Dagbok av Selma Lagerlöf

Originaltitel: Dagbok

"I Selma Lagerlöfs självbiografiska svit omnämns hennes far - i Lagerlöfforskningen ofta kallad författarens musa - som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation på skriande vis efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, fast tydligtvis är han en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls. Mot slutet är fadern helt frånvarande, men har satt svårutplånliga spår, genom att förslösa allt familjen ägt.

När Selma Lagerlöf började skriva självbiografiskt utmanade hon sig själv och sitt tidigare författarskap. »Mårbackaböckerna« - Mårbacka [1922], Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932] - är en osentimental självbiografisk berättelse där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden."

Då var sista delen i Mårbackasviten utläst! Nu är hela boken färdig! Det här var nog den delen jag gillade allra bäst. Kanske för att jag är svag för dagboksformatet. Men jag tror den största anledningen är att det kändes som jag verkligen fick komma nära Selma nu. I de tidigare delarna har hon berättat minnen, men nu är det ju hennes dagboksinlägg man får läsa och det märks att det är personligt.

Jag hade aldrig kunnat tänka mig att hon var så hård mot sig själv när hon var ung! Jag vet inte varför men jag har alltid tänkt att hon har varit tuff och självsäker. Men hon klankar ner på sig själv otroligt mycket och säger att hon är dum och ful och att hennes ena bror alltid är rädd att hon ska skämma ut honom. Det kniper till i hjärtat av att läsa det och jag vill bara ge unga Selma en kram.

Det är intressant att följa henne i Stockholm och allt hon upplever där. En förälskelse på avstånd, ett ganska läskigt besök på Karolinska institutet, en tur till Uppsala och massa annat. Hon skriver så levande och indragande även i sin dagbok. Jag hittade ett citat som fick mig att skratta lite och känna att vi kanske hade haft lite gemensamt:

"Den enda, som visste något, var den gamla hushållerskan. Hon sa, att frimurarna var sådana där otäckingar som slaktade barn och stekte dem och åt opp dem, och det tyckte jag ju lät fasligt hemskt och intressant." 

Jag är verkligen glad att jag äntligen har läst hela Mårbackasviten, det var ett perfekt sätt att avsluta min klassikerutmaning!

Ett barns memoarer av Selma Lagerlöf

Originaltitel: Ett barns memoarer

"I Selma Lagerlöfs självbiografiska svit omnämns hennes far - i Lagerlöfforskningen ofta kallad författarens musa - som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation på skriande vis efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, fast tydligtvis är han en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls. Mot slutet är fadern helt frånvarande, men har satt svårutplånliga spår, genom att förslösa allt familjen ägt.

När Selma Lagerlöf började skriva självbiografiskt utmanade hon sig själv och sitt tidigare författarskap. »Mårbackaböckerna« - Mårbacka [1922], Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932] - är en osentimental självbiografisk berättelse där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden."

 Den här månadens klassiker blev andra delen i Mårbackasviten, Ett barns memoarer. Det är fortsatt trevligt att hänga med Selma och hennes familj. Hon skriver så lätt och flytande. Samtidigt får man ju en liten historielektion i hur det var att leva nere i Värmland på den tiden. Hon berättar om en vinter då de hade minus fyrtio grader och de inte ens fick röra handtaget på dörren eftersom det skulle ha varit alldeles för kallt och gjort ont.

I den här delen blir hennes pappa sjuk i lunginflammation och återhämtar sig aldrig riktigt. Man märker att det verkligen tar hårt på Selma som försöker göra honom frisk genom att läsa bibeln från pärm till pärm. Hjärtat värker för henne då och andra gånger, som när hon blir tvingad att gå på bal och ingen bjuder upp henne eftersom hon är halt från sjukdomen hon hade som barn. Då vill jag bara krama henne!

Nu är det bara en del kvar, Dagbok, och den får antagligen bli decembers klassiker så hela den här boken är färdig sedan. Jag ser fram emot att läsa mer av hennes skönlitterära böcker i framtiden också!

Mårbacka av Selma Lagerlöf

Originaltitel: Mårbacka

Sidor: 

"I Selma Lagerlöfs självbiografiska svit omnämns hennes far - i Lagerlöfforskningen ofta kallad författarens musa - som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation på skriande vis efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, fast tydligtvis är han en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls. Mot slutet är fadern helt frånvarande, men har satt svårutplånliga spår, genom att förslösa allt familjen ägt.

När Selma Lagerlöf började skriva självbiografiskt utmanade hon sig själv och sitt tidigare författarskap. »Mårbackaböckerna« - Mårbacka [1922], Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932] - är en osentimental självbiografisk berättelse där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden.

»Mårbackatrilogin« är omistlig för den som vill lära känna en av vår litteraturs största prosaister och den första kvinnan som tilldelades Nobelpriset i litteratur."

I den här boken som kallas Mårbackasviten ingår Lagerlöfs tre självbiografiska böcker, Mårbacka, Ett barns memoarer och Dagbok. Men det här inlägget handlar bara om Mårbacka som blev månadens klassiker för oktober.

Jag har inte läst så mycket av Lagerlöf tidigare, men jag försöker att sakta men säkert ändra på det. Kanske är det för att hon känns nära på något vis eftersom jag bodde i Värmland några år. Jag har haft nöjet att besöka Mårbacka när de haft julmarknad där och även någon gång under en sommar då jag och min ena syster var med på en rundtur där man fick gå in i huset. Det var jätteintressant och jag skulle gärna göra om det!

Boken är väldigt intressant. Den här delen handlade mest om själva gården Mårbacka, dess historia både när Selma växte upp där och vilka som bodde där innan hennes familj kom dit. Hon skriver på ett levande och indragande sätt. Språket är lite gammaldags men inte så pass att det blir svårt att läsa. Jag tycker det tillför en charm till läsandet och gör att stämningen blir helt rätt.

Det är fascinerande att läsa om hur det var att växa upp där. Hur hushållet sköttes och saker som hände med henne och hennes familj som jag inte visste om tidigare. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa del två som är Ett barns memoarer, vi får se om jag gör det direkt i november eller om jag väljer en annan klassiker som ett litet avbrott. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men jag är verkligen glad att jag påbörjat den här sviten!  

The Day of the Triffids av John Wyndham

Originaltitel: The Day of the Triffids

Sidor: 240 (Pocket)

"When a freak cosmic event renders most of the Earth's population blind, Bill Masen - one of the lucky few to keep his sight - finds himself trapped in a London jammed with sightless mobs who prey on those who can still see. But another menace stalks blind and sighted alike. With nobody to stop them the Triffids - walking carnivorous plants with lethal stingers - rise up as humanity stumbles and falls."

Månaden klassiker för mig blev en scifi! Det är nog en av de genrer jag läser minst av, därför känns det lite extra roligt när jag väl ger mig på en sådan bok. Jag minns att jag har sett en gammal filmversion av den här berättelsen tillsammans med min pappa, men det är flera, flera år sedan! Det är bara några svaga minnesbilder kvar så det var spännande att ge sig i kast med historien i originalformat.

Jag tyckte väldigt mycket om upplevelsen. Speciellt när triffiderna började märkas av mer och mer. Det hela börjar med att nästan hela jordens befolkning blir blinda efter att ha tittat på en underlig meteorskur. Vår huvudkaraktär, Bill, låg inne på sjukhus med bandage för ögonen så han är en av de få som har synen kvar. Det är hans resa genom det här nya samhället man får följa. Inget är sig likt och sakta men säkert börjar man också märka att triffiderna kanske är mer intelligenta och farliga än man först har trott.

Dessutom är det väldigt intressant att läsa om hur människorna reagerar på att förlora synen. Det är verkligen många olika sätt att hantera det på som märks under berättelsen. Det gäller även de som fortfarande kan se, vissa vill hjälpa de blinda och vissa vill bara försöka överleva själva.

Jag gillade den och nu ska jag försöka hitta filmversionen och se om den!

Anne Franks dagbok av Anne Frank

Originaltitel: Het Achterhuis Dagboekbrieven 12 juni  1942 - 1 augustus 1944

Sidor: 349 (Storpocket)

"Anne Franks dagbok är ett av de viktigaste dokumenten från Förintelsen.

I denna utgåva av Anne Franks dagbok återfinns dagboksanteckningar som tidigare lyfts ut av Annes far, Otto Frank. Dessa textställen utgör drygt trettio procent av boken och understryker att Anne först och främst var en tonårsflicka och en människa - inte en symbol.

Anne Frank föddes den 12 juni 1929. Sommaren 1942 gick hon och hennes familj under jorden, på flykt undan nazisterna. Anne var då tretton år och i dagboken får vi följa hennes utveckling till ung kvinna och skarpögd iakttagare av den mänskliga naturen. I augusti 1944 avslöjades gömstället. Anne Frank dog i Bergen-Belsen tre månader före sin sextonårsdag."

Det här är en bok jag tänkt att jag borde läsa otroligt länge. Jag har självklart hört talas om Anne Frank och hennes dagbok. Men jag har aldrig tidigare läst den vilket nästan känns lite pinsamt. Men nu är det äntligen gjort. Och vilken upplevelse det var.

Den krossar ju ens hjärta för man vet hur det slutar redan i början. Så att sitta och läsa om Annes framtidsdrömmar, allt hon vill göra med sitt liv och veta att hon aldrig kommer få uppleva det, det är så sorgligt. Sedan tänker man på att hon dog bara kort innan allt var över, hon var så nära att få växa upp och göra allt hon drömde om. Detsamma gäller den unga pojken från den andra familjen som gömde sig med Franks familj.

Men det har varit en fin upplevelse att få lära känna Anne genom hennes dagbok. Att få ta del av hennes tankar och känslor. Hon hade verkligen många tankar som hon kände att hon inte kunde dela med någon annan i gömstället.

Jag blev lite förvånad över hur dålig hennes relation till mamman verkar ha varit. Och hur hård hon är mot sig själv vissa gånger. Hon funderade över de två delar av henne som fanns, dels den som var utåt, skojfrisk och aldrig tog vid sig av något andra sa. Dels den känsligare som hon bara vågade vara när hon var ensam. Hon skrev till och med att den delen som kom fram utåt är anledningen att ingen orkade med henne så länge, att hon var rolig för stunden men sen fick folk nog. Det gör ont i hjärtat att läsa att hon tänkte så om sig själv.

Jag är glad att jag äntligen har läst den och kan mycket väl tänka mig att det kommer bli omläsningar i framtiden.

"För mig är det komplett omöjligt att basera allting på död, elände och förvirring. Jag ser världen långsamt allt mer omvandlas till en öken, jag hör allt tydligare åskan gå, den som kommer att döda även oss, jag lider med miljontals människor, och ändå, när jag blickar upp mot himlen tror jag att allt detta ska vändas till något gott, att även den här ondskan ska upphöra, att det åter ska bli lugn och fred i världsordningen." - sid. 326

The Time Machine av H.G. Wells

Originaltitel: The Time Machine

Sidor: 148 (Häftad)

"A Victorian scientist and inventor creates a machine for propelling himself through time, and voyages to the year AD 802701, where he discovers a race of humanoids called the Eloi. Their gently indolent way of life, set in a decaying cityscape, leads the scientist to believe that they are the remnants of a once great civilization. 

He is forced to revise this assessment when he comes across the cave dwellings of threatening ape-like creatures known as Morlocks, whose dark underground world he must explore to discover the terrible secrets of this fractured society, and the means of getting back to his own time."

Det här var månadens klassiker för juli! En bok jag har velat läsa ända sedan jag hittade den i en second handbutik. Jag tycker verkligen om min utgåva med sina mjuka pärmar, den är inbjudande att läsa.

För ett tag sedan lyssnade jag på podden Fictional, där en kille läser upp olika klassiska berättelser på sitt eget speciella sätt. Jag tycker att han är riktigt rolig och har lyssnat en hel del på honom. Han tog upp The Time Machine och det avsnittet fick mig att bli ännu mer sugen på att plocka upp boken.

Nu är det gjort och jag tyckte verkligen om den. Det är ju min andra bok av Wells, tidigare har jag läst Världarnas krig. Jag gillade den också men tror faktiskt att den här är ännu bättre. Jag kanske bara är svag för tidsresor på grund av Doctor Who! Det är lite svårt att föreställa sig allt som beskrivs i bokens framtid, men samtidigt väldigt fascinerande.

Det är en kort bok men den innehåller ändå väldigt mycket. Den funderar över samhället och jordens och människornas utveckling. Jag är glad att jag äntligen har läst den!

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman

Originaltitel: Händelser vid vatten

Sidor: 590 (Pocket)

"I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land. Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. 

Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen. Men i lika hög grad är det en roman om ett landskap. Människan har farit illa fram med det. När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar."

Det här har varit maj månads klassiker. En modern klassiker har jag sett den benämnas som, så jag räknar den till min utmaning! Jag har faktiskt aldrig läst något av Kerstin Ekman tidigare, men jag vet så klart att hon är väldigt uppskattad. Jag läste den här boken tillsammans med en tjej på Instagram, det var trevligt! Vi hade inte delat upp den på något vis utan läste i vår egen takt och pratade om den lite då och då. Underbart att få dela läsupplevelser med andra på det sättet!

Jag gillar Händelser vid vatten, det är en väldigt härlig stämning över hela boken. Det är lite som att man verkligen kan känna det norrländska ligga som ett täcke över allt när man läser. Samtidigt är det ju en mordhistoria. Två personer blir mördade mitt ute i ingenstans, och utredningen blir snabbt stillastående.

Berättelsen är verkligen bra och intressant. Men jag tycker det blev lite för många namn att hålla reda på och den hade kunnat vara snäppet kortare. Nu blev det väldigt mycket beskrivningar och saker som jag kände kunde ha hoppats över. Min pocketversion är verkligen en tegelsten med sina 590 sidor. Förutom det tycker jag om storyn och Ekmans skrivsätt.

Northanger Abbey av Jane Austen

 

Originaltitel: Northanger Abbey

Sidor: 346 (Inbunden)

"När Catherine Morland kommer till kurorten Bath dras hon in i ett ivrigt socialt umgänge. Hon dansar på stadens baler, hon går på promenad med bästa väninnan och hon möter den oemotståndlige Henry Tilney. Under sin vistelse får hon också tillfälle att diskutera sitt stora intresse för tidens främsta litterära genre: den gotiska romanen, ett intresse som leder till dråpliga förvecklingar när hon blir medbjuden till familjen Tilneys hem, det gamla klostret Northanger Abbey. 

I Northanger Abbey finns alla de ingredienser vi lärt känna från Jane Austens romaner: den unga kvinnan som försöker finna sin plats i patriarkatet, societetens tysta intrigspel, den oemotståndlige mannen."

Klassikern i april blev Northanger Abbey, min tredje roman av Jane Austen. Det är nog till och med så att det är min favorit hittills. Kanske är det för att litteraturen och böckerna har en ganska stor plats. Catherine Morland tycker om att läsa, allra helst skräckromaner! Det är ju svårt för mig att motstå en sådan huvudkaraktär. Jag är väldigt sugen på att läsa en del av böckerna som nämns i den här faktiskt.

Utöver bokdelen så är det här verkligen vad jag kommit att vänta mig av Austen. Hon driver lite med samhället hon lever i, de roller man förväntas spela. Hon driver en del med sin egen huvudkaraktär också när hon gör henne ganska naiv och med en stor portion fantasi som gör att hon drar förhastade slutsatser här och där under berättelsens gång.

När Catherine kommer till Bath blir hon bekant med en annan man förutom Henry Tilney. Och den mannen är olidligt påfrestande. Han ändrar hennes planer utan att prata med henne först, för hennes talan utan att hon gett godkännande för det han säger. Jag höll på bli galen på honom! Usch! Jag ogillar honom så mycket att jag helt tappat bort hans namn.

Det händer egentligen inte så mycket i Austens böcker. Det är ganska stillsamt men de är ändå väldigt trevliga att läsa. Vi får se när jag plockar upp en fjärde Austen-bok!

Dödssynden av Harper Lee

Originaltitel: To Kill a Mockingbird

Sidor: 285 (Storpocket)

"Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan."

Det här är en sådan klassiker som jag hört folk prata om så många gånger att jag till slut tänkt att "jo men jag vet ju vad den handlar om!". För att sen inse att nej, jag har absolut ingen aning om vad som händer i den här boken. Men nu är det åtgärdat, nu vet jag!

Jag har av någon anledning också trott att den skulle vara tungläst och därför dragit mig lite för att plocka upp den. Där hade jag fel igen. Den har gått väldigt lätt att läsa. Den utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern och man får följa allt som händer ur Scouts ögon. När boken börjar är hon runt sex år gammal och när den slutar har hon hunnit bli nio. Det är ett speciellt sätt att läsa på, att ta del av staden, människorna och deras synsätt genom en så ung berättarröst. Hon har ju väldigt svårt att ta in allt som händer och förstå varför folk reagerar som de gör.

Den handlar mycket om rasism och ojämlikhet. Det är som baksidestexten säger, Thomas Robinson som blir anklagad för våldtäkt är dömd redan på förhand enbart på grund av färgen på hans hud. Trots att Scouts pappa verkligen gör allt han kan för att han ska få en rättvis rättegång. Det är otroligt frustrerande och hemskt att läsa om. Dessutom börjar folk prata illa om pappan (Atticus) eftersom han försvara en man som alla andra är säkra på är skyldig.

Det har varit en väldigt intressant och bra läsupplevelse! Jag är glad att jag äntligen tog tag i den och inte lät min oro om hur svår den skulle vara stoppa mig ännu längre. Dödssynden är faktiskt en av dem som blir en favorit av de klassiker jag har läst i min utmaning.

Wide Sargasso Sea av Jean Rhys

Har ni inte läst Jane Eyre och planerar att göra det så kanske ni ska hoppa över det inlägget då det kan innehålla spoilers!

