jag nog slukat hela direkt. Den är verkligen bladvändarvänlig. Det är extra roligt att skräcklitteratur har en så stor roll för mysteriet. Eftersom jag själv älskar skräck så uppskattar jag det! Under bokens gång får man ta del av en annan berättelse som tillhör just skräckgenren, det blir som en liten bok i boken. 

När jag började läsa trodde jag att den här var fristående men nu i efterhand har jag sett att det är början på serien om Harbinder Kaur. Eftersom Främlingen var så bra har jag nu blivit riktigt sugen på att läsa bok två, Mordkonsulten. 

Själarnas bok av James Oswald

Originaltitel: The Book of Souls

Sidor: 366 (Pocket)

Serie: Kommissarie McLean (del 2)

"Varje jul under tio år hittas en ung kvinnas kropp i Edinburgh. Mördarens tillvägagångssätt är identiskt från jul till jul: De döda kvinnorna placeras ut i olika vattendrag, nakna, noggrant rengjorda och med ett rakt snitt över halsen. Tio år, tio kvinnor.

Det sista offret var den dåvarande kriminalassistenten Tony McLeans fästmö. Men detta år begick mördaren ett misstag och McLean kunde till sist sätta stopp för Donald Andersons blodiga framfart. Tio år senare blir Anderson mördad i fängelset och när ännu ett kvinnolik som bär alla julmördarens kännetecken hittas, är McLean övertygad om att han har att göra med en copycat-mördare. 

Men kan samtidigt inte värja sig för den oundvikliga frågan: Satte han dit fel man?

Motvilligt måste McLean återvända till sitt livs mest plågsamma fall och försöka få klarhet i vad han missat tio år tidigare."

Det här blev då en omläsning för mig. Jag insåg efter att jag hade läst första boken i serien i februari att jag faktiskt har läst Själarnas bok en gång tidigare. Men då utan att ha läst de andra delarna i serien. 2015 läste jag den första gången, så det var lite intressant att plocka upp den nu igen sex år senare! 

Jag har läst mitt gamla inlägg (det kan ni hitta här) och känner att jag håller med i det jag skrev då. Det är en riktigt spännande berättelse som är svår att lägga undan. Den övernaturliga delen som ligger invävd är riktigt bra gjord och gör det till en lite annorlunda och speciell deckare. 

Det tog ganska lång tid innan jag började komma ihåg hur allt hängde ihop men till slut klickade det till. Så jag visste hur det skulle sluta innan boken var över men det gjorde ingenting. Det var ändå intressant att göra den här omläsningen.

Flickoffret av James Oswald

 

Originaltitel: Natural Causes

Sidor: 400 (Pocket)

Serie: Kommissarie McLean (del 1)

"En ung flickas vanställda kropp hittas i ett igenbommat källarrum. Runt kroppen har sex inre organ placerats ut i en cirkel, och allt tyder på att flickan har offrats i någon form av makaber ritual. Händelsen tycks ha ägt rum för närmare sextio år sedan.

För den nytillsatte kriminalkommissarien Tony McLean i Edinburgh är detta ett »cold case« som borde ges låg prioritet men McLean kan inte sluta tänka på offret och hennes ohyggliga död. Samtidigt plågas Edinburgh av en hel rad bestialiska mord. Det är dödsfall som inte uppvisar någon rimlig logik, och Edinburghpolisen står handfallen.

Till sin förvåning upptäcker McLean att de nya morden på något sätt tycks vara kopplade till det ceremoniella mordet i källaren. En egendomlig, till synes irrationell teori börjar sakta ta form..."

Jag fick Flickoffret och de två uppföljarna i födelsedagspresent i år av Umefamiljen och jag är verkligen glad att jag plockade upp första boken så snabbt. 

Det är en riktigt spännande berättelse som blandar deckargenren med lite av det övernaturliga. Det är en blandning som kan bli helt galen om man inte gör det bra. Jag tycker Oswald lyckas balansera det alldeles utmärkt! På något vis får han det att kännas trovärdigt och det tar aldrig över hela handlingen. Det ligger och lurar i bakgrunden när kommissarie McLean försöker lösa flera olika brott som verkar hänga samman fast de egentligen inte borde kunna göra det. 

Jag tycker om McLean som karaktär. Han har mycket sorg i bagaget men verkar ändå vara en bra människa. Möjligen att han har lite tendenser att dra iväg på egna undersökningar även när han inte borde men det är i alla fall inte på varje sida och lika envist och upprepande som det kan bli i vissa böcker. 

