Bekännelsen av Jessie Burton

 

Originaltitel: The Confession

Sidor: 447 (Inbunden)

"Tidig vinter 1980, i Hampstead Heath. Elise Morceau träffar Constance Holden och blir som förtrollad av henne. Connie är vågad och förförisk, en framgångsrik författare vars bok ska filmatiseras i en stor Hollywood-produktion. Elise följer med Connie till Los Angeles, en stad av swimmingpooler, grandiosa drömmar och sena tillställningar med glamourösa människor.

Men medan Connie stortrivs i den elektriska nya världen, där alla siktar mot stjärnorna och där ingen riktigt talar sanning, vet Elise inte hur hon ska föra sig. Och när hon under en fest råkar höra en konversation som ställer saker på ända, tar hon ett impulsivt beslut som kommer förändra hennes liv för all framtid.

London, 2017. Rose Simmons söker svar om sin mamma, som försvann spårlöst när Rose var spädbarn. När hon får veta att den sista personen som träffade henne var Constance Holden - en författare som drog sig tillbaka på höjdpunkten av sin karriär - beslutar sig Rose för att söka upp Holden, på jakt efter en bekännelse."

 Den här boken skaffade jag tack vare ett inlägg hos Tofflan. Sätter hon beskrev den på gjorde mig otroligt nyfiken och tur var väl det!

Bekännelsen tar mig med på ett riktigt äventyr när Rose försöker ta reda på mer om sin försvunna mamma. Vi får följa två tidslinjer, dels Rose i nutid och dels hennes mamma under tidigt 80-tal. Båda är riktigt intressanta och det blir väldigt intensivt många gånger. 

Beter sig Rose alltid logiskt eller rimligt? Nej det gör hon verkligen inte, samtidigt kan jag förstå hur mycket det måste tära på en att inte veta varför ens mamma bara försvann. Men hennes agerande stör mig faktiskt inte alls under läsningen för det är så spännande och jag vill ju också veta! Jag gillar henne, jag kan känna med henne.

Elise, hennes mamma, är lite svårare att få grepp om. Jag har inte alls lika lätt att fastna för henne men hennes del av berättelsen griper ändå tag och drar med mig till Los Angeles.

För några år sedan läste jag Miniatyrmakaren av samma författare, den var också bra. Men jag måste säga att Bekännelsen är ännu bättre. Den gav mig hela tiden känslan att jag ville fortsätta vända blad för att få svar på alla frågor.