Mårbacka av Selma Lagerlöf

Originaltitel: Mårbacka

Sidor: 

"I Selma Lagerlöfs självbiografiska svit omnämns hennes far - i Lagerlöfforskningen ofta kallad författarens musa - som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation på skriande vis efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, fast tydligtvis är han en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls. Mot slutet är fadern helt frånvarande, men har satt svårutplånliga spår, genom att förslösa allt familjen ägt.

När Selma Lagerlöf började skriva självbiografiskt utmanade hon sig själv och sitt tidigare författarskap. »Mårbackaböckerna« - Mårbacka [1922], Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932] - är en osentimental självbiografisk berättelse där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden.

»Mårbackatrilogin« är omistlig för den som vill lära känna en av vår litteraturs största prosaister och den första kvinnan som tilldelades Nobelpriset i litteratur."

I den här boken som kallas Mårbackasviten ingår Lagerlöfs tre självbiografiska böcker, Mårbacka, Ett barns memoarer och Dagbok. Men det här inlägget handlar bara om Mårbacka som blev månadens klassiker för oktober.

Jag har inte läst så mycket av Lagerlöf tidigare, men jag försöker att sakta men säkert ändra på det. Kanske är det för att hon känns nära på något vis eftersom jag bodde i Värmland några år. Jag har haft nöjet att besöka Mårbacka när de haft julmarknad där och även någon gång under en sommar då jag och min ena syster var med på en rundtur där man fick gå in i huset. Det var jätteintressant och jag skulle gärna göra om det!

Boken är väldigt intressant. Den här delen handlade mest om själva gården Mårbacka, dess historia både när Selma växte upp där och vilka som bodde där innan hennes familj kom dit. Hon skriver på ett levande och indragande sätt. Språket är lite gammaldags men inte så pass att det blir svårt att läsa. Jag tycker det tillför en charm till läsandet och gör att stämningen blir helt rätt.

Det är fascinerande att läsa om hur det var att växa upp där. Hur hushållet sköttes och saker som hände med henne och hennes familj som jag inte visste om tidigare. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa del två som är Ett barns memoarer, vi får se om jag gör det direkt i november eller om jag väljer en annan klassiker som ett litet avbrott. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men jag är verkligen glad att jag påbörjat den här sviten!