Originaltitel: Wide Sargasso Sea

Sidor: 155 (Pocket)

"Inspired by Charlotte Bronte's 'Jane Eyre', WIDE SARGASSO SEA is set in 1830's Jamaica. Born into an oppressive, colonialist society, white Creole heiress Antoinette Cosway meets a young Englishman who is drawn to her innocent beauty and sensuality.After their marriage, however, disturbing rumours begin to circulate which poison her husband against her. Caught between his demands and her own precarious sense of belonging, Antoinette is inexorably driven towards madness."

Om ni fortfarande läser antar jag att ni redan har läst Jane Eyre eller inte bryr er om spoilers! I alla fall, jag läste Jane Eyre för några år sedan och tyckte otroligt mycket om den. Så när jag fick veta att det fanns en bok som utspelar sig innan handlingen i den boken, skriven av en helt annan författare så blev jag så klart väldigt nyfiken. Sedan dröjde det några år innan jag äntligen hittade Wide Sargasso Sea på ett anikvariat, och ytterligare något år innan jag nu äntligen har läst den.

Men åh vad glad jag är att jag plockade upp den. Jag föll handlöst för den! Det här är då Jean Rhys tolkning av vad som hände i Mr. Rochesters liv innan Jane Eyre dök upp. Eller närmare bestämt, vad som hände i hans första frus liv och hur allt gick så fel.

Det är otroligt fängslande och gripande läsning. Jag känner för Antoinette hemskt mycket under tiden. Hon vill så väl men allt arbetar mot henne och det slutar i katastrof. Det är frustrerande och jag blir nästan arg vissa gånger, speciellt när Rochester kommer in i bilden och bara beter sig idiotiskt. Jag glömmer helt bort att det här är en annan författare för det känns som en så naturlig föregångare till Charlotte Brontes bok om Jane och Rochester. Allting passar ihop så bra.

Det var en bok som jag tänkte på även när jag inte läste den och som lämnade mig med en saknad när den var utläst. En riktigt bra läsupplevelse!

Världarnas krig av H. G. Wells

Originaltitel: The War of the Worlds

Sidor: 221 (Pocket)

"H. G. Wells chockerade världen med sina fasansfulla marsianska varelser som invaderade jorden och satte skräck i invånarna i England. Med naiv förvåning och nyfikenhet närmar sig människorna i den lilla staden Woking de främmande cylindrar som landat i landskapet då helt ovetandes om den förödelse som skulle komma."

Det här är helt klart en av mina favoriter som jag läst i min klassikerutmaning! Den var riktigt bra och fascinerande.

Wells har inte bara skrivit om en invasion av jorden, han har verkligen gett en beskrivning av livet på Mars och hur det uppkom som får hela berättelsen att kännas trovärdig. Det gör det hela lite läskigt att läsa faktiskt. Det är från en överlevares perspektiv vi får veta vad som hänt, varför marsinvånarna beslöt sig för att invadera jorden, hur allt gick till när de dök upp och hur det verkade som att människornas tid på jorden närmade sig sitt slut. Från att ha varit nyfikna och uppspelta över att något från rymden dök upp på jorden, till ren och skär panik när de varelserna började sprida död omkring sig.

En sak jag tänkte på medan jag läste var att den inte känns så pass gammal som den faktiskt är. Den gavs ut i slutet på 1800-talet. Det är ganska länge sedan! Och det var inget som jag tyckte märktes speciellt mycket under läsningen.

Jag är riktigt glad över att jag har läst den!

Barnen ifrån Frostmofjället av Laura Fitinghoff

Originaltitel: Barnen ifrån Frostmofjället

Sidor: 213 (Pocket)

"En nödvinter i slutet av 1860-talet kommer sju syskon vandrande från Frostmofjället högt uppe i Norrland. Deras föräldrar är döda, och av rädsla för att bli sålda på auktion ger de sig av neråt bygden.

Ante, som är äldst, får leda sina hungriga och trasiga syskon genom den kalla, mörka skogen där både varg och björn lurar. Och en del av de människor de möter är också farliga..."

Novembers klassiker! Det här är en berättelse jag kan i stora drag tack vare att jag sett filmen för ganska många år sedan. Jag minns den som väldigt bra och är ganska säker på att det rann en hel del tårar till den.

Jag tror det var tur att jag kunde historien för språket i den här utgåvan (från 1985) var ganska jobbigt. Det är allra mest dialekten jag har svårt för, den gör att dialogerna inte riktigt flyter eftersom jag inte hänger med på allt, och det är ganska mycket dialog i boken. Jag vet faktiskt inte om det finns nyare utgåvor som har gjort det annorlunda? Någon av er som vet?

Men det är så klart en bra bok i alla fall! En riktigt gripande och sorglig berättelse, som ändå har väldigt mycket hopp i sig när syskonen träffar bra människor efter vägen. Och man måste ju bara älska deras get, Gullspira.

Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

Originaltitel: Goodnight Mr. Tom

Sidor: 287 (Häftad)

Ålder: 12-15

"För att komma ifrån riskerna för flyganfall har den faderlöse Willie, tillsammans med en mängd andra barn från Londons slumkvarter, flyttats ut på den engelska landsbygden. Willie kommer att hamna hos den gamle enstöringen Thomas Oakley. 

Hos Mister Tom möter Willie för första gången i sitt liv vänlighet. Han får äta sig mätt, får kläder och - för första gången i sitt liv - får han sova i en egen säng. Han möter människor som vill honom väl och får kamrater. Men den lyckliga tillvaron avbryts av att hans mor plötsligt sänder efter honom. Dagar och veckor går utan att Mister Tom får något livstecken från Willie. 

Till slut ger den gamle sig iväg till London för att söka efter honom."

Den här boken är det faktiskt helt Rebeckas förtjänst att jag valde ut till min klassikerutmaning. Hon har nämnt den många gånger, både på sin kanal och i samtal vi haft på Facebook. När någon tycker om en bok så mycket blir jag så klart nyfiken och sugen på att läsa den själv. 

Och vilken fin och samtidigt hemsk historia det här är. Vänskapen mellan Mister Tom och Willie skildras otroligt varmt och ömsint tycker jag. Det värmer i hjärtat när Willie börjar leva upp och vågar vara sig själv, vågar vara ett barn. När han får leka och lära sig läsa och skriva. Jag blir så glad för hans skull!

Det hemska är delarna när man får veta vad han utsatts för av sin mamma, och när han måste tillbaka till henne. Det hände några gånger att tårarna rann kan jag säga. 

Samtidigt är det en bra historisk berättelse också. Om hur London hade det under andra världskriget, bombningarna och hur hemskt det var. Hur det kunde vara för barnen som skickades ut på landet, bort från sina föräldrar och utan att veta om deras familjer klarade sig från dag till dag. Det måste ha varit otroligt jobbigt och påfrestande, både för föräldrarna som skickade iväg sina barn och för barnen som saknade sina föräldrar. 

Jag är jätteglad att den här är läst och förstår verkligen Rebecka som läser om den då och då. Det kommer jag säkert också göra i framtiden. 

Lolita av Vladimir Nabokov

Originaltitel: Lolita

Sidor: 326 (Inbunden)

"Lolita är historien om hur den medelålders pedofilen Humbert Humbert dyrkar, exploaterar och utnyttjar den tolvåriga flickan Dolores Haze. Humbert Humbert berättar själv, innefrån fängelsecellen, misstänkt för mordet på en rival; ännu en man som utnyttjat Dolores, Dolly, Lo, Lolly - Lolita."

September månads klassiker var alltså Lolita, en bok jag verkligen inte visste vad jag skulle förvänta mig av när jag plockade upp den. Vad ska man egentligen tro när man börjar läsa en bok om en pedofil som får vårdnaden om en tolvårig flicka som han är besatt av?

Sjukt är det ju, Humberts hjärna är inte trevlig att vistas i och han försöker många gånger få det att låta som att deras "förhållande" är ömsesidigt, andra gånger är han öppen med att han får muta henne för att göra vad han vill. Saker hon gör som är helt vanliga, naiva barnsaker blir till sexuella händelser i hans tankar och det är så obehagligt att läsa om. Den är inte full av vidriga detaljer men mycket som man kan läsa mellan raderna är ändå tillräckligt för att skicka mängder av otrevliga rysningar genom kroppen på mig.

Om man bortser från det hemska ämnet, så är det en väldigt välskriven bok. Det går inte att säga annat än att författaren är skicklig och jag skulle gärna plocka upp någon av hans andra böcker i framtiden.

Lolita har verkligen varit en annorlunda läsupplevelse. Det var en klassiker jag länge hade tänkt ta tag i och nu är jag glad att det är gjort.

En världsomsegling under havet av Jules Verne

Originaltitel: 20,000 Leauges Under the Sea

Sidor: 319 (Pocket)

"Jules Vernes klassiska äventyrsroman är berättelsen om den hemlighetsfulle kapten Nemo som likt en undervattnens greve av Monte Cristo skapat sig en värld långt från den mänsklighet han avskyr.

Vi får följa kapten Nemo och hans besättning på fartyget Nautilus genom många farofyllda äventyr i den fantastiska undervattensvärlden."

