"Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru. Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid men gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget.Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontrollen över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit."
Jag ska erkänna att blev ganska nervös när jag drog den här till min tbr-hög för juli månad. Det är en riktig tegelsten och eftersom Murakami kan skriva väldigt underliga böcker var jag inte alls säker på hur det skulle gå. För att göra det lite lättare för mig själv delade jag upp boken, jag räknade att jag skulle behöva läsa ungefär 25 sidor per dag för att ta mig i mål den sista juli.
Nu gick det bättre än förväntat och jag läste ut den några dagar tidigare! Det är en väldigt speciell berättelse. Huvudkaraktären är Toru Okada som lever tillsammans med sin fru och deras katt. En dag försvinner katten och Toru Okada letar efter den på dagarna. Ett tag senare försvinner hans fru. Han får någon sorts förklaring men känner på sig att det inte är hela sanningen. När han försöker hitta henne och ta reda på varför hon egentligen är borta lär han känna några märkliga karaktärer. I vissa kapitel hoppar vi bakåt i tiden för att läsa om några av de här karaktärernas bakgrunder.
Murakami skriver på gränsen mellan det verkliga och det övernaturliga. Det är svårt att veta vad som egentligen är vad. Många gånger är det nästan drömlikt.
Något som är fantastiskt är att den här tegelstenen aldrig kändes tung att läsa. Det blir inte tråkigt och all den här underligheten fungerar faktiskt väldigt bra. Jag kan egentligen inte förklara handlingen mer för det är bättre att uppleva den själv istället för att få den berättad för sig. Jag tyckte om den och är glad att den inte behöver stå och skrämma mig bland de olästa böckerna längre!
Jag har faktiskt aldrig läst något av honom och jag är lite skeptisk till att det är min typ av bok. Men vad bra att den inte kändes så tung. :)
SvaraRaderaJa det var verkligen tur när det är en sån tegelsten! :)
RaderaLäste den för några år sedan och blev väldigt positivt överraskad. Visst, den var lite underlig ibland, men den blev liksom inte för konstig. Och den kändes inte alls så tjock när man väl läste den.
SvaraRaderaNej precis, det konstiga fungerade :)
Radera