Barnen ifrån Frostmofjället av Laura Fitinghoff

Originaltitel: Barnen ifrån Frostmofjället

Sidor: 213 (Pocket)

"En nödvinter i slutet av 1860-talet kommer sju syskon vandrande från Frostmofjället högt uppe i Norrland. Deras föräldrar är döda, och av rädsla för att bli sålda på auktion ger de sig av neråt bygden.

Ante, som är äldst, får leda sina hungriga och trasiga syskon genom den kalla, mörka skogen där både varg och björn lurar. Och en del av de människor de möter är också farliga..."

Novembers klassiker! Det här är en berättelse jag kan i stora drag tack vare att jag sett filmen för ganska många år sedan. Jag minns den som väldigt bra och är ganska säker på att det rann en hel del tårar till den.

Jag tror det var tur att jag kunde historien för språket i den här utgåvan (från 1985) var ganska jobbigt. Det är allra mest dialekten jag har svårt för, den gör att dialogerna inte riktigt flyter eftersom jag inte hänger med på allt, och det är ganska mycket dialog i boken. Jag vet faktiskt inte om det finns nyare utgåvor som har gjort det annorlunda? Någon av er som vet?

Men det är så klart en bra bok i alla fall! En riktigt gripande och sorglig berättelse, som ändå har väldigt mycket hopp i sig när syskonen träffar bra människor efter vägen. Och man måste ju bara älska deras get, Gullspira.