torsdag 28 maj 2020

Josas bok: min berättelse av Marie Nilsson Lind


Originaltitel: Josas bok: min berättelse
Sidor: 327 (Inbunden)
"Nu kommer den efterlängtade boken om systrarna Josefin och Marie Nilsson. Från barndomens Gotland till artistlivet i Stockholm, från den berusande glädjen i att stå på scen, till tystnaden efteråt när strålkastarna slocknat och publiken gått hem.
Personligt, med värme och humor, berättar Marie Nilsson Lind om sin syster Josefin, artisten och skådespelaren. I boken som Marie lovade Josefin att skriva alldeles innan hon gick bort, blott 46 år gammal, skriver hon om systerskap och konstnärskap, glädje, sorg och kärleken till livet och scenen. Men också om hur man klarar av att gå vidare efter att ha förlorat sin själsfrände."
Den här boken hade jag hört väldigt mycket bra om, men det var först när en kollega rekommenderade den åt mig som jag bestämde mig för att läsa den. Jag var lite orolig att den inte skulle vara för mig eftersom jag inte har någon speciell relation till Ainbusk, men kollegan sa att det inte var ett måste för att tycka om boken.

Det visade sig att hon hade helt rätt. Jag hann inte läsa många sidor innan jag satt tårögd. Andra gånger satt jag med en klump i magen. Speciellt när det var Josefins egna anteckningar som hon skrev innan hon gick bort. De berörde mig verkligen. Hon var i ett destruktivt förhållande under några år och det lämnade djupa spår i henne, både fysiskt och psykiskt.

I de styckena var den både otroligt bra och jobbig samtidigt. Den slängde mig tillbaka till att ha en människa som står några centimeter från ens ansikte och skriker med ögon som sjuder av ilska. Det är så mycket mörker på de här sidorna och jag önskar verkligen att den hade haft ett annat slut. Att Josefin fortfarande levde och lyckades hitta tillbaka till en trygghet i livet. Men livet har inte alltid lyckliga slut och de berättelserna måste också få ta plats och höras.

Förutom de delarna berättar Marie också om sin egen ångest, utmattning och självmordstankar. Hennes önskan om att få må bra och kunna känna livsglädje. Läsaren får även följa med under Ainbusks turnéer och hur de slet för att tjäna ihop pengar så de skulle klara sig. De får kämpa för så mycket.

Det är en bok som känns djupt i hjärtat.

"Min enda önskan nu och här
Älska mig för den jag är"

onsdag 27 maj 2020

The Woman Who Went Overboard av Florence Wetzel


Originaltitel: The Woman Who Went Overboard
Sidor: 384 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 
"Agnes Andersson is an awkward middle-aged woman who desperately wants a husband. And what better place to find one than on a cruise along the coast of Norway? During the voyage Agnes meets her ideal man, a handsome Norwegian widower named Einar. The only problem is that Einar prefers Pamela - Agnes new best friend.
When Pamelas body washes ashore almost a year later, her daughter visits Agnes to ask question about the cruise. Their conversation becomes a cat-and-mouse game where Agnes bends the facts to avoid revealing the truth about Pamela´s disappearance and death."
För lite mer än ett år sedan läste jag Wetzels bok The Grand Man. Det var en väldigt lättläst och spännande thriller som jag uppskattade så när hon frågade om jag ville läsa hennes nya bok sa jag självklart ja!

Den här gången befinner vi oss på ett kryssningsfartyg utanför Norges kust och huvudpersonen är Agnes. Hon kommer från USA men bor i Sverige och hennes största mål med den här resan är att hitta en ny make. Hon tycker verkligen inte om att vara ensam. Och redan första dagen får hon syn på Einar som är lång och stilig, precis hennes typ. Men han verkar mer intresserad av Pamela, en annan kvinna på kryssningen som Agnes blivit vän med.

Alltså Agnes. Jag vet inte vad jag ska tycka om henne. Dels är hon faktiskt creepy, hon blir rent ut sagt besatt av tanken på att hon och Einar hör ihop. Det är riktigt obehagligt många gånger. Sen kommer det vissa stunder då jag nästan tycker synd om henne, eftersom hon blir så blind och missar chanser till riktig lycka bara för att hon fastnat vid den här idén om att de passar perfekt ihop.

Författaren har verkligen lyckats skriva liv i sina karaktärer. De har alla olika och tydliga personligheter och det känns lätt att tänka sig vilka jag själv hade trivts bäst med. Jag är ledsen Agnes men dig hade jag nog inte varit bekväm i närheten av...

Det skulle lätt ha kunnat bli enformigt att följa en kvinnas besatthet på ett fartyg under så många sidor men jag har inte en enda tråkig stund under läsningen. Den är skriven på ett så bra sätt och det är både fascinerande och lite läskigt att lära känna Agnes och se hur långt hon är beredd att gå för att få sitt drömliv.

Precis som The Grand Man så är det här en bok som går fort att läsa. Det finns ett riktigt bra driv och de korta kapitlen gör så att man har svårt att lägga ner den. Ni vet, bara ett kapitel till. Jag har verkligen njutit av läsningen och håller tummarna för att det kommer fler böcker från Florence Wetzel snart.

tisdag 26 maj 2020

Tisdagstrion - Ur verkliga livet


Ur verkligen livet är veckans tema inne hos Ugglan & Boken. Det tolkar jag som böcker om saker som verkligen hänt eller personer som faktiskt funnit på riktigt. Så här är mina tre tips. 


Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall & Per Samuelson är skriven som en roman men baserad på verkliga personer och händelser. Den är riktigt bra. 


Spår av dina händer av Izabelle Åman är baserad på författarens egna erfarenheter från ett förhållande fullt av både fysisk och psykisk misshandel. Det är en otroligt viktig bok.


Allt jag fått lära mig av Tara Westover har väl synts nästan överallt nu men jag riskerar att jag tjatar lite om den för den är verkligen läsvärd.

måndag 25 maj 2020

Den osynlige vännen av Stephen Chbosky



















Originaltitel: Imaginary Friend
Sidor: 414 (del 1) & 355 (del 2)
"Sjuåriga Christopher Reese försvinner spårlöst i sex dagar. När han kommer hem igen är han helt oskadd. Men han minns inte var han har varit. Och han har förändrats.
Christopher upptäcker att han vet saker som han inte borde veta. Han har en röst i sitt huvud. En röst som säger åt honom att bygga en trädkoja i skogen innan juldagen. Om han inte gör det kommer något fruktansvärt att hända hans mamma Kate, och alla andra han känner.
Snart befinner sig mor och son i en kamp för sina liv. Deras lilla stad, Mill Grove i Pennsylvania, blir slagfältet i ett krig mellan gott och ont."
Det här var en perfekt bok för mig! Skräck med Stephen King-vibbar, ja tack! Köper man boken på engelska är det en bok men på svenska har den delats upp i två delar.

Jag tyckte verkligen om den. Till en början är det lite krypande obehagligt, moln som beter sig underligt, en liten pojke (Christopher) som försvinner och kommer tillbaka med minnesförlust och pratar om en snäll man som ingen annan har sett. Sedan blir det bara värre, på ett bra sätt för skräckläsaren alltså!

Det är spännande, läskigt och riktigt bra. Christopher och hans mamma Kate är karaktärer jag verkligen hejar på. Jag sitter nästan och håller andan många gånger när det ser mörkt ut för dem. Det är en hel del karaktärer man får lära känna och följa under berättelsens gång, vilket också påminner om Stephen Kings sätt att skriva. Författaren tackar dessutom honom i efterordet så det är tydligt att han har varit en inspirationskälla.

Det finns en del gånger då jag blir riktigt imponerad över hur författaren lurat mig. Saker jag inte ens tänkt mig skulle kunna vara på något annat sätt visar sig ha helt andra betydelser. Det har varit väldigt skickligt gjort.

För mig blev det verkligen en fullträff och jag hoppas att Chbosky inte överger skräckgenren.

torsdag 21 maj 2020

Den oärliga början & Den stulna vändpunkten av Jonas Larsson Olanders


















Originaltitel: Den oärliga början & Den stulna vändpunkten
Sidor: 126 & 125 (Kartonnage)
Serie: Agenterna från MRO (del 1 & 2)
Recensionsexemplar: Från Undrentide förlag, tusen tack! 
"Alla kan inte vara hjältar, och speciellt inte agenterna i Monarken och Rikets Ord. Där hamnar alla som ingen annan vill ha - antingen för att de är för korkade eller för farliga - och det är i denna brokiga skara som Gåva finner sig. Hon är MRO:s senaste medlem, tvångsrekryterad för sina språkkunskaper...i alla fall på pappret.
Rikets drottning ligger för döden och MRO får i uppdrag att färdas till grannlandet för att hämta en druid som sägs kunna bota henne. Detta är Gåvas och de andra agenternas sista hopp för att rädda sitt skamfilade rykte.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Ryktet om en statskupp gör att agenterna får i uppdrag att undersöka friherren Tsengyre.
På friherrens gods ska en pampig bal hållas och Gåva, giftexperten Adnezza, mördaren Tyro och häxjägaren Vild infiltrerar balen som gäster, men tvingas även undersöka den mystiska Röda Trädgården."
 Det här är två små, korta böcker som inleder serien om Agenterna från MRO. Jag har tidigare läst Havet under oss och även lyssnat på hans novell Svarta band. Jag tyckte mycket om båda och tackade därför ja när jag fick frågan om jag ville läsa de här.

De var inte riktigt lika bra träffar för mig som de tidigare verken. Jag hade nog uppskattat mer om de här två böckerna hade slagits ihop till en och getts ännu mer utrymme för att utveckla världen, karaktärerna och äventyren de blir indragna i. Men efter att jag hade läst dem såg jag på förlagets hemsida att det står att de kan läsas från 9 år och uppåt och då förstår jag valet mer. För någon som inte vill ha jättelånga och avancerade böcker kan de här verkligen vara något.

I första delen, Den oärliga början, hittar jag lite fel som stör läsningen. En karaktär tar bort handen från stigbyglarna för att stötta upp en medryttare. Jag är ingen hästtjej men jag är ganska säker på att det inte kan vara stigbygeln som egentligen menas. Vid ett annat tillfälle står det att "en knakade hördes". Där antar jag att det ska vara ett knakande.

Andra boken uppskattar jag däremot mer än första, dels på grund av att jag inte störs i läsningen men också för att jag upplever den som mer spännande. Det är intressanta relationer mellan Gåva och de andra i MRO-gruppen och det är intressant att se hur det utvecklas.

Som sagt, jag hade nog fastnat mer om böckerna var en enda lång berättelse där allt hade kunnat få mer tid på sig att växa fram.

onsdag 20 maj 2020

Spela roll av Lisa Christensen


Originaltitel: Spela roll
Sidor: 333 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Louise Bäckelin Förlag, tusen tack! 
"Ett feladresserat kärleksbrev från väst hamnar hos den trettonårige Nikolaj i kalla krigets Riga. Nyfiken antar han rollen som den försvunne älskaren och svarar. När han inser att historien håller på att gå honom ur händerna bestämmer han sig för att försöka hitta brevens rätte mottagare.
Invandrare, utvandrare, svensk, utlandssvensk... Élodie har lämnat Sverige för att inte bara se ut som en invandrare utan också bli en - på riktigt. I samtida London kan hon bli vem som helst och ingen alls. Men ett samtal från Sverige leder till ett livsavgörande beslut där hon tvingas förhålla sig till sitt arv.
Den amerikanske soldaten William deserterar från Vietnamkriget och USA och hamnar i Sovjetunionen där han rekryteras av KGB. Han tränas inför ett uppdrag han inte vet något om. För att överleva måste han ge upp sin identitet och bli någon annan. Vem det är upptäcker han dag för dag."
För det första, kolla på det där omslaget, det är så fint!

Vidare till själva boken så förvånade den mig verkligen positivt. Jag hade tänkt ha den som lunchbok, läsa lite i den under jobbdagarna. Så första lunchen började jag på den, men sedan kunde jag inte låta den vara när jag kom hem. Jag var tvungen att fortsätta. Dagen efter var jag ledig och då läste jag helt enkelt ut den.

Karaktärerna krävde det. De ville ha min uppmärksamhet och jag kunde inte göra annat än att lyda. När jag inte läste så låg de där i bakhuvudet och pockade på mina tankar. Jag behövde få veta hur deras liv skulle fortsätta, hur det skulle knytas ihop. Jag tycker om dem, speciellt Nikolaj som får brev han egentligen inte ska ha. Hans del av boken är dessutom skriven i dagboksform (fast han kallar det anteckningsbok, inte dagbok) och det är jag väldigt svag för. Élodie känner jag verkligen för. Hon känner att hon saknar en del av sin identitet eftersom hon inte vet något om sin pappa och inte känner sig hemma någonstans.
William är komplicerad, jag tycker inte om allt han gör, men jag tycker ändå om honom. Han lyckas verkligen trassla in sig i komplicerade händelser när han ger upp USA och hamnar i Sovjetunionen istället. De berör mig och jag dras med i deras liv.

Så det är ett väldigt högt betyg för Spela roll, boken som inte nöjde sig med att bli läst lite varje dag.