torsdag 15 november 2018

Lazarus av Lars Kepler


Originaltitel: Lazarus
Längd: 17 t 39 min
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Serie: Joona Linna (del 7)
"En död man hittas i en lägenhet i Oslo. När polisen öppnar frysboxen i köket gör de ett fruktansvärt fynd. Offret visar sig vara en dittills okänd gravskändare och trofésamlare. Några dagar senare kontaktar en tysk kommissarie Joona Linna och ber om hjälp med ett mordfall på en camping utanför Rostock. Joona förstår att mönstret som framträder är vansinnigt och samtidigt omöjligt att ignorera. Vissa skulle kalla det för ett mirakel om någon återvände från döden – andra skulle kalla det för en mardröm."
Hääääär kommer mörkret! Jisses, de har verkligen inte sparat på krutet i den här delen om Joona Linna. Det finns i princip inga andningspauser, det börjar och sen är det bara att hänga med, hålla andan och känna hur nerverna sakta går sönder.

Jag hade hört innan jag började lyssna att den skulle vara mycket mörkare och mer obehaglig än tidigare böcker och jag får nog hålla med om att den faktiskt är det. Det känns som allt är på väg att gå åt helvete ganska snabbt. Jag måste till och med erkänna att efter en scen fick jag ta en paus på några dagar innan jag fortsatte lyssna. Det blev så psykiskt tungt för en av karaktärerna att jag var tvungen att backa lite och inte plöja igenom den som besatt.

Det är svårt när det är en serie att skriva något om själva berättelsen, speciellt när det gäller en serie där man verkligen borde läsa böckerna i rätt ordning. Så jag ska inte skriva så mycket mer förutom att om ni inte har läst den ännu har ni verkligen en spännande och hemsk åktur framför er.

onsdag 14 november 2018

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson


Originaltitel: Vajlett och Rut
Sidor: 294 (Inbunden)
"Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på.
Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.    
Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.    
Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude..."
Den här skulle ju jag och Elza läsa tillsammans under november månad och ha samtal om varje söndag på Instagram. Men, första söndagen kom Elza med en bekännelse, hon hade redan läst ut den! Haha! Jag som hade hejdat mig själv från att göra detsamma för att jag tänkte att jag skulle hålla mig till våra tider, men det hade jag inte behövt oroa mig för!

Jag förstår hur som helst att Elza inte kunde hålla sig. Det här har varit en riktigt lättläst och intressant bok. Sidorna bara flyger fram och det är svårt att sluta när man väl har börjat. Vi får följa livet i Granträskåsen ur Vajletts perspektiv. Hon är ny lärarinna i den väldigt religiösa byn och får kämpa en del för att få undervisa barnen på sitt vis, som inte är lika hårt religiöst som de är vana vid.

Vajlett är en stark karaktär som inte bryr sig om vad de andra byborna tycker om henne och hennes sätt. Förutom då när det gäller känslorna till Rut...Där blir det läskigt för henne och hon har svårt att komma till ro i sig själv med vad hon känner och vill. Men jag beundrar henne för hur mycket hon står upp för sig själv i allt annat.

Men vissa delar förstår jag inte riktigt varför de är med. En del karaktärer får egna kapitel, men deras historia får aldrig så mycket plats som de kanske hade behövt. Kvinnan som äger butiken i byn har bevisligen en stor hemlighet om sin man som jag gärna hade läst mycket mer om men det nämns lite här och där för att sedan få en jättesnabb upplösning i slutet. Det hade kunnat bli något mycket djupare av det känner jag.

Det låter som det skulle vara en ganska tung bok, det tyckte i alla fall jag innan jag började läsa. Men det är den verkligen inte. Man blir så klart ganska frustrerad på de hårt religiösa karaktärerna, som hellre ber till gud än ringer en doktor när deras barn mår dåligt till exempel. Men alla i byn är inte så och själva grundhistorien om Vajletts liv som lärarinna och senare hennes kärlek till Rut är väldigt lättläst. Den håller verkligen fast sin läsare.

tisdag 13 november 2018

Veckans topplista - Bokomslag: grå


Idag är det ett grått tema inne hos Johanna. Här är mina fem gråa omslag efter att ha rotat runt i bokhyllan lite!





måndag 12 november 2018

Enola Holmes och kidnappningsmysteriet av Nancy Springer


Originaltitel: Enola Holmes and the Case of the Missing Marquess
Sidor: 175 (Inbunden)
Serie: Enola Holmes (del 1)
Ålder: 9-12
"Möt Enola Holmes, Sherlocks coola lillasyster
Enola Holmes är mamma är spårlöst försvunnen, Enola själv är förkrossad av sorg och nu vill hennes två äldre bröder, Sherlock och Mycroft, skicka henne till en internatskola. Enola flyr till London och maskerar sig till en ung änka, fast besluten om hitta sin mamma. Inte ens efternamnet Holmes kan förbereda Enola på vad som väntar i de skumma Londonkvarteren. Plötsligt är Enola indragen i ett livsfarligt fall – en ung adelsman har kidnappats."
Det är väldigt svårt att inte bli nyfiken när en bok handlar om Sherlock Holmes coola lillasyster. Den här boken är ju riktad mot en yngre publik men jag har verkligen njutit av läsningen. Det var underhållande, spännande och gav samtidigt en inblick i livet för kvinnor under artonhundratalet i England.

