fredag 22 september 2017

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius


Originaltitel: Tio över ett
Sidor: 261 (Kartonnage)
Ålder: 12-15
"Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!
Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan."
Det är en väldigt underlig känsla att läsa något som handlar om något som är så nära ens eget hjärta på det här viset. Jag är född och uppvuxen i Kiruna, jag flyttade därifrån när jag var 16. Då var jag urless på stan, kunde inte komma därifrån fort nog. Det är först nu på senare år jag börjat tycka om den igen, kunna uppskatta hur vacker den är och känna värme över många minnen.

Och då ska allt ändras. Precis som för Maja är det för mig väldigt sorgligt. Hus jag sett under så många år kommer försvinna eller flyttas, gator jag promenerat på likaså. Det är faktiskt väldigt jobbigt att tänka på. Jag är inte rädd som hon är, jag bor inte där längre och jag har faktiskt aldrig haft de här rädslorna som hon går runt med. Mycket har jag oroat mig för i mitt liv, men aldrig gruvan, jag har vaknat till bullren mitt i natten och känt dem men aldrig varit orolig. Ändå förstår jag henne, jag lider med henne, för panikattacker har jag haft och de är vidriga.

Det är så otroligt bra skrivet, alltihopa. Hennes oro som tar upp otroligt mycket av hennes liv, men också de vardagliga sakerna som alla tonåringar kämpar med, kärleken, vänner, skola. Jag älskar den här boken, alla borde läsa den, vare sig man bor i Kiruna eller inte, vare sig man är i "rätt" åldersgrupp eller inte.

Jag lånade den från biblioteket men kommer garanterat vilja ha den i min egen bokhylla framöver. Om inte annat kommer det vara fint att läsa om den någon gång när Kiruna inte är längre samma stad som jag växte upp i, när allt har förändrats.
 "Vi tog oss bara till halva slalombacken, sedan sjönk vi ner på knä i snön och lät solen ovanför gruvberget blända oss. Det är klart att solen ska stiga precis där. När Hjalmar Lundbohm och arkitekterna byggde Kiruna var de smarta, såg till att allas blickar alltid skulle vila på berget som föder oss. Så att vi aldrig glömmer varför vi bor där vi bor."     - sid 24
"Kiruna är inte som andra städer med raka, fina gator på platt mark. En promenad i stan är som en mindre fjällvandring, upp och ner i slingrande kvarter." - sid 26

torsdag 21 september 2017

Stora stygga vargen av Nele Neuhaus


Originaltitel: Böser Wolf
Sidor: 454 (Inbunden)
Serie: Pia Kirchhoff & Oliver von Bodenstein (del 6)
Recensionsexemplar: Från Albert Bonneris Förlag, tusen tack! 
"En het junidag hittas liket efter en sextonårig flicka i floden Main utanför Frankfurt. Hon har blivit mördad och kroppen bär spår av brutal misshandel. Och ingen saknar henne. Flera veckor efter det makabra fyndet står Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein fortfarande rådlösa i sökandet efter hennes identitet.
Så landar ett nytt fall på deras bord. En populär tv-programledare har attackerats och låsts in i bagageluckan på sin bil. Hon har nyligen arbetat på ett reportage om en hemlighetsfull organisation, med medlemmar från samhällets allra högsta skikt. Medan Pia och Oliver gräver djupare i fallet flätas det oväntat samman med den anonyma flickan vid flodkanten, och blottar en fruktansvärd hemlighet som kommer dem obehagligt nära."
Det här är andra boken på svenska av författaren, men om jag har förstått det hela rätt är det del 6 i serien om de båda poliserna Kirchhoff och von Bodenstein. Den tidigare boken som kommit ut på svenska, Snövit ska dö, är del 4. Jag läste den i början av 2016 och tyckte den var väldigt bra. Ibland kan det vara förvirrande att hoppa in mitt i en serie så här men med de här båda böckerna tycker jag det har gått smidigt.

Stora stygga vargen är även den en spännande historia, men också hemsk på ett helt annat sätt. Dels är den ganska grym på vissa ställen, dels är det stora ämnet i den väldigt mörkt. Som läsare får jag förstå hur en del saker ligger till innan vissa av karaktärerna gör det. Man skulle kunna tro att det lätt tar bort en del av spänningen men det gör det absolut inte. Det gör istället så att mina nerver lägger sig utanpå huden och jag vill skrika åt några av dem att springa för livet! Men de lyssnar ju som bekant aldrig...

