Konstiga huset av Agatha Christie

Originaltitel: Crooked House

Sidor: 247 (Inbunden) 

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Det var en man som gick på en konstig väg.

Han fann en konstig slant på en konstig åkerteg.  

Han köpte sig en konstig katt som tog en konstig mus.  

Sen bodde de tillsammans i ett konstigt hus.

Tre Gavlar heter det konstiga huset i en av Londons mest fashionabla områden. Där bor tre generationer av familjen Leonides tillsammans i bästa sämja.

Men när familjens överhuvud, den ofantligt rike Aristide Leonides, dör under mystiska omständigheter förändras allt. Det står plötsligt klart att någon i familjen är en mördare, och misstankarna riktas omedelbart mot Aristides 50 år yngre änka. 

Men vem är egentligen skyldig, och varför har detta mord begåtts?"

Man tackar ju aldrig nej till en Agatha Christie bok! Men jag var faktiskt lite extra nyfiken på den här eftersom jag hade läst att det dels var en av hennes egna favoriter, och del för att hennes amerikanska förlag tydligen tyckte att upplösningen var så chockerande att de försökte få henne att skriva om slutet. Men Christie vägrade! Och nu efter att ha läst den kan jag nog tänka mig att den kunde chockera när den gavs ut.

I dag är slutet kanske inte lika ögonbrynshöjande, vi har väl (sorgligt nog) blivit lite mer härdade. Men, det gör den absolut inte till en dålig bok! Jag hade faktiskt fel om vem mördaren var ända fram till det avslöjades, trots att jag verkligen försökte lägga saker på minnet och logiskt komma fram till rätt svar. Samtidigt försökte jag tänka på vad som kunde vara det mest osannolika slutet! Jag ska inte bli detektiv helt enkelt.

Den är spännande och otroligt snabbläst. Det tog mig mindre än ett dygn att läsa ut den och det var för att det var så svårt att sluta när jag väl hade börjat. Jag var alldeles för nyfiken så alla pauser jag tog från den under mina lediga stunder blev väldigt korta. Den låg där och bara skrek på uppmärksamhet. Och när en bra bok gör det, då är det faktiskt bara att lyssna och plocka upp den igen.

Det var väldigt roligt att få läsa en av Christies egna favoriter. Hon skrev i det korta förordet att den var en ren njutning att skriva och jag kan förstå det!