måndag 23 augusti 2021

Minnet av vatten av Emmi Itäranta

 

Originaltitel: Teemestarin kirja
Sidor: 239 (Inbunden)
"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om - källan som förser hela Norias by med vatten. 
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband."

Minnet av vatten är en välskriven dystopi om en framtid där rent vatten är en bristvara. Folket i byn får vattenransoner som knappt räcker till. Men Norias familj verkar alltid ha lite mer och till slut blir militären misstänksamma. Samtidigt börjar Noria forska i det förflutna, berättar historieböckerna verkligen sanningen om vad som hänt med jorden och allt drickbart vatten? 

Det är en ganska stillsam berättelse samtidigt som det finns en spänning som driver boken framåt. Språket är vackert men ibland kändes det som att just det gjorde den lite jobbig att läsa. Det flöt inte alltid på så lätt som jag hade trott att det skulle göra. Dessutom var det förvirrande när det kom utdrag ur brev eller böcker och de inte utmärktes på något vis. Texten bara fortsatte som vanligt och det gjorde att jag fick backa ibland när jag insåg att perspektivet helt plötsligt var ett annat. 

Jag tycker om när Noria börjar försöka ta reda på mer om världen utanför byn. Vänskapen mellan henne och Sanja är riktigt fin och blir intressant när man inser att den samtidigt inte är helt okomplicerad. Jag hade gärna läst mer om den. Slutet var jag verkligen inte beredd på och just det höjde boken ganska mycket.

Mina känslor kring den är nog ganska delade. Jag tyckte om den men känner mig ändå på något vis distanserad från den, som att jag aldrig drogs in ordentligt.

6 kommentarer:

  1. Jag som tyckte att den var SÅ bra. Minns inte det där med utdragen som inte var utmärkta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ville verkligen älska den! Men tyvärr var det inte riktigt helt rätt för mig.

      Radera
  2. Den låter mystisk på något sätt. Får se till att plocka upp den snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vore jätteintressant att höra hur du upplever den!

      Radera
  3. Kul att få höra vad du tyckte om boken, jag håller nog med dig om allt. Boken var bra men den hade kunnat få vara lite längre känner jag. Ja fint skriven var den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var lite som saknades för att jag skulle fastna helt och hållet för den!

      Radera