"Le Devine är en liten ö, inte mycket mer än en samling sandbankar och en klippig ryggrad som lyfter den ut Atlanten, ett par samhällen, en liten fiskpaketeringsfabrik, en enda strand. I generationer har de två byarna, det fattiga Les Salants och det välmående La Houssinière, varit rivaler om fisket, om turistnäringen och om det mesta.
När Mado efter tio år i förskingringen kommer hem till Les Salants, har hon svårt att acceptera och bara se på hur öborna tycks ha givit upp - inför det vikande fisket och inför havet som erövrar mer och mer av deras kust för varje besvärligt tidvatten.
Mado blir allt mer besatt av tanken på att få sin hemby att bli lika välmående som La Houssinière. Tillsammans med Flynn, en gåtfull främling som bosatt sig på ön, gör Mado upp en plan för att rädda byn. De skall bygga ett rev som ska vända tidvattnet och rädda den snabbt eroderande stranden. Sakta återvänder livet till Les Salants, men samtidigt vaknar minnet av förflutna tragedier och begravda hemligheter."
Jag har läst några böcker av Harris tidigare och har alltid fastnat för hennes sätt att skriva. Hon beskriver livet i småstäder så levande, det gör hon även i Underströmmar.
Men den saknar något av den magiska känslan jag har fått från hennes andra böcker. I den här är det mer den hårda vardagen på ön. Relationerna mellan de två byarna och dess invånare. Rivaliteten som finns där. Det är inte dåligt, men jag saknar känslan jag fått tidigare. Det här är den första av hennes böcker som jag inte älskar.
Förutom de starka känslorna mellan byarna finns det också familjefejder i Les Salants. Mado själv har svårt att hitta sin plats både i byn och i förhållandet till sin far. Hon försöker verkligen göra rätt och skapa lