Norwegian Wood av Haruki Murakami

Originaltitel: Norwegian Wood

Sidor: 382 (Pocket)

"När den trettiosjuårige Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwegian Wood" spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan så är det som om hans huvud sprängs i bitar. Som av en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet.

Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner. När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som till lika delar är öm, intensiv och omöjlig. Naokos psyke är bräckligt. Hon försvinner till ett vårdhem och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligt visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor."

ÄNTLIGEN har jag läst en till bok av Murakami. Det var flera år sedan som jag läste Kafka på stranden. Sedan dess har jag hela tiden sagt att jag vill läsa mer av honom men det har aldrig blivit av. Förrän nu när jag fick en extra liten knuff av en kollega, det behövdes!

Jag gillar verkligen Murakamis sätt att skriva. Det är så levande och samtidigt känns det lite som att allt händer i en dröm på något vis. Det här är ingen fartfylld eller spännande berättelse, men den är full av känslor och försök till att få ett lyckligt liv. Sorglig och smärtsam samtidigt som det finns hopp och kärlek. En härlig blandning av allt.

Det enda jag störde mig lite på var sexscener som dök upp här och där, det kändes inte som att de egentligen hade behövts. De passar inte in med resten av berättelsen, inte i mina ögon i alla fall. Men förutom det var det ett rent nöje att vara tillbaka i Murakamis värld och nu ska det inte gå flera år innan jag läser en tredje bok av honom!