Arvtagaren av Christopher Paolini

Originaltitel: Inheritance

Sidor: 905 (Kartonnage)

Serie: Arvtagaren (del 4)

Ålder: 12-15

"Många månader av träning och strider har fört med sig både segrar och hopp, men också hjärtslitande förluster. Dessutom väntar fortfarande den svåraste utmaningen: de måste möta Galbatorix. Och när de gör det måste de vara starka nog att besegra honom. En andra chans existerar inte. Ryttaren och hans drake har kommit längre än någon vågat hoppas. Men kan de besegra den ondskefulla kungen och återinföra rättvisan i Alagaësia? Och till vilket pris?

För inte så länge sedan var Eragon, drakryttaren, inget annat än en bondpojke, och hans drake Saphira endast en blå sten i skogen. Nu vilar en hel civilisations öde på deras axlar."

Nu är det över. Äventyren med Eragon och Saphira har tagit slut. Det känns faktiskt väldigt tomt. De har ju hängt med i några månader nu och även om det finns saker i böckerna som varit mindre bra har det varit härligt att få sträckläsa den här berättelsen.

Det är svårt att skriva om en bok som är sista delen i en serie. Det finns så mycket man kan råka spoila. Jag kan väl säga att jag inte är helt nöjd med slut, det kändes som att det borde ha blivit något mer. Efter allt så borde det ha funnits något mer.

Vilken resa det har varit ändå. Det är många sidor som har lästs och det har varit fint att se karaktärerna utvecklas. Eragon känns lite mer mogen nu när vi lämnar honom och Saphira är ju bara underbar. Även om jag fortfarande inte förstår författarens val när han ska skriva saker mer från hennes perspektiv. Han gör så att hennes tankar låter mycket dummare än hon någonsin gör när hon pratar med Eragon. Det här exemplet är nog från förra boken men det visar hur det ser ut i alla fall:

"När hon kom fram till Nasuadas hopfällda-vingen-röda-fjärilspuppan-tält"

Hon pratar aldrig med sådana beskrivningar när hon kommunicerar med andra med hjälp av tankar och jag tycker det är ett så konstigt val. Det känns helt enkelt inte rätt för hur hon är som karaktär.

Nu kommer det kännas konstigt att inte ha någon ny bok med dem att plocka upp. Samtidigt kan det nog vara skönt att ta sig vidare till andra böcker och nya äventyr!

Brisingr av Christopher Paolini

Originaltitel: Brisingr

Sidor: 790 (Kartonnage)

Serie: Arvtagaren (del 3)

Ålder: 12-15

"Eragon och Saphira har med nöd och näppe klarat sig undan med livet i behåll efter den stora striden på Brinnande slätten, men deras kamp mot ondskan är inte slut för det. Eragon har bland annat lovat att befria Rorans älskade Katrina ur Galbotorix grepp. Samtidigt är rebellgruppen Varden i stort behov av hans och Saphiras tjänster - likaså alverna och dvärgarna. Eragon ställs inför många beslut och måste göra svåra val, val som tar honom över hela kungadömet och som kan bli ödesdigra. Klart är att Eragon är landets största hopp om att en dag bli fritt från Galbatorix tyranni. Kan han lyckas förena rebellstyrkorna och besegra kungen?"

Läsandet av Arvtagarserien som handlar om Eragon och draken Saphira fortsätter! Nu har vi läst ut bok tre, Brisingr. Då är det bara Arvtagaren kvar, sen är äventyret över. Det kommer bli lite tomt faktiskt. De har ju hängt med några månader nu.

Jag märker att böckerna börjar flyta ihop för mig. Det är svårt att komma ihåg vad som hände i den här och vad som hände i de tidigare. Jag antar att det är för att de blir lästa så tätt efter varandra. Det blir nästan som en enda bok. Det är lite ovant!

Den här är en blandad kompott. Vissa stunder är det mycket action, andra blir det lite utdraget igen. Som när Eragon ska få ett nytt svärd, det är väldigt många sidor ägnade åt det. Det känns i alla fall som väldigt många för mig. Eller när det handlade om dvärgarnas politik, där tappar jag intresset lite.
Men annars är det en spännande del i serien. Kanske främst för Ronan, han får vara med om mycket och jag tycker nästan han är mer hjälte än Eragon många gånger. Jag tycker verkligen om kapitlen som är ur hans synvinkel.