Augustis klassiker är utläst! Det här var en väldigt positiv läsupplevelse. Jag hade ingen riktig koll egentligen på detaljerna om vad den handlade om och det var ganska trevligt att gå in i det utan förväntningar.

Kapten Nemo är nog en lika stor gåta nu när allt är slut, som han var i början, om inte större till och med. Jag vill veta mer om hans livs innan han flydde från mänskligheten! Vad hände, varför blev han som han blev. Små hintar får jag under berättelsens gång men de gör mig bara ännu mer nyfiken och jag hade gärna tagit reda på mer!

Ibland är det lite för mycket fakta insprängt i texten och jag tappar koncentrationen på vissa ställen. Men jag tycker ändå väldigt mycket om den. Det är verkligen en äventyrsroman och havet är ju otroligt fascinerande. Så många djup och varelser vi nog inte har koll på där ännu! Det passar perfekt för en berättelse som den här.

Har ni läst En världsomsegling under havet? Eller något annat av Jules Verne? Vad tyckte ni i så fall?

Moby Dick av Herman Melville

Originaltitel: Moby Dick

Sidor: 528 (Pocket)

"En sjöman, som vill att vi kallar honom Ismael (vi får aldrig veta hans riktiga namn), kommer en iskall vinterkväll till värdshuset Valfisken i New Bedford. Några lediga rum finns dessvärre inte, och Ismael tvingas välja mellan att tillbringa natten utomhus eller att dela säng med en tatuerad kannibal, harpuneraren Queequeg. Ismael väljer efter stor vånda att sova med Queequeg, och till hans stora förvåning blir de snabbt bästa vänner. 

Ismael och Queequeg gör sällskap till Nantucket och bestämmer sig för att ge sig ut på valfångstresa tillsammans. Skeppet de mönstrar på heter Pequod. Fartygets oinskränkte härskare är kapten Ahab, vars ena ben blivit avslitet av Moby Dick, en jättelik vit kaskelot. Efter att under lång tid dolt sig för besättningen i sin kajuta träder Ahab en morgon fram och avslöjar att syftet med resan inte är det sedvanliga: att döda så många valar som möjligt. Nej, det är endast en val som måste dö: den vita valen, Moby Dick. Den hämndlystne Ahab är beredd att satsa allt i kampen mot sin fiende. Pequods resa är från och med nu en färd mot undergång eller seger, hämnd eller död."

Den näst sista klassikern för det här halvåret blev Moby Dick! Jag hade faktiskt lite problem med den i början eftersom min utgåva var gammal och språket gjorde läsningen jobbig. Men sedan köpte jag den nya utgåvan som syns på bilden här ovanför och då gick allting mycket lättare!

Jag tyckte riktigt bra om den faktiskt. Den är ganska långsam i sin takt och innehåller mycket information om valar och valjakt. Men samtidigt är den förvånansvärt lättläst och har korta kapitel, vilket hjälper till att känna att man tar sig framåt hela tiden. Och den håller alltid mitt intresse vid liv.

Bäst är så klart de delar som handlar om just Moby Dick. Antingen kapten Ahabs galna hämndbegär eller andra skepps berättelser om deras möten med monstervalen. Jag hade nog förväntat mig att just Moby Dick skulle ha mycket större del av berättelsen, han var inte lika närvarande som jag hade trott. Men det går bra i alla fall och jag är glad att jag hade möjligheten att byta ut den gamla utgåvan så jag fick en mycket bättre läsupplevelse än det såg ut att bli från början!

Djungelboken av Rudyard Kipling

Originaltitel: The Jungle Book & The Second Jungle Book

Sidor: 388 (Inbunden)

"I Djungelbokens klassiska berättelser får vi möta "vargbarnet" Mowgli, pantern Baghera, den snälla björnen Baloo, ormen Kaa och mungon Rikki-tikki-tavi, alla skildrade med en särpräglad fantasi och på ett suggestivt sätt. En ny generation läsare får här stifta bekantskap med dessa djungelinvånare som under nära nog ett sekel fängslat och roat barn och vuxna.

Bonniers Juniorförlag har här valt att ge ut de båda djungelböckerna i en volym."

Djungelboken, eller båda djungelböckerna ska man väl säga, var april månads klassiker. Jag hade faktiskt ingen aning om att det var två böcker. Och att de var skrivna mer som noveller visste jag inte förrän jag läste ett inlägg om det på Mina skrivna ords blogg.

