torsdag 28 maj 2020

Josas bok: min berättelse av Marie Nilsson Lind


Originaltitel: Josas bok: min berättelse
Sidor: 327 (Inbunden)
"Nu kommer den efterlängtade boken om systrarna Josefin och Marie Nilsson. Från barndomens Gotland till artistlivet i Stockholm, från den berusande glädjen i att stå på scen, till tystnaden efteråt när strålkastarna slocknat och publiken gått hem.
Personligt, med värme och humor, berättar Marie Nilsson Lind om sin syster Josefin, artisten och skådespelaren. I boken som Marie lovade Josefin att skriva alldeles innan hon gick bort, blott 46 år gammal, skriver hon om systerskap och konstnärskap, glädje, sorg och kärleken till livet och scenen. Men också om hur man klarar av att gå vidare efter att ha förlorat sin själsfrände."
Den här boken hade jag hört väldigt mycket bra om, men det var först när en kollega rekommenderade den åt mig som jag bestämde mig för att läsa den. Jag var lite orolig att den inte skulle vara för mig eftersom jag inte har någon speciell relation till Ainbusk, men kollegan sa att det inte var ett måste för att tycka om boken.

Det visade sig att hon hade helt rätt. Jag hann inte läsa många sidor innan jag satt tårögd. Andra gånger satt jag med en klump i magen. Speciellt när det var Josefins egna anteckningar som hon skrev innan hon gick bort. De berörde mig verkligen. Hon var i ett destruktivt förhållande under några år och det lämnade djupa spår i henne, både fysiskt och psykiskt.

I de styckena var den både otroligt bra och jobbig samtidigt. Den slängde mig tillbaka till att ha en människa som står några centimeter från ens ansikte och skriker med ögon som sjuder av ilska. Det är så mycket mörker på de här sidorna och jag önskar verkligen att den hade haft ett annat slut. Att Josefin fortfarande levde och lyckades hitta tillbaka till en trygghet i livet. Men livet har inte alltid lyckliga slut och de berättelserna måste också få ta plats och höras.

Förutom de delarna berättar Marie också om sin egen ångest, utmattning och självmordstankar. Hennes önskan om att få må bra och kunna känna livsglädje. Läsaren får även följa med under Ainbusks turnéer och hur de slet för att tjäna ihop pengar så de skulle klara sig. De får kämpa för så mycket.

Det är en bok som känns djupt i hjärtat.

"Min enda önskan nu och här
Älska mig för den jag är"

onsdag 27 maj 2020

The Woman Who Went Overboard av Florence Wetzel


Originaltitel: The Woman Who Went Overboard
Sidor: 384 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 
"Agnes Andersson is an awkward middle-aged woman who desperately wants a husband. And what better place to find one than on a cruise along the coast of Norway? During the voyage Agnes meets her ideal man, a handsome Norwegian widower named Einar. The only problem is that Einar prefers Pamela - Agnes new best friend.
When Pamelas body washes ashore almost a year later, her daughter visits Agnes to ask question about the cruise. Their conversation becomes a cat-and-mouse game where Agnes bends the facts to avoid revealing the truth about Pamela´s disappearance and death."
För lite mer än ett år sedan läste jag Wetzels bok The Grand Man. Det var en väldigt lättläst och spännande thriller som jag uppskattade så när hon frågade om jag ville läsa hennes nya bok sa jag självklart ja!

Den här gången befinner vi oss på ett kryssningsfartyg utanför Norges kust och huvudpersonen är Agnes. Hon kommer från USA men bor i Sverige och hennes största mål med den här resan är att hitta en ny make. Hon tycker verkligen inte om att vara ensam. Och redan första dagen får hon syn på Einar som är lång och stilig, precis hennes typ. Men han verkar mer intresserad av Pamela, en annan kvinna på kryssningen som Agnes blivit vän med.

Alltså Agnes. Jag vet inte vad jag ska tycka om henne. Dels är hon faktiskt creepy, hon blir rent ut sagt besatt av tanken på att hon och Einar hör ihop. Det är riktigt obehagligt många gånger. Sen kommer det vissa stunder då jag nästan tycker synd om henne, eftersom hon blir så blind och missar chanser till riktig lycka bara för att hon fastnat vid den här idén om att de passar perfekt ihop.

