torsdag 25 oktober 2018

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen


Originaltitel: Doktor Bagges anagrammer
Sidor: 172 (Inbunden)
Serie: Bagge (del 2)
Recensionsexemplar: Från Historiska Media, tusen tack! 
"Det är tidigt 1900-tal och doktor Vigand Bagges arbete är förenat med motgångar och elände. Om dagarna gör han sjukbesök i byarna kring det lilla jylländska samhället Thyresgod, om nätterna ägnar han sömnlösa timmar åt att skapa anagram. Han inser att han är obotligt sjuk och att den stora nedräkningen har börjat. Men inte ens hans hustru, Lilly, får veta något om hans tillstånd. 
Vigand Bagge är en gåtfull man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Han har uppmanats att skriva en text om sin yrkesgärning, men det dröjer länge innan han fattar pennan. När han äntligen klär sitt liv i ord blir formuleringarna långt mer personliga än han tänkt sig. Hans berättelse sätter äktenskapet med Lilly i ett nytt ljus, men blir vi klokare på honom nu när han själv har ordet?"
Tidigare i år läste jag En ny tid, som är första boken i den här korta serien på två. Den utgick från hustrun, Lilly och jag tyckte väldigt mycket om den. Nu är bok två alltså också läst och jag har fått ta del av doktor Bagges perspektiv.

Jessens språk fortsätter att imponera på mig. Det är så väldigt fint och stämningsfullt hela tiden, samtidigt som doktorn själv är väldigt svår att nå. Jag tycker det är riktigt bra gjort att lyckas med båda delarna utan att de tar ut varandra.

Han är egentligen ingen lätt man att tycka om, den gode doktorn. Men lite av det man får veta om hans bakgrund förklarar varför han är som han är. När jag hade läst den förra boken skrev jag att författaren verkligen lyckades med att säga mycket utan att skriva allt rakt ut, och det fortsätter hon med nu också. Det finns så många känslor och saker som anas under ytan, som man får läsa mellan raderna och även något större som det hintas om flera gånger men som inte kommer fram förrän precis i slutet.

Efter att ha läst båda delarna nu tycker jag verkligen om Lilly, medan Bagge är en svår figur. Han är rent ut elak mot sin fru vissa gånger och om han någon gång får för sig att faktiskt visa känslor för henne trycker han snabbt undan de idéerna och verkar istället bete sig mer illa bara för att...jag vet inte, bevisa för sig själv att han minsann inte behöver någon?

Det är två riktigt fina små pärlor som jag varmt rekommenderar. De är som sagt lite utanför det jag vanligtvis läser men jag är riktigt glad att de nu kan bo bland mina lästa böcker.

2 kommentarer: