Ödesmark av Stina Jackson

Originaltitel: Ödesmark

Sidor: 350 (Inbunden)

"Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är..."

Att det här är en av årets mest efterlängtade böcker, det kan man lugnt säga! Och förväntningarna, de har varit skyhöga efter att jag gillade Silvervägen så mycket. Kunde det bli en till fullträff?

Det kunde det så klart. Jackson har ett sätt att skriva som transporterar mig bort från min säng i en större stad, ut till träden och stugorna i en liten by. Jag känner kylan, hör alla skogens ljud, känner doften av den. Jag har ett tag nu längtat ut i skogen och den känslan bara växer under tiden jag läser eftersom hennes miljöbeskrivningar verkligen lever på sidorna.

Ödesmark skiljer sig från Silvervägen tycker jag. I debuten var det mer spänning, vad hade hänt och vem hade gjort det? I Ödesmark dröjer det innan den känslan dyker upp, istället finns det ett helt annat obehag. En klump i magen som dröjer sig kvar och säger att något i den här familjen, i den här byn, är fel. Något kommer gå galet. Den klumpen ligger där, tynger och gnager så man inte kan sluta tänka på boken. Jackson säger en hel del utan att skriva det rakt ut och det är riktigt skickligt gjort.

Om man kan ha en ny favoritförfattare efter bara två böcker har jag det nu! Så nu är det väl bara att sätta sig och vänta på bok nummer tre.