Författaren har verkligen lyckats skriva liv i sina karaktärer. De har alla olika och tydliga personligheter och det känns lätt att tänka sig vilka jag själv hade trivts bäst med. Jag är ledsen Agnes men dig hade jag nog inte varit bekväm i närheten av...

Det skulle lätt ha kunnat bli enformigt att följa en kvinnas besatthet på ett fartyg under så många sidor men jag har inte en enda tråkig stund under läsningen. Den är skriven på ett så bra sätt och det är både fascinerande och lite läskigt att lära känna Agnes och se hur långt hon är beredd att gå för att få sitt drömliv.

Precis som The Grand Man så är det här en bok som går fort att läsa. Det finns ett riktigt bra driv och de korta kapitlen gör så att man har svårt att lägga ner den. Ni vet, bara ett kapitel till. Jag har verkligen njutit av läsningen och håller tummarna för att det kommer fler böcker från Florence Wetzel snart.

tisdag 26 maj 2020

Tisdagstrion - Ur verkliga livet


Ur verkligen livet är veckans tema inne hos Ugglan & Boken. Det tolkar jag som böcker om saker som verkligen hänt eller personer som faktiskt funnit på riktigt. Så här är mina tre tips. 


Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall & Per Samuelson är skriven som en roman men baserad på verkliga personer och händelser. Den är riktigt bra. 


Spår av dina händer av Izabelle Åman är baserad på författarens egna erfarenheter från ett förhållande fullt av både fysisk och psykisk misshandel. Det är en otroligt viktig bok.


Allt jag fått lära mig av Tara Westover har väl synts nästan överallt nu men jag riskerar att jag tjatar lite om den för den är verkligen läsvärd.

måndag 25 maj 2020

Den osynlige vännen av Stephen Chbosky



















Originaltitel: Imaginary Friend
Sidor: 414 (del 1) & 355 (del 2)
"Sjuåriga Christopher Reese försvinner spårlöst i sex dagar. När han kommer hem igen är han helt oskadd. Men han minns inte var han har varit. Och han har förändrats.
Christopher upptäcker att han vet saker som han inte borde veta. Han har en röst i sitt huvud. En röst som säger åt honom att bygga en trädkoja i skogen innan juldagen. Om han inte gör det kommer något fruktansvärt att hända hans mamma Kate, och alla andra han känner.
Snart befinner sig mor och son i en kamp för sina liv. Deras lilla stad, Mill Grove i Pennsylvania, blir slagfältet i ett krig mellan gott och ont."
Det här var en perfekt bok för mig! Skräck med Stephen King-vibbar, ja tack! Köper man boken på engelska är det en bok men på svenska har den delats upp i två delar.

Jag tyckte verkligen om den. Till en början är det lite krypande obehagligt, moln som beter sig underligt, en liten pojke (Christopher) som försvinner och kommer tillbaka med minnesförlust och pratar om en snäll man som ingen annan har sett. Sedan blir det bara värre, på ett bra sätt för skräckläsaren alltså!

Det är spännande, läskigt och riktigt bra. Christopher och hans mamma Kate är karaktärer jag verkligen hejar på. Jag sitter nästan och håller andan många gånger när det ser mörkt ut för dem. Det är en hel del karaktärer man får lära känna och följa under berättelsens gång, vilket också påminner om Stephen Kings sätt att skriva. Författaren tackar dessutom honom i efterordet så det är tydligt att han har varit en inspirationskälla.

Det finns en del gånger då jag blir riktigt imponerad över hur författaren lurat mig. Saker jag inte ens tänkt mig skulle kunna vara på något annat sätt visar sig ha helt andra betydelser. Det har varit väldigt skickligt gjort.