Efter lite tänkande har jag insett att jag faktiskt har läst del två, Själarnas bok, tidigare. Men då utan att ha läst Flickoffret innan och jag avslutade aldrig med Bödelns sång som är tredje delen. Så nu när jag läst första boken ska jag läsa om den andra. Det ska bli spännande för jag minns knappt något från första gången jag läste den. 

Dolt i vatten av Catherine Steadman

 

Originaltitel: Something In the Water

Sidor: 364 (Inbunden)

"Hur skulle de ens kunna önska att något vore annorlunda? Erin är dokumentärfilmare på väg att få sitt genombrott. Mark är investeringsrådgivare på en bank, med stora framtidsplaner. De är passionerat förälskade i varandra, nygifta och på idyllisk smekmånad i solen på ön Bora Bora i Franska Polynesien.

Men så förändras allt när Erin och Mark under en dykning gör en chockerande upptäckt i vattnet. De måste bestämma sig för om de ska rapportera det till någon eller inte. Å ena sidan borde de antagligen göra det. Å andra sidan: vem skulle kunna ta skada av att de höll tyst? Beslutet Erin och Mark fattar sätter igång en kedja av oförutsägbara händelser, med katastrofal utgång..."

Jag fick låna Dolt i vatten av en kollega som hade läst den och tyckte den var riktigt bra. Själv hade jag varit lite tveksam till den efter att ha läst baksidan, men hennes pepp över den smittade av sig och jag blev nyfiken!

Den överraskade mig faktiskt positivt. Min tveksamma inställning som fanns från början försvann ganska fort när jag började läsa. Berättelsen drar in mig och jag börjar verkligen bli fascinerad av Erin och hennes berättelse. Det är mycket som pågår och ibland fattar hon och Mark verkligen helt galna beslut som jag bara skakar på huvudet åt, men det gör inte så mycket eftersom jag fängslas av hela händelseförloppet.

Det är ganska fascinerande att se hur de båda utvecklas och hur annorlunda deras liv blir efter upptäckten de gör. Fast det är mycket som händer så är det samtidigt inte en bok full av action. Den är en bladvändare mer för att jag tycker det är intressant att se hur allt kommer leda fram till vad man fått berättat för sig redan i början. 

Jag är glad att jag blev övertalad att läsa den! Jag tror det här är författarens debut och nu kommer jag definitivt hålla utkik efter fler böcker av henne i framtiden.

Ek av Frida Andersson Johansson

 

Originaltitel: Ek

Sidor: 365 (Inbunden)

"Nio ekar förs på slädar över Mälarens is. De har fällts för att användas i bygget av rikets nya stridsskepp, Vasa. På en av slädarna vilar liket efter en man, ett offer för de olyckor som tycks följa i de nio ekarnas väg.

I en låda i Vasamuseets magasin i Stockholm förvaras en skulptur snidad i ek från Mälardalen. Disa Kassman och hennes unge kollega Greger Andersson får i uppdrag att restaurera den trasiga skulpturen som haft formen av en vildman. Disa försöker balansera sitt jobb på Vasamuseet med en älskarinna, en hjälpbehövande make och sjuka föräldrar. Men stressen hon känner inför restaureringsarbetet är inte normal. Det dröjer inte länge förrän hon blir som besatt av skulpturen. 

När flera otäcka händelser inträffar på museet växer pressen. En vakt försvinner spårlöst och finska turister gör ett makabert fynd i en av utställningsmontrarna. Ombord på Vasa hittas blod. Disa litar inte längre på sig själv, Greger är rädd för sina egna tankar. Och i skogen vid Mälaren börjar nio döda ekar grönska mitt i vintern.

Många miste livet då Vasa sjönk. Nu vill någon att fler ska dö."

Det här har varit min lunchbok på jobbet ett tag och det har verkligen varit trevlig sällskap! Jag har aldrig varit så fascinerad av Vasamuseet och själva skeppet tidigare. Miljön passar otroligt bra för den här sortens skräckhistoria. 

Ek är en välarbetad och spännande berättelse där karaktärerna ibland inte vet om de håller på att bli galna eller inte. Som läsare har man mer information. Förutom händelserna i nutid får man följa vad som utspelade sig när skeppet byggdes och hur man hittade virke till det. Läsaren får en glimt av vad som väcktes till liv när skeppsbyggarna letade där de inte borde letat. 

Det är krypande, smygande skräck. Precis den sorten jag gillar mest. Disa börjar märka småsaker som är konstiga men som ändå går att hitta förklaringar till. Sedan blir det bara värre och värre. Ibland blir det lite blodigare men det är inget frosseri i kroppsdelar och detaljrika mord.

Letar du en spännande berättelse som tar en historisk händelse och ger den egen, övernaturlig twist nu i höstmörkret tycker jag verkligen att du ska kolla upp Ek!