Ska jag vara ärlig så var det många noveller jag inte fastnade alls för. De jag gillade var bara de som handlade om Mowgli, resten fångade mig inte. Några började jag läsa men hoppade till slut över för att jag kände att jag skulle fått tvinga mig igenom dem och det ville jag faktiskt inte göra. Om man tänker på de om Mowgli och hans vänner så är det även här mycket som skiljer sig från filmen, Baloo är en klok och lugn björn som uppfostrar både Mowgli och andra vargungar om djungels lag och hur man ska uppföra sig. Kaa är väldigt bra vän till Mowgli och de andra istället för att försöka äta upp honom, vilket jag är ganska säker på att han försöker göra i filmen? Rätta mig om jag minns fel!

Så jag gillade att följa Mowgli, men det var så mycket som inte handlade om honom. Tyvärr blev det ingen fullträff för mig. Jag är glad att den är läst men det är inget jag kommer läsa om någon gång.

Peter Pan av J.M. Barrie (Månadens klassiker)

Originaltitel: Peter Pan

Sidor: 185 (Pocket)

"From the moment when Peter Pan and his irritable fairy friend Tinker Bell fly in through the nursery window, the story casts a magic spell. The Darling children are carried away to the Neverland where they meet the Lost Boys, watch shy mermaids playing in the blue lagoon and encounter Captain Hook and his wicked pirate band..."

Årets andra klassiker läst! Den här var...annorlunda och lite oväntad skulle jag nog säga.

För mig har Peter Pan alltid varit den historia jag lärt mig från den tecknade Disney-filmen. Nu är det väldigt länge sedan jag har sett den, men jag blev lite chockad över den mörka känslan som gömmer sig i boken, det är i alla fall så jag uppfattar det. Jag har en tung känsla i mig när jag läser, inte hela tiden men den finns där då och då.

Peter Pan är egentligen ingen sympatisk karaktär. Han är självisk och mallig och bryr sig inte mycket om andras åsikter eller känslor. Får någon en bra idé snor han den direkt och hävdar att det är han som kom på den. Det känns lite olustigt när Wendy börjar agera mamma åt alla pojkar på ön och hon pratar med Peter som om barnen vore deras. Medan Peter ofta är ute på egna äventyr är hon hemma och tar hand om pojkarna. Boken har ju så klart några år på nacken så det kanske inte är konstigt att det är så den skrivits men det är ju något jag reagerar på i alla fall.

Samtidigt är det en berättelse fylld av magi, äventyrsglädje och önskan om att aldrig behöva växa upp och ta ansvar. På mina klagomål här uppe kanske det verkar som att jag inte tycker om den, och det har tagit mig ett ganska bra tag att lista ut vad jag faktiskt tycker. Men jag har till slut kommit fram till att jag tycker om den, för vad den är. Jag är väldigt glad över att den är läst!

Jag tar det här inlägget varje månad och passar på att kolla läget med er andra som hänger på, hur går det för er? Vilken bok blev det i februari? :)

Emma av Jane Austen (Månadens klassiker)

Originaltitel: Emma

Sidor: 583 (Pocket)

"Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: ”Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.”

”Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!"

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?"

Då var månadens klassiker utläst! Bra start på den här utmaningen.

Jane Austen känner väl de flesta till. Jag har dock bara läst Stolthet och fördom tidigare och det är faktiskt möjligt att det också är den enda filmatisering jag har sett.
Hur som helst, nu är det Emma det handlar och jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig innan jag började läsa. Det som gjorde att jag valde den till januaris klassiker var att både Bam och Snowglitter skrev varmt om den, vilket gjorde mig nyfiken!

Det är en väldigt underhållande bok. I början är den lite seg för det är många namn som dyker upp jag får tänka till lite ibland för att komma på vem det är som pratar, eller vem det pratas om. Men det släpper snart och jag kan dras in i berättelsen. Det är en liten bergochdalbana där det finns rum för både skratt och stunder då jag vill slå handen i pannan för att det uppstår så galna situationer på grund av missförstånd och hemlighetsmakeri.

Emma är verkligen en komplicerad figur, jag både tycker om henne och blir frustrerad på henne. Hon är en aning bortskämd och har höga tankar om sin förmåga att para ihop människor, kanske lite för höga. Jag måste säga att Austen verkar ha haft en otroligt skarp iakttagelseförmåga när det gäller sin omgivning och samtid. Hon beskriver allt väldigt levande och det känns som att hon verkligen känner och förstår sina karaktärer. Min favorit blir nog Mr. Knightley, eftersom han faktiskt vågar vara ärlig och uppriktig med Emma, även när han tycker att hon beter sig dumt.

Jag är verkligen glad att jag plockade upp den här klassikern! Nu ser jag fram emot vad nästa månad har att erbjuda. Hur går det för er andra som hänger på utmaningen? Har ni läst ert val för januari? :)