Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali

 

Originaltitel: Vem har sagt något om kärlek?

Längd: 5 h 47 min

Uppläsare: Elaf Ali

Ålder: Unga vuxna

"Det är en vanlig onsdagskväll när det som inte får hända händer. Hemtelefonen ringer och Elafs pappa svarar. Hon hör att han är upprörd och sekunden efter stormar han in i hennes rum. Det är en kille som frågat efter henne i luren och hon förstår att det är David, chattkompisen från Lunarstorm som tjatat till sig hennes nummer. Det är en oskyldig flirt och de har inte ens träffats i verkligheten, men pappan ser sin värsta mardröm framför sig: att Elaf skaffat pojkvän. 

Vem har sagt något om kärlek? är en personlig och gripande skildring av hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. En direkt inblick i de förhållningsregler och förbud som präglade författarens uppväxt, och som ingen av klasskompisarna kände till eller fick veta någonting om. Minnena av ett dagligt förtryck som utövades av de människor som stod henne allra närmast. Det är också berättelsen om en frigörelse. Om modet som krävs för att gå sin egen väg, och styrkan för att göra upp med sin och sina föräldrars världsbild och historia."

Vem har sagt något om kärlek? har jag velat läsa ganska länge men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu. 

Jag kan verkligen rekommendera att man testar ljudboken. Eftersom det är författaren själv som läser upp den kommer man verkligen nära när hon berättar om sitt liv. Hon berättar öppet och ärligt om uppväxten och hur det var att leva med hedersnormer i hemmet. Hur hon behandlades väldigt annorlunda än sina bröder. 

Det är så långt ifrån min egen uppväxt och det gör det till en väldigt nyttig och viktig bok att läsa. Jag har varit fri att ta mina egna beslut, även när de kanske inte varit de bästa, men då har jag istället fått lära mig något. Författaren hade det inte så, hennes val blev kontrollerade och även när hon trodde sig vara fri hade hon ramar att hålla sig inom. Att dessutom vara så rädd för sin egen pappa och vad han skulle kunna få för sig att göra om hon bryter reglerna, det är verkligen hemskt att tänka sig.

Samtidigt finns det hopp, hon hittar sätt att gå sin egen väg och sakta men säkert förändras något i hennes pappas sätt att se på saker. Det är en resa som jag som utomstående är tacksam över att hon delar med sig av. Förhoppningsvis kan hennes bok ge styrka och mod till personer som växer upp under liknande omständigheter.