Grävlingen av Fredrik P Winter

Originaltitel: Grävlingen

Sidor: 364 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Louise Bäckelin Förlag, tusen tack!

"Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Allt polisen finner på mordplatsen är jordrester och blodspåren där offrets kropp släpats ner i underjorden. Cecilia Wreede är polisen som sitter fast i den omöjliga utredningen och förgäves försöker lösa Grävlingens gåta.

En morgon finner förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför kontorets dörr. Det verkar vara skrivet av författaren Jan Apelgren, känd för att ha skrivit två succédeckare, innan han försvann spårlöst. Manuset heter Jag är Grävlingen. Det är en slags makaber men välskriven biografi om en seriemördare som lever under marken.

Annika, som kämpar med drömmen om barn och hus i ett krackelerande förhållande, ser en möjlighet att rädda förlaget som är på väg mot ruinens brant. Trots att de inledningsvis är motvilliga ser ledningen till slut inget annat alternativ än att ge ut manuset, trots att det är kontroversiellt. Snart blir Annika själv misstänkt för Grävlingens gärningar, och sakta men säkert glider hon ned i ett mörker hon trott sig ha överkommit som barn.

Vem är Grävlingen? Vem är det som skrivit boken? Och vad är det egentligen som ruvar under jorden?"

Det här är en ganska obehaglig berättelse. Jag är väldigt glad att jag inte bor i en villa med källare, huh.

I den här boken får man följa Annika som är förläggare och Cecilia som sköter utredningen om Grävlingen och hans offer. Dessutom finns det i början av varje kapitel korta stycken där man får läsa lite ur Grävlingens synpunkt, delar ur hans manus. En liten tripp in i galenskapen kan man väl kalla det.

Cecilia uppskattar jag för hon är en polis som inte dricker för mycket och faktiskt inte tar lagen i egna händer. Hon ger sig inte ut på galna upptåg som lätt skulle kunna få henne dödad heller. Det är faktiskt uppfriskande att följa en sådan polis! Hennes privatliv får vi bara små glimtar av. Annikas får vi följa mer då hon tillsammans med sin sambo jagar hus, med det måste vara ett utan källare på grund av något hon var med om som barn.

Berättelsen är spännande, och som sagt, ganska obehaglig. Den har en liten touch av en övernaturlig känsla ibland, men det är mer sådär att man inte riktigt vet, är det något som finns på riktigt eller är det bara i karaktärernas huvud? Det är en bok som är lätt att sträckläsa. Men bor man i villa kanske man ska se till att inte vara ensam hemma, speciellt om det finns en källare...

Det här är författarens debut och jag tycker det var en stark sådan! Det ska bli intressant att se vad mer han kan hitta på i framtiden.