Det ska bli spännande att se hur sista delen avslutar jag. Jag vet ju att min läskompis i det här projektet inte gillade Arvtagaren när hon läste dem första gången. Jag är väldigt nyfiken på hur hon kommer reagera nu när hon läser om den!

Den äldste av Christopher Paolini

Originaltitel: Eldest

Sidor: 687 (Kartonnage)

Serie: Arvtagaren (del 2)

Ålder: 12-15

"Eragon och Saphira lyckades rädda rebellerna från ett ödesdigert nederlag i det stora slaget vid Tronjheim. Men för att lära sig mer om magi och stridskonst, och slutligen bli en riktig drakryttare, måste Eragon till alvernas rike Ellesméra. Det blir en färd fylld av upplevelser och insikter - men också av smärta och förräderi. Kanske går det inte ens att lita på de som står honom närmast?

Samtidigt har den onde Galbatorix fått upp ögonen för Eragons hemby Carvahall, och livet där är inte längre lugnt och undanskymt. Och Eragons kusin Roran har fått en egen strid att utkämpa - en strid som kan hota allt som Eragon har kärt."

Det här är då andra boken om Eragon och Saphira. Jag har för mig att jag skrev att första boken knappt gav en tid att andas då det alltid hände något, men här har det varit nästan som en enda lång andningspaus. Det gick verkligen inte fort fram.

Jag var inte helt förtjust i delarna där Eragon och Saphira har sin utbildning hos alverna. Det blev lite långdraget. Då uppskattade jag nog Rorans del av berättelsen mer den här gången. Där hände det saker! Det är ändå en ganska ordentlig tegelsten så hade allt varit stilla hade jag antagligen blivit lite galen till slut.

Ibland ville jag dessutom nästan ta fram skämskudden när jag läste om Eragons kärlekstrånande. Den delen hade jag kunnat vara utan.

Men på slutet började det röra på sig igen. Där kom det överraskningar och action. Nu kanske det låter som att jag inte gillade den här boken alls, men det gjorde jag. Den var bara lite långsam och utdragen vissa gånger.

Eragon av Christopher Paolini

Originaltitel: Eragon

Serie: Arvtagaren (del 1)

Sidor: 526 (Kartonnage)

Ålder: 12-15

"En dag hittar den fattige bondpojken Eragon en vacker blå sten i skogen. Om han säljer den kanske hans familj slipper svälta under vintern. Men det blir inte som han hoppas - stenen kläcks och en drake föds.

Eragon håller draken hemlig och ger henne namnet Saphira. De talar med varandra genom tanken och blir bästa vänner. Och legenden om drakar och drakryttare blir levande igen. 

Över en natt förändras sedan hela Eragons liv. Han kastas in i en värld av faror, magi och maktkamper. Med bara ett gammalt svärd som hjälp och en sagoberättare som vägledare måste Eragon och Saphira färdas genom platser där mörka krafter härskar, i ett Imperium som styrs av en kung vars ondska inte har några gränser..."

Den här boken har jag läst tillsammans med Veronika på MoreBooksMoreTea under mars! Det har varit jättekul att dela läsupplevelsen och prata om hur vi upplevt den. Vi hade lite olika förutsättningar när vi gick in i läsningen eftersom det var första gången jag läste Eragon men för henne blev det en omläsning.

Jag räknar mig inte som en van fantasyläsare så det här kändes som en väldigt bra nivå för mig! Det är mycket action och inte så mycket transportsträckor där handlingen står stilla. Det gjorde det lätt att sugas in i berättelsen. Och med allt som pågår runt om i världen just nu så var det extra skönt att ha en helt annan värld att hoppa in i, en med äventyr, magi och drakar.

Det ska sägas att det märks lite att författaren var väldigt ung när han skrev den. Dels på grund av, som jag nyss påpekade, det händer saker nästan hela tiden. Det finns inte utrymme eller tålamod för långsammare partier. Jag tycker det ska bli spännande att se hur det utveckla genom resterande böcker i serien! Eragon är också lite frustrerande ibland, han resonerar på underliga sätt men det kan jag också tänka mig beror på både författarens och karaktärens ålder.

I alla fall så är det inget som stör läsningen. Jag har verkligen njutit av att börja bekanta mig med Eragon och Saphira och ser fram emot att fortsätta på serien!