Det handlar om längtan efter frihet, självständighet och möjligheten att bestämma över sitt eget liv istället för att underordna sig vad männen i ens liv tycker och tänker. Enola är verkligen en smart och modig huvudkaraktär. Men inte omänskligt smart, hon gör misstag och får lära sig av dem. Hon måste verkligen utnyttja all sin list för att lyckas hålla sig undan när hon har flytt, det kan inte vara lätt när man har Sherlock Holmes som letar efter en.

Har man unga bokslukare hemma som gillar mysterieböcker kan den verkligen vara värd att sätta i händerna på dem. Då får de samtidigt en liten historielektion inpackad i en spännande berättelse. Jag hoppas fler böcker i den här serien översätts, är absolut sugen på att läsa mer om Enola!

torsdag 8 november 2018

Konstiga huset av Agatha Christie


Originaltitel: Crooked House
Sidor: 247 (Inbunden) 
Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 
"Det var en man som gick på en konstig väg.
Han fann en konstig slant på en konstig åkerteg.  
Han köpte sig en konstig katt som tog en konstig mus.  
Sen bodde de tillsammans i ett konstigt hus.
Tre Gavlar heter det konstiga huset i en av Londons mest fashionabla områden. Där bor tre generationer av familjen Leonides tillsammans i bästa sämja.
Men när familjens överhuvud, den ofantligt rike Aristide Leonides, dör under mystiska omständigheter förändras allt. Det står plötsligt klart att någon i familjen är en mördare, och misstankarna riktas omedelbart mot Aristides 50 år yngre änka. 
Men vem är egentligen skyldig, och varför har detta mord begåtts?"
Man tackar ju aldrig nej till en Agatha Christie bok! Men jag var faktiskt lite extra nyfiken på den här eftersom jag hade läst att det dels var en av hennes egna favoriter, och del för att hennes amerikanska förlag tydligen tyckte att upplösningen var så chockerande att de försökte få henne att skriva om slutet. Men Christie vägrade! Och nu efter att ha läst den kan jag nog tänka mig att den kunde chockera när den gavs ut.

I dag är slutet kanske inte lika ögonbrynshöjande, vi har väl (sorgligt nog) blivit lite mer härdade. Men, det gör den absolut inte till en dålig bok! Jag hade faktiskt fel om vem mördaren var ända fram till det avslöjades, trots att jag verkligen försökte lägga saker på minnet och logiskt komma fram till rätt svar. Samtidigt försökte jag tänka på vad som kunde vara det mest osannolika slutet! Jag ska inte bli detektiv helt enkelt.

Den är spännande och otroligt snabbläst. Det tog mig mindre än ett dygn att läsa ut den och det var för att det var så svårt att sluta när jag väl hade börjat. Jag var alldeles för nyfiken så alla pauser jag tog från den under mina lediga stunder blev väldigt korta. Den låg där och bara skrek på uppmärksamhet. Och när en bra bok gör det, då är det faktiskt bara att lyssna och plocka upp den igen.

Det var väldigt roligt att få läsa en av Christies egna favoriter. Hon skrev i det korta förordet att den var en ren njutning att skriva och jag kan förstå det!

onsdag 7 november 2018

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld


Originaltitel: Comedy Queen
Längd: 5 t 6 min
Uppläsare: Jenny Jägerfeld
Ålder: 9-12
"Mamma fick folk att gråta. Hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Ibland när pappa duschar hör jag att han gråter. Jag tror att han tror att det inte hörs. Men det gör det. Därför tänker jag aldrig gråta. Aldrig! Och jag tänker inte få folk att gråta. Jag tänker få folk att skratta. Det är min mission!
Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av - jo faktiskt - livsfarlig gråt."
Jag bestämde mig för att äntligen lyssna på den här när den blev nominerad till Augustpriset. Har hört otroligt mycket bra om den innan det också men det här var sista putten som behövdes för att jag verkligen skulle ta tag i det.

Den var hjärtskärande att lyssna på. Ansvaret Sasha lägger på sig själv, att hon minsann bara ska få folk att skratta, hon ska inte bli som sin mamma, inte misslyckas med livet. Hon har en lista hon följer som ska hjälpa henne. Mamma hade långt hår, Sasha klipper sitt kort, mamma läste mycket, Sasha tänker aldrig läsa en bok igen (trots att hon verkligen tycker om det). Mitt hjärta går sönder lite av allt.

Det är nog en bra bok att prata om efter att den har lästs av sin tilltänkta målgrupp. Det handlar ju om självmord och de som blir kvar efteråt. Hur man kan hantera den sorgen och saknaden, kanske ilskan som kan bubbla upp ibland och framför allt de där tårarna som Sasha tycker är livsfarliga. Hennes mamma grät ju ofta och hon orkade inte leva mer till slut.

