"Under ett gräl med sin dotter ställs Frida mot väggen. Hur kunde hon förlåta sin pappa? I jakten på sanningen hittar Frida elva dammiga dagböcker och gamla brev, där hon ställs öga mot öga med sitt eget vittnesmål som barn.
Efter skilsmässan från mamma Rosita gifter pappa Peter snabbt om sig, och hans internationella karriär tar honom via Tyskland till Indonesien på andra sidan jorden. Tonåriga Frida byter uppväxten i förorten mot en ny kontinent i hopp om att äntligen få lära känna sin pappa. Men lika idylliskt som lyxlivet i det lilla palatset låter, med tjänstefolk, cocktailpartyn och swimmingpool, lika ruttet är det på insidan, med en oundviklig katastrof som hägrar vid horisonten."
För ungefär ett år sedan lyssnade jag på Frida Boisens första bok, Berätta aldrig det här, och blev riktigt berörd. Det är en stark berättelse om en komplicerad mor- och dotterrelation med ett riktigt tragiskt slut. Jag trodde faktiskt inte att hon skulle kunna toppa den känslomässiga bergochdalbana som jag togs med på i den boken.
Men det lyckas hon med i Du är inte längre min dotter. Nu är det relationen till pappa Peter som tas upp. Den här delar ut ännu hårdare smällar mot hjärtat. Jag lyssnade på stora delar när jag var ute och gick och många gånger kunde jag inte hindra tårarna från att rinna. När jag skriver är det några dagar sedan jag lyssnade klart men jag tänker fortfarande på den. Jag önskar så att någon skulle ha funnits där för den yngre Frida och berättat så tidigt som möjligt att inget, absolut inget, av det som hände var hennes fel. Jag blir arg, ledsen och frustrerad för hennes skull. Det gör ont i hela mig av att veta att alldeles för många barn växer upp med bråk och våld i hemmet.
Frida läser själv upp sin berättelse och det gör den extra känslosam att lyssna på. Jag hör verkligen känslorna i hennes röst och det är helt omöjligt att inte beröras av det. Stort tack till dig Frida för att du orkar dela med dig av dina erfarenheter!
Åh, en fortsättning. Jag minns din recension om första boken och att jag blev intresserad. Det är samma sak nu. Ska bara få tummen ur.
SvaraRaderaDet är både givande och så jobbigt att läsa/lyssna på biografier som innehåller mycket tragedi. Det kan stundtals vara tungt, så jag brukar försöka undvika dem. Men som sagt, ibland är det faktiskt värt mödan! Fin och utförlig recension av dig också :D
Det är verkligen tungt men med de här två böckerna har det verkligen varit värt det! Tack snälla, blir så glad att höra det :D
Raderaboken är kanske lite för tuff för mig
SvaraRaderaDen är väldigt tung.
Radera