För mig blev det verkligen en fullträff och jag hoppas att Chbosky inte överger skräckgenren.

torsdag 21 maj 2020

Den oärliga början & Den stulna vändpunkten av Jonas Larsson Olanders


















Originaltitel: Den oärliga början & Den stulna vändpunkten
Sidor: 126 & 125 (Kartonnage)
Serie: Agenterna från MRO (del 1 & 2)
Recensionsexemplar: Från Undrentide förlag, tusen tack! 
"Alla kan inte vara hjältar, och speciellt inte agenterna i Monarken och Rikets Ord. Där hamnar alla som ingen annan vill ha - antingen för att de är för korkade eller för farliga - och det är i denna brokiga skara som Gåva finner sig. Hon är MRO:s senaste medlem, tvångsrekryterad för sina språkkunskaper...i alla fall på pappret.
Rikets drottning ligger för döden och MRO får i uppdrag att färdas till grannlandet för att hämta en druid som sägs kunna bota henne. Detta är Gåvas och de andra agenternas sista hopp för att rädda sitt skamfilade rykte.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Ryktet om en statskupp gör att agenterna får i uppdrag att undersöka friherren Tsengyre.
På friherrens gods ska en pampig bal hållas och Gåva, giftexperten Adnezza, mördaren Tyro och häxjägaren Vild infiltrerar balen som gäster, men tvingas även undersöka den mystiska Röda Trädgården."
 Det här är två små, korta böcker som inleder serien om Agenterna från MRO. Jag har tidigare läst Havet under oss och även lyssnat på hans novell Svarta band. Jag tyckte mycket om båda och tackade därför ja när jag fick frågan om jag ville läsa de här.

De var inte riktigt lika bra träffar för mig som de tidigare verken. Jag hade nog uppskattat mer om de här två böckerna hade slagits ihop till en och getts ännu mer utrymme för att utveckla världen, karaktärerna och äventyren de blir indragna i. Men efter att jag hade läst dem såg jag på förlagets hemsida att det står att de kan läsas från 9 år och uppåt och då förstår jag valet mer. För någon som inte vill ha jättelånga och avancerade böcker kan de här verkligen vara något.

I första delen, Den oärliga början, hittar jag lite fel som stör läsningen. En karaktär tar bort handen från stigbyglarna för att stötta upp en medryttare. Jag är ingen hästtjej men jag är ganska säker på att det inte kan vara stigbygeln som egentligen menas. Vid ett annat tillfälle står det att "en knakade hördes". Där antar jag att det ska vara ett knakande.

Andra boken uppskattar jag däremot mer än första, dels på grund av att jag inte störs i läsningen men också för att jag upplever den som mer spännande. Det är intressanta relationer mellan Gåva och de andra i MRO-gruppen och det är intressant att se hur det utvecklas.

Som sagt, jag hade nog fastnat mer om böckerna var en enda lång berättelse där allt hade kunnat få mer tid på sig att växa fram.

onsdag 20 maj 2020

Spela roll av Lisa Christensen


Originaltitel: Spela roll
Sidor: 333 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Louise Bäckelin Förlag, tusen tack! 
"Ett feladresserat kärleksbrev från väst hamnar hos den trettonårige Nikolaj i kalla krigets Riga. Nyfiken antar han rollen som den försvunne älskaren och svarar. När han inser att historien håller på att gå honom ur händerna bestämmer han sig för att försöka hitta brevens rätte mottagare.
Invandrare, utvandrare, svensk, utlandssvensk... Élodie har lämnat Sverige för att inte bara se ut som en invandrare utan också bli en - på riktigt. I samtida London kan hon bli vem som helst och ingen alls. Men ett samtal från Sverige leder till ett livsavgörande beslut där hon tvingas förhålla sig till sitt arv.
Den amerikanske soldaten William deserterar från Vietnamkriget och USA och hamnar i Sovjetunionen där han rekryteras av KGB. Han tränas inför ett uppdrag han inte vet något om. För att överleva måste han ge upp sin identitet och bli någon annan. Vem det är upptäcker han dag för dag."
För det första, kolla på det där omslaget, det är så fint!

Vidare till själva boken så förvånade den mig verkligen positivt. Jag hade tänkt ha den som lunchbok, läsa lite i den under jobbdagarna. Så första lunchen började jag på den, men sedan kunde jag inte låta den vara när jag kom hem. Jag var tvungen att fortsätta. Dagen efter var jag ledig och då läste jag helt enkelt ut den.

