Originaltitel: Peter Pan
Sidor: 185 (Pocket)
"From the moment when Peter Pan and his irritable fairy friend Tinker Bell fly in through the nursery window, the story casts a magic spell. The Darling children are carried away to the Neverland where they meet the Lost Boys, watch shy mermaids playing in the blue lagoon and encounter Captain Hook and his wicked pirate band..."Årets andra klassiker läst! Den här var...annorlunda och lite oväntad skulle jag nog säga.
För mig har Peter Pan alltid varit den historia jag lärt mig från den tecknade Disney-filmen. Nu är det väldigt länge sedan jag har sett den, men jag blev lite chockad över den mörka känslan som gömmer sig i boken, det är i alla fall så jag uppfattar det. Jag har en tung känsla i mig när jag läser, inte hela tiden men den finns där då och då.
Peter Pan är egentligen ingen sympatisk karaktär. Han är självisk och mallig och bryr sig inte mycket om andras åsikter eller känslor. Får någon en bra idé snor han den direkt och hävdar att det är han som kom på den. Det känns lite olustigt när Wendy börjar agera mamma åt alla pojkar på ön och hon pratar med Peter som om barnen vore deras. Medan Peter ofta är ute på egna äventyr är hon hemma och tar hand om pojkarna. Boken har ju så klart några år på nacken så det kanske inte är konstigt att det är så den skrivits men det är ju något jag reagerar på i alla fall.
Samtidigt är det en berättelse fylld av magi, äventyrsglädje och önskan om att aldrig behöva växa upp och ta ansvar. På mina klagomål här uppe kanske det verkar som att jag inte tycker om den, och det har tagit mig ett ganska bra tag att lista ut vad jag faktiskt tycker. Men jag har till slut kommit fram till att jag tycker om den, för vad den är. Jag är väldigt glad över att den är läst!
Jag tar det här inlägget varje månad och passar på att kolla läget med er andra som hänger på, hur går det för er? Vilken bok blev det i februari? :)