Och även om jag får veta saker i förväg så finns det gott om frågetecken kvar som inte får sina svar förrän i slutet. Det är inte på långa vägar allt som avslöjas. Jag tycker det är ett snyggt drag, att låta mig veta mer och bli frustrerad för att personerna i boken inte förstår det jag gör.

Det är en riktig bladvändare och jag läste ut den på mindre än ett dygn! Jag hoppas fler av böckerna i serien blir översatta, jag följer gärna med Kirchhoff och von Bodenstein på fler fall.

onsdag 20 september 2017

De dödas dolk av Jenny Töredal


Originaltitel: De dödas dolk
Sidor: 228 (Häftad)
Serie: Sagan om Ella (del 2)
Ålder: Unga vuxna
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Den dunkla natten dolde utsikten. Månen lös svagt över den cirkelformade avsatsen som ramades in av stora, kantiga stenar i svart lava. Jag såg två pålar med spetsade huvuden och svalde hårt. Måste få veta vems huvuden som var pålade. Det var därför jag var här. Mitt uppdrag var att vittna om det jag såg. Mot min vilja fortsatte jag framåt. Driven av ett inre tvång.
Snittad människohud, tjockt, levrat blod. Flikiga slamsor längs med halsens kant. Vidöppna, döda ögon. Skrikande. Plågade. Ansiktsuttryck förvridna i dödsångest. Jag kräktes. Hulkade och kräktes igen. Kroppen skakade okontrollerat och benen bar mig inte. Jag sjönk ihop på marken och blev sittande. Nu visste jag vems huvuden som var pålade.
En kuslig dröm blir inledningen på ett mörkt äventyr. Uråldrig magi måste väckas i kampen mot demonkungen Lord Onekr. Älvkorsets bärare tvingas ut på en resa som kantas av ondska, men även kärlek. Allt ställs på sin spets när kampen fortsätter."
Det här är andra delen i en fantasyserie för unga vuxna. Jag läste första delen, Älvkorset, för ungefär ett år sedan och tycket väldigt bra om den. Så när författaren kontaktade mig och frågade om jag ville läsa fortsättningen tackade jag självklart ja!

På Adlibris står det att boken passar från 14 år och uppåt och det kan jag känna är en passande ålder. För det är ganska blodigt vid några tillfällen. Spännande är det däremot hela tiden! Kapitlen är korta och tack vare det starka drivet i berättelsen går det väldigt fort att läsa ut hela boken. Ella är en stark huvudperson och hon fortsätter kämpa emot det medeltida sättet som männen i den här fantasyvärlden ser på saker och ting. Jag hoppas hon blir ännu starkare och mer envis i kommande delar!

Nu slutade allt med en otrolig cliffhanger så det är väldigt frustrerande att behöva vänta på nästa del!

tisdag 19 september 2017

Veckans topplista - Höstkänsla


Ny vecka, ny topplista! Den här gången vill Johanna att vi ska göra en lista som har med höstkänsla att göra. För mig passar hösten väldigt bra för spännande, obehagliga böcker så det är vad jag tänker tipsa om idag!


Jag vet var du bor är helt klart en obehaglig berättelse. Jag minns fortfarande tydligt hur nervig jag kände mig när jag tog kvällspromenaden med Nitro efter att ha läst ut den!


Kalldrag fångade mig efter bara några rader! En riktigt ruggig bok som passar perfekt i höstmörkret. 


Jag har läst Psykopaten två gånger och båda gångerna var lika slitiga för mina nerver. Det är riktigt spännande och obehagligt nästan direkt från start. 


Den här listan behöver så klart en spökhistoria och då passar Kvinnan i svart utmärkt!


En bok som jag faktiskt fick vända upp och ner när jag skulle sova på kvällen. Rovdjur är en samling skräcknoveller som passar väldigt bra i höstrusket!