Karaktärerna krävde det. De ville ha min uppmärksamhet och jag kunde inte göra annat än att lyda. När jag inte läste så låg de där i bakhuvudet och pockade på mina tankar. Jag behövde få veta hur deras liv skulle fortsätta, hur det skulle knytas ihop. Jag tycker om dem, speciellt Nikolaj som får brev han egentligen inte ska ha. Hans del av boken är dessutom skriven i dagboksform (fast han kallar det anteckningsbok, inte dagbok) och det är jag väldigt svag för. Élodie känner jag verkligen för. Hon känner att hon saknar en del av sin identitet eftersom hon inte vet något om sin pappa och inte känner sig hemma någonstans.
William är komplicerad, jag tycker inte om allt han gör, men jag tycker ändå om honom. Han lyckas verkligen trassla in sig i komplicerade händelser när han ger upp USA och hamnar i Sovjetunionen istället. De berör mig och jag dras med i deras liv.

Så det är ett väldigt högt betyg för Spela roll, boken som inte nöjde sig med att bli läst lite varje dag.

tisdag 19 maj 2020

Tisdagstrion - Norden runt


Idag ska vi resa runt i Norden lite inne hos Ugglan & Boken! Så här kommer mina tre tips på böcker.


Eldnatt av Yrsa Sigurdardottir är en deckare som utspelar sig på Island. 


Maestro av Geir Tangen är en deckare från Norge. Första delen i en serie jag borde läsa vidare i! 


Till slut har jag Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen. En deckare från Danmark. Det blev tydligen ett deckartema, det var inte planerat men lite roligt att det blev ett extra tema. 

måndag 18 maj 2020

Den äldste av Christopher Paolini


Originaltitel: Eldest
Sidor: 687 (Inbunden)
Serie: Arvtagaren (del 2)
"Eragon och Saphira lyckades rädda rebellerna från ett ödesdigert nederlag i det stora slaget vid Tronjheim. Men för att lära sig mer om magi och stridskonst, och slutligen bli en riktig drakryttare, måste Eragon till alvernas rike Ellesméra. Det blir en färd fylld av upplevelser och insikter - men också av smärta och förräderi. Kanske går det inte ens att lita på de som står honom närmast?
Samtidigt har den onde Galbatorix fått upp ögonen för Eragons hemby Carvahall, och livet där är inte längre lugnt och undanskymt. Och Eragons kusin Roran har fått en egen strid att utkämpa - en strid som kan hota allt som Eragon har kärt."
Det här är då andra boken om Eragon och Saphira. Jag har för mig att jag skrev att första boken knappt gav en tid att andas då det alltid hände något, men här har det varit nästan som en enda lång andningspaus. Det gick verkligen inte fort fram.

Jag var inte helt förtjust i delarna där Eragon och Saphira har sin utbildning hos alverna. Det blev lite långdraget. Då uppskattade jag nog Rorans del av berättelsen mer den här gången. Där hände det saker! Det är ändå en ganska ordentlig tegelsten så hade allt varit stilla hade jag antagligen blivit lite galen till slut.

Ibland ville jag dessutom nästan ta fram skämskudden när jag läste om Eragons kärlekstrånande. Den delen hade jag kunnat vara utan.

Men på slutet började det röra på sig igen. Där kom det överraskningar och action. Nu kanske det låter som att jag inte gillade den här boken alls, men det gjorde jag. Den var bara lite långsam och utdragen vissa gånger. 

torsdag 14 maj 2020

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid


Originaltitel: Daisy Jones & The Six
Sidor: 380 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 
"Alla var där. Alla minns det olika.
Under en period var Daisy Jones & The Six överallt. Deras album spelades på alla klubbar, de sålde ut arenor över hela världen och deras musik definierade en hel era. Så plötsligt, den 12 juli 1979 splittrades bandet. Utan att någon fick veta varför. Förrän nu.
De var älskare och vänner, bröder och rivaler. Rockbandet The Six kunde knappt greppa vilken tur de hade innan allt tog slut. Detta är deras berättelse om hur allt en gång började och de vilda nätterna som följde.
Men bandmedlemmarna minns sanningen olika. Det enda som samtliga är ense om är att från den stunden då Daisy Jones barfota klev upp på scenen på The Whisky blev ingenting sig likt.
Att skapa musik handlar aldrig bara om musiken. Och ibland kan skiljelinjen mellan ljudvågor och känslor vara svår att uppfatta.
Daisy Jones & The Six är berättelsen om bandets upp-gång och dramatiska fall, vid toppen av deras framgång. Det är en omvälvande kärlekshistoria och ett ikoniskt porträtt, skrivet som ett muntligt vittnesmål över ett av 70-talets främsta (men aldrig existerande) rockband."
För ett tag sedan läste jag författarens förra bok, The Seven Husbands of Evelyn Hugo och tyckte den var väldigt bra. Efter det har jag velat läsa Daisy Jones & The Six. Jag var nära att köpa den på engelska flera gånger men nu när den kom på svenska och jag fick frågan om jag ville läsa den blev det perfekt!

Egentligen har den väldigt mycket emot sig. Jag har aldrig varit intresserad av musikbiografier och är det mycket droger i en berättelse brukar jag snabbt tappa suget. Men av någon anledning spelar inget av det någon roll när jag börjar läsa Daisy Jones & The Six. Jag är fast från sida ett och längtar verkligen efter boken de gånger jag måste pausa.

Den är skriven i intervjuer vilket gör att det många gånger märks hur olika bandmedlemmarna upplevt saker. Ofta säger de helt emot varandra när de försökt tolka andras känslor och ageranden. Ibland resulterar det i lite roliga historier, men allra mest slutar det i sårade känslor och missförstånd. Oförmågan att se vad andra behöver för att må bra och känna sig sedd.

Det är en fascinerande bok som drar in mig så pass att jag verkligen bryr mig om karaktärerna. Trots att de inte är lätta att känna med alla gånger. Droger har ju inte direkt rykte om att få folk att bete sig logiskt. Men jag är där och vill bara att allt ska gå bra. Lite extra mycket håller jag tummarna för Daisy. Hon beter sig absolut inte bra alla gånger men det gör mig så ledsen att läsa om hur hon håller på att förstöra sig själv på olika sätt.

Efter att själva berättelsen är slut kommer låttexter till bandets låtar. Och det jobbigaste med den här boken är bandet inte finns på riktigt. Jag kan inte lyssna på låtarna, jag kan inte stilla mitt behov av att googla fram bilder på hur de såg ut. Inget av det går men allt har känts så verkligt! Jag har ju precis läst en biografi om bandet!

Det kommer klia i min hjärna ett tag att de inte finns på riktigt. Men det är det värt för jag är övertygad om att jag har läst en bok som kommer hamna på listan över årets bästa böcker.

onsdag 13 maj 2020

Snöugglans sigill av Hanna Blixt


Originaltitel: Snöugglans sigill
Sidor: 137 (Inbunden)
Serie: Äventyren i Sagofallen (del 7)
Ålder: 9-12
Illustratör: Therése Larsson
"Kampen mellan schackpjäserna är över. Godheten har segrat. Men vem är egentligen Styx? Och vem är Snöugglan? Följ med till Drömmarnas trädgård där allt tog sin början...
Snöugglans sigill utspelar sig före de andra delarna och är ett fartfyllt och spännande äventyr bland drakar, slott och mystiska broar tillsammans med de tolv medlemmarna i De vises råd."
Det här är sista boken i serien Äventyren i Sagofallen, men den utspelar sig innan de andra och ger en bakgrund åt händelserna vi fått vara med om tillsammans med syskonen Sofia och Leo.

Jag tycker det känns väldigt sorgligt att det är över nu. Det kommer inga fler portaler som tar med oss till Sagofallen. Det har varit en väldigt spännande och fin resa att få vara med på! Jag tycker verkligen om hela serien och rekommenderar den starkt till alla lässugna bokslukare. De räknas in i åldersgruppen 9 till 12 år men även om man är lite yngre fungerar de bra som högläsningsböcker.

Även i den här var det full fart och spänning. Kapitlen bara flyger fram och det var intressant att se vad som ledde till att Sagofallen blev så uppdelat i gott och ont. Man får även veta mer om den mystiska Snöugglan vilket jag tyckte var extra roligt!

