De ensamma av Anna Kuru

 

Originaltitel: De ensamma

Längd: 7 h 6 min

Uppläsare: Lo Kauppi

"Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, men med pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Ansvaret för familjen vilar på hennes axlar, men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt. 

På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats."

Vilken berättelse. Kort men med stort innehåll.

Redan från början känner jag som läsare hur något skaver. Familjerelationerna är ansträngda, unga Carina får ta alldeles för mycket ansvar och är som en extra mamma för sin lillasyster. Det ligger en tryckt stämning i hemmet och jag bara väntar på att något hemskt ska hända. Kuru skriver otroligt skickligt, hon avslöjar inte en enda detalj för tidigt. Det är först när boken är slut som allt faller på plats och jag sitter där med en klump i magen.

Jag som är född och uppvuxen i Kiruna transporteras till skogarna med hjälp av hennes ord. Jag hör älven, ser de ljusa sommarnätterna och hör regnet som smattrar mot taket. Miljöbeskrivningarna är fantastiska. 

De ensamma är en bok som verkligen känns.

Den första frosten av Anna Kuru

Originaltitel: Den första frosten

Sidor: 275 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Varje natt hör Allis flämtandet då hans lungor töms på luft. Så snart hon blundar ser hon kroppen klämd under bilens rostiga underrede, hör susandet från domkraften innan allt faller. Det förvridna ansiktet, blodet som droppar ur skägget när ambulanspersonalen bär ut honom. 

För att komma undan minnena av olyckan tar Allis sin tillflykt till en ensligt belägen stuga i den norrländska fjällvärlden. I närheten finns Jonas, som försöker läka såren efter sitt spruckna förhållande. 

När sommaren går mot sitt slut ställs Allis inför en långt farligare motståndare än hon någonsin kunnat föreställa sig."

 Det är ju smått omöjligt för mig att tacka nej till böcker som utspelar sig uppe i Kiruna-trakterna. Eftersom jag själv är uppvuxen där blir jag verkligen glad när jag hittar dem och i det här fallet var det författaren själv som tog kontakt på Instagram!

Jag blev lite förvånad över känslan i berättelsen när jag hade kommit in en bit i boken. Den var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. På baksidestexten lät det som att det skulle bli en ganska fartfylld historia med mycket spänning när Alli kom ut till stugan. Men boken har ett ganska långsamt tempo, största delen av den leder fram till en stor urladdning. Man får små hintar här och där om att något i det förflutna är galet och att något hemskt kommer att hända.

Däremot är den otroligt lättläst. Den har korta kapitel och författaren har ett språk som flyter på fint. Hon har lyckats bra med karaktärerna då jag verkligen kan se en del av dem framför mig och känna att jo, det finns nog några sådana figurer där uppe i verkligheten också!

Så det var mest mitt eget fel att jag gick in i boken med fel förväntningar. Hade jag inte gjort det hade jag inte känt mig så pass fundersam under läsningen som jag nu gjorde. Men förutom det var det intressant läsning och som sagt, extra kul med Kiruna-miljöer. Och jag har absolut blivit nyfiken på Anna Kurus författarskap och kommer hålla utkik efter nya böcker av henne i framtiden.