måndag 18 september 2017

Historien om Quiet Dell av Jayne Anne Phillips


Originaltitel: Quiet Dell
Sidor: 481 (Inbunden)
"Året är 1931. Trebarnsmodern Asta Eicher är ensam och i penganöd efter att hennes make plötsligt gått bort. Via en kontaktannons börjar hon brevväxla med en charmig man vid namn Cornelius Pierson. Han uppvaktar henne och lovar till slut att gifta sig med henne, att sörja för henne och barnen. Asta bestämmer sig för att åka till honom i det lilla samhället Quiet Dell. Barnen ska komma efter.
Några veckor senare hittas hela familjen Eicher död, mördad och nedgrävd under Piersons garage. Medan samhället skuldbelägger Asta för hennes bristande omdöme, blir den unga journalisten Emily djupt engagerad i familjens öde, särskilt den yngsta dottern Annabels – en flicka med brådmogen fantasi och sinne för det magiska. Hon bevakar rättegången och beslutar sig för att själv utreda vad som hänt. Mördaren, vars riktiga namn är Harry Powers, är en gåta. Vad driver honom och hur har han lyckats byta identitet så många gånger?"
Historien om Quiet Dell är en roman baserad på verkliga händelser. Asta Eicher och hennes tre barn har funnits i verkligheten och tyvärr blev de alla mördade av Harry Powers. En man som brevväxlade med en mängd kvinnor, han använde sig av olika namn och lurade kvinnorna med löften om giftermål och en lycklig framtid.

Den här boken har jag varit intresserad av sedan den kom ut, just för att den skildrar något som verkligen hänt fast i skönlitterär form. Det är väldigt intressant och välskrivet hela tiden men tar ändå lite tid att läsa. Det är inte en bok jag bara plöjde, och det är inte för att jag inte gillade den utan för att den helt enkelt krävde mer tid. Den är detaljerad och levande så för att kunna ta in allt behövdes lite mer långsam läsning. Blandat med själva berättelsen kommer det ibland gamla foton, till exempel på familjen Eicher. Det gör verkligen så att jag som läsare inte kan glömma att det här faktiskt har hänt, det sätter en extra tyngd på allt.

Det är en så sorglig och tragisk historia. En mamma som bara försöker göra livet lättare för sig och sina barn. Hon försöker se till att deras framtid ska bli trygg och bra, att de ska slippa gå hungriga. Och går tyvärr det här hemska ödet till mötes...
Familjen Eicher kommer vara kvar i mina tankar ett bra tag nu efter att boken är utläst.

söndag 17 september 2017

Vinnaren!


Hej på er! Hoppas ni har haft en bra helg! Det är dags att avslöja vinnaren i min utlottning jag hade i samarbete med Posterstore.se. Ni var nio stycken som var med och tävlade om en valfri poster och jag använde mig av en random number generator för att dra vinnaren, och det blev....


Tina!

Grattis och hoppas du kommer tycka om postern! :) Tusen tack för att ni andra ville vara med också och jag ska absolut fixa fler utlottningar själv så det finns fler tillfällen att vinna något :).

fredag 15 september 2017

Efter Emma av Anna E. Wahlgren


Originaltitel: Efter Emma
Sidor: 270 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack! 
"Vem vet dina mörkaste hemligheter?
Emma är vännen som Sara aldrig kunnat släppa. Där vid sandlådan på gården hade en säregen vänskap sin början. Där och då bestämde de sig för varandra.
Efter att Sara förlorade sin mamma behövde hon fly Gävle. Komma bort. Men trots flytten till Göteborg har hon och Emma lyckats hålla kontakten. Meddelandena, breven och paketen från Emma har kommit regelbundet. Och så plötsligt ingenting. Ingenting alls. Tystnaden kan betyda precis vad som helst och Sara fruktar det värsta. 
Sara måste börja sökandet där allting en gång började och återvänder motvilligt till Gävle och föräldrahemmet. Emma har alltid gillat Saras pappa. Han kanske vet var Emma är."
Det här var en överraskning som dök upp i brevlådan! Eftersom jag läst författarens debut, Skuggan av henne, och tyckt väldigt bra om den kunde jag inte hålla mig utan började läsa den direkt.

Wahlgren visade redan i sin debut att hon verkligen kan skriva psykologiskt spännande böcker och med Efter Emma gör hon det igen! Det är en riktig bladvändare där det enda man egentligen vet från början är att något verkar vara fel. Det är något som inte stämmer med allt, med uppväxten, med försvinnandet. Och i små, små bitar får man veta hur det ligger till. Det är väldigt snyggt gjort och jag sitter som på nålar vissa stunder, andra stunder är jag så frustrerad att jag svär lite för mig själv och andra är riktigt sorgliga och smärtsamma.

Med sina 250 sidor är det en ganska kort bok men den använder varje sida väl. Historien hoppar mellan Saras perspektiv i nutid och Emmas i dåtid. Med stor skicklighet vävs de ihop till ett hålla-andan-av-spänning-slut som jag verkligen inte hade väntat mig.

Jag skrev det efter att ha läst Skuggan av henne och jag skriver det igen; jag hoppas författaren är på g med ännu en bok för jag vill ha mer!