Nu är det bara hålla tummarna för att Hanna Blixt fortsätter skriva och tar med sina läsare på nya äventyr!

tisdag 12 maj 2020

Tisdagstrion - Bäst hittills i år


Idag är det en ganska svår fråga inne hos Ugglan & Boken. En trio med de bästa böckerna man läst hittills i år. Väldigt svårt att välja bara tre! Men här är tre av de bästa jag har läst.



måndag 11 maj 2020

Grävlingen av Fredrik P Winter


Originaltitel: Grävlingen
Sidor: 364 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Louise Bäckelin Förlag, tusen tack!
"Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Allt polisen finner på mordplatsen är jordrester och blodspåren där offrets kropp släpats ner i underjorden. Cecilia Wreede är polisen som sitter fast i den omöjliga utredningen och förgäves försöker lösa Grävlingens gåta.
En morgon finner förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför kontorets dörr. Det verkar vara skrivet av författaren Jan Apelgren, känd för att ha skrivit två succédeckare, innan han försvann spårlöst. Manuset heter Jag är Grävlingen. Det är en slags makaber men välskriven biografi om en seriemördare som lever under marken.
Annika, som kämpar med drömmen om barn och hus i ett krackelerande förhållande, ser en möjlighet att rädda förlaget som är på väg mot ruinens brant. Trots att de inledningsvis är motvilliga ser ledningen till slut inget annat alternativ än att ge ut manuset, trots att det är kontroversiellt. Snart blir Annika själv misstänkt för Grävlingens gärningar, och sakta men säkert glider hon ned i ett mörker hon trott sig ha överkommit som barn.
Vem är Grävlingen? Vem är det som skrivit boken? Och vad är det egentligen som ruvar under jorden?"
Det här är en ganska obehaglig berättelse. Jag är väldigt glad att jag inte bor i en villa med källare, huh.

I den här boken får man följa Annika som är förläggare och Cecilia som sköter utredningen om Grävlingen och hans offer. Dessutom finns det i början av varje kapitel korta stycken där man får läsa lite ur Grävlingens synpunkt, delar ur hans manus. En liten tripp in i galenskapen kan man väl kalla det.

Cecilia uppskattar jag för hon är en polis som inte dricker för mycket och faktiskt inte tar lagen i egna händer. Hon ger sig inte ut på galna upptåg som lätt skulle kunna få henne dödad heller. Det är faktiskt uppfriskande att följa en sådan polis! Hennes privatliv får vi bara små glimtar av. Annikas får vi följa mer då hon tillsammans med sin sambo jagar hus, med det måste vara ett utan källare på grund av något hon var med om som barn.

Berättelsen är spännande, och som sagt, ganska obehaglig. Den har en liten touch av en övernaturlig känsla ibland, men det är mer sådär att man inte riktigt vet, är det något som finns på riktigt eller är det bara i karaktärernas huvud? Det är en bok som är lätt att sträckläsa. Men bor man i villa kanske man ska se till att inte vara ensam hemma, speciellt om det finns en källare...

Det här är författarens debut och jag tycker det var en stark sådan! Det ska bli intressant att se vad mer han kan hitta på i framtiden.

torsdag 7 maj 2020

Ödesmark av Stina Jackson


Originaltitel: Ödesmark
Sidor: 350 (Inbunden)
"Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är..."
Att det här är en av årets mest efterlängtade böcker, det kan man lugnt säga! Och förväntningarna, de har varit skyhöga efter att jag gillade Silvervägen så mycket. Kunde det bli en till fullträff?

Det kunde det så klart. Jackson har ett sätt att skriva som transporterar mig bort från min säng i en större stad, ut till träden och stugorna i en liten by. Jag känner kylan, hör alla skogens ljud, känner doften av den. Jag har ett tag nu längtat ut i skogen och den känslan bara växer under tiden jag läser eftersom hennes miljöbeskrivningar verkligen lever på sidorna.

Ödesmark skiljer sig från Silvervägen tycker jag. I debuten var det mer spänning, vad hade hänt och vem hade gjort det? I Ödesmark dröjer det innan den känslan dyker upp, istället finns det ett helt annat obehag. En klump i magen som dröjer sig kvar och säger att något i den här familjen, i den här byn, är fel. Något kommer gå galet. Den klumpen ligger där, tynger och gnager så man inte kan sluta tänka på boken. Jackson säger en hel del utan att skriva det rakt ut och det är riktigt skickligt gjort.