Riktigt bra och viktig och kan absolut läsas även av vuxna.

tisdag 6 november 2018

Veckans topplista - Fars dag: om eller till pappor


Idag handlar det om pappor på Johannas topplista, fars dag närmar sig ju! Jag har i mina ögon världens bästa pappa, han har alltid varit någon jag sett upp till och har alltid funnits där för mig när jag har mått dåligt. Vi har samma dåliga humor, tycker båda om att skriva och det är mycket tack vare honom jag förälskat mig i läsningen.
Min lista blandas lite med böcker om pappor och sådana jag har gett eller kan tänka mig att ge till min egen pappa.


Pappa är ett stort Beatles-fan så den här boken fick han av mig en födelsedag. 


Muminpappan var en av de första jag kom att tänka på till den här listan.


Nu får jag erkänna att jag inte minns om jag redan gett den här till pappa eller inte. Men om jag inte gjort det så vore det i alla fall en perfekt bok till honom.


Jag nämnde ju vår dåliga humor så den här skulle säkert också gå hem! 


Den här hittade jag nu när jag letade böcker till den här listan och den skulle jag verkligen kunna tänka mig att ge till pappa för att sedan få tillbaka. 

måndag 5 november 2018

Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund


Originaltitel: Czentes Omega
Sidor: 427 (Danskt band)
Serie: Intergalaktiska akademin (del 1)
Ålder: Unga vuxna
"Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan? 
På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv. Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de gjort allt för att glömma."
Alltså jag orkar inte, hur kan en människa bara skriva fullträff efter fullträff efter fullträff? Anna Jakobsson Lund verkar ha hittat nyckeln till det. Hittills har hon inte skrivit något jag inte gillat och jag längtar redan efter fortsättningen på den här serien.

Jag läser inte så mycket som utspelar sig i rymden, har jag insett i och med att jag läste den här boken. Jag vet inte riktigt varför det blivit så, men det var i alla fall inget hinder för att verkligen sjunka in i berättelsen. Skolmiljön kan man ju känna igen sig i även som jordbo, det enda jag hade lite svårt för ibland var att få en bra bild i tankarna över hur karaktärerna ser ut men det är ju mer för att min fantasi inte klarar uppgiften tillräckligt bra. Sedan, alla resor de gör mellan olika planeter och blandningen av alla raser och personligheter, det är jätteintressant att läsa om!

Det dröjer ett tag innan spänningen kommer igång men det gjorde mig absolut ingenting för jag njöt så mycket av att få lära känna gruppen med elever som står i centrum för allting. Få veta deras hemligheter, varför de skickats till skolan, vilka drömmar de har för framtiden och få en bild av deras vänskap. När saker börjar hetta till och det blir farligt och spännande sitter jag verkligen som klistrad för att få veta hur det går. Det blir lite separationsångest när jag måste lägga undan boken för stunden.

Jag ser som sagt fram emot del två! Det ska bli väldigt roligt att få fortsätta hänga med på nya äventyr med karaktärer jag verkligen fastnat för. 

torsdag 1 november 2018

Tokyo av Mo Hayder


Originaltitel: Tokyo
Sidor: 303 (Inbunden)
"Grey, en brittisk student, är sjukligt besatt av ett förflutet hon inte kan förstå. Hon kommer till Tokyo på grund av rykten om en sällsynt film inspelad under den ökända Nankingmassakern i Kina 1937. Filmen, om den existerar, har varit försvunnen i årtionden. Endast en man kan hjälpa henne - Shi Chongming, numera gästprofessor vid ett ansett universitet i Tokyo, överlevde massakern och har nyckeln till gåtan. Men är han beredd att hjälpa Grey, som blir alltmer desperat i en främmande stad där hon ingen känner? 
Hon tar anställning som värdinna på en nattklubb för japanska affärsmän och förmögna brottslingar. Mest beryktad av gästerna är en skröplig gubbe i rullstol som omger sig med ett skrämmande hov. Det påstås att hans hälsa är beroende av ett starkt elixir. Ett elixir som Grey behöver för att komma över filmen."
Herregud, jag brukar tycka att jag är ganska härdad och inte chockas av så mycket när det gäller vad författare kan dra fram i sina böcker. Men alltså, Mo Hayder, hon kan sina mörka, vidriga grejer. Det här är inget för känsliga läsare. Det är så mycket mänskligt mörker i den här boken, sådan sjuk mänsklig ondska.

Nankingmassakern hade jag inte hört talas om innan jag började min läsning. Jag förstår inte hur jag har kunnat missat det med tanke på hur hemsk den var. Det borde vara något som tas upp mer ofta känns det som? Så, det finns händelser med verklig bakgrund som är nog så fruktansvärda, men Hayder vrider upp det ännu ett snäpp och jag är glad att jag inte åt samtidigt som jag läste stora delar av Tokyo. 

Hon skriver som alltid bra, och jag får en historielektion samtidigt. Plus att jag blev tvungen att googla en del efter läsningen för att ta reda på mer om de verkliga händelserna eftersom det var nytt för mig. Gillar man Hayders böcker och är beredd på den svärta hon drar med sig i dem så rekommenderar jag den här också. Vill man ha lite mer lättsmälta thrillers ska man nog undvika den här ganska ordentligt.