Den oärliga början & Den stulna vändpunkten av Jonas Larsson Olanders

Originaltitel: Den oärliga början & Den stulna vändpunkten

Sidor: 126 & 125 (Kartonnage)

Serie: Agenterna från MRO (del 1 & 2)

Recensionsexemplar: Från Undrentide förlag, tusen tack! 

"Alla kan inte vara hjältar, och speciellt inte agenterna i Monarken och Rikets Ord. Där hamnar alla som ingen annan vill ha - antingen för att de är för korkade eller för farliga - och det är i denna brokiga skara som Gåva finner sig. Hon är MRO:s senaste medlem, tvångsrekryterad för sina språkkunskaper...i alla fall på pappret.

Rikets drottning ligger för döden och MRO får i uppdrag att färdas till grannlandet för att hämta en druid som sägs kunna bota henne. Detta är Gåvas och de andra agenternas sista hopp för att rädda sitt skamfilade rykte.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Ryktet om en statskupp gör att agenterna får i uppdrag att undersöka friherren Tsengyre.

På friherrens gods ska en pampig bal hållas och Gåva, giftexperten Adnezza, mördaren Tyro och häxjägaren Vild infiltrerar balen som gäster, men tvingas även undersöka den mystiska Röda Trädgården."

 Det här är två små, korta böcker som inleder serien om Agenterna från MRO. Jag har tidigare läst Havet under oss och även lyssnat på hans novell Svarta band. Jag tyckte mycket om båda och tackade därför ja när jag fick frågan om jag ville läsa de här.

De var inte riktigt lika bra träffar för mig som de tidigare verken. Jag hade nog uppskattat mer om de här två böckerna hade slagits ihop till en och getts ännu mer utrymme för att utveckla världen, karaktärerna och äventyren de blir indragna i. Men efter att jag hade läst dem såg jag på förlagets hemsida att det står att de kan läsas från 9 år och uppåt och då förstår jag valet mer. För någon som inte vill ha jättelånga och avancerade böcker kan de här verkligen vara något.

I första delen, Den oärliga början, hittar jag lite fel som stör läsningen. En karaktär tar bort handen från stigbyglarna för att stötta upp en medryttare. Jag är ingen hästtjej men jag är ganska säker på att det inte kan vara stigbygeln som egentligen menas. Vid ett annat tillfälle står det att "en knakade hördes". Där antar jag att det ska vara ett knakande.

Andra boken uppskattar jag däremot mer än första, dels på grund av att jag inte störs i läsningen men också för att jag upplever den som mer spännande. Det är intressanta relationer mellan Gåva och de andra i MRO-gruppen och det är intressant att se hur det utvecklas.

Som sagt, jag hade nog fastnat mer om böckerna var en enda lång berättelse där allt hade kunnat få mer tid på sig att växa fram.