Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

Originaltitel: Goodnight Mr. Tom

Sidor: 287 (Häftad)

Ålder: 12-15

"För att komma ifrån riskerna för flyganfall har den faderlöse Willie, tillsammans med en mängd andra barn från Londons slumkvarter, flyttats ut på den engelska landsbygden. Willie kommer att hamna hos den gamle enstöringen Thomas Oakley. 

Hos Mister Tom möter Willie för första gången i sitt liv vänlighet. Han får äta sig mätt, får kläder och - för första gången i sitt liv - får han sova i en egen säng. Han möter människor som vill honom väl och får kamrater. Men den lyckliga tillvaron avbryts av att hans mor plötsligt sänder efter honom. Dagar och veckor går utan att Mister Tom får något livstecken från Willie. 

Till slut ger den gamle sig iväg till London för att söka efter honom."

Den här boken är det faktiskt helt Rebeckas förtjänst att jag valde ut till min klassikerutmaning. Hon har nämnt den många gånger, både på sin kanal och i samtal vi haft på Facebook. När någon tycker om en bok så mycket blir jag så klart nyfiken och sugen på att läsa den själv. 

Och vilken fin och samtidigt hemsk historia det här är. Vänskapen mellan Mister Tom och Willie skildras otroligt varmt och ömsint tycker jag. Det värmer i hjärtat när Willie börjar leva upp och vågar vara sig själv, vågar vara ett barn. När han får leka och lära sig läsa och skriva. Jag blir så glad för hans skull!

Det hemska är delarna när man får veta vad han utsatts för av sin mamma, och när han måste tillbaka till henne. Det hände några gånger att tårarna rann kan jag säga. 

Samtidigt är det en bra historisk berättelse också. Om hur London hade det under andra världskriget, bombningarna och hur hemskt det var. Hur det kunde vara för barnen som skickades ut på landet, bort från sina föräldrar och utan att veta om deras familjer klarade sig från dag till dag. Det måste ha varit otroligt jobbigt och påfrestande, både för föräldrarna som skickade iväg sina barn och för barnen som saknade sina föräldrar. 

Jag är jätteglad att den här är läst och förstår verkligen Rebecka som läser om den då och då. Det kommer jag säkert också göra i framtiden.