Om man kan ha en ny favoritförfattare efter bara två böcker har jag det nu! Så nu är det väl bara att sätta sig och vänta på bok nummer tre.

onsdag 6 maj 2020

Wytches Volume 1 av Scott Snyder & Jock


Originaltitel: Wytches
Sidor: 144 (Häftad)
Serie: Wytches (del 1)
Illustratör: Jock
"When the Rooks family moves to the remote town of Litchfield, New Hampshire to escape a haunting trauma, they´re hopeful about starting over. But something evil is waiting for them in the woods just beyond town. Watching from the trees. Ancient...and hungry."
Det här är ett till seriealbum som jag hörde talas om på någon bokpodd, återigen har jag glömt vilken. Men det som sålde mig var att den skulle vara mer åt skräckhållet och det tackar jag ju inte nej till! Så jag la ett inköpsförslag till biblioteket och de tog in den!

Jag tycker väldigt mycket om tecknarstilen. Det händer mycket i bilderna, de är inte rena utan det ligger nästan som små färgklickar över själva illustrationerna vilket i mitt tycke gör att de verkar mer levande. Vissa är riktigt creepy!

Berättelsen är spännande och obehaglig. Familjen Rooks har flyttat till ett nytt hus och hoppas på att deras dotter ska börja må bättre. Något hemskt har hänt innan flytten och de tänker att en omstart kan vara hälsosam. Men det verkar som att något i skogen väntar på dottern, något som verkligen vill ha henne. Sedan tar det en hel del vändningar som jag inte var beredd på. Den är ganska mörk och kanske inte man ska sätta i händerna på för unga läsare.

Jag gillade den verkligen! Jag försökte leta runt efter en fortsättning men lyckades tyvärr inte hitta något. Det är bara hålla tummarna att det dyker upp till slut!

tisdag 5 maj 2020

Tisdagstrion - Rymden & stjärnorna


Den här tisdagen är temat rymden och stjärnorna inne hos Ugglan & Boken. Det är på grund av Star Wars-dagen den fjärde maj! Jag tycker om stjärnor men tycker rymden i stort är ganska läskig att tänka på. Vill verkligen inte ut dit i alla fall! Men i böckernas värld är det ändå okej. Så här kommer tre böcker jag har läst och verkligen tycker om.


Bortförda är första delen i en serie för åldersgruppen 9-12. Den var jättebra! 


Czentes Omgea är skriven av en av mina favoritförfattare, Anna Jakobsson Lund. Allt hon skriver blir bra!


Nightflyers är lite av en skräckis i rymden och den lyckades ge mig smått panik när jag läste eftersom tanken på att vara fast på ett rymdskepp är nog läskig, lägg till att något ondskefullt är med ombord så blir det tio gånger värre. 

måndag 4 maj 2020

Paper Girls av Brian K Vaughan


Originaltitel: Paper Girls
Sidor: 144 (Häftad)
Serie: Paper Girls (del 1)
Illustratör: Matthew Wilson
"In the early hours after Halloween of 1988, four 12-year-old newspaper delivery girls uncover the most important story of all time. Suburban drama and otherworldly mysteries collide in this smash-hit series about nostalgia, first jobs, and the last days of childhood."
Det här är ett seriealbum jag hörde talas om på någon podcast, jag minns verkligen inte vilken just nu. Men jag blev nyfiken eftersom den skulle innehålla tidsresor. Som det Doctor Who-fan jag är tänkte jag att det säkert är något för mig!

Jag tror att jag måste läsa vidare i serien för att verkligen kunna bilda mig en uppfattning. Det kändes som det här bara var lite skrap på ytan. Det händer mycket nästan direkt från start så den är inte tråkig, men jag får egentligen ingen koll på vad som händer och varför. Så känns det i alla fall efter att den är utläst.

Jag gillar tecknarstilen väldigt mycket och är fortsatt nyfiken så kommer nog fortsätta låna dem från bibblo för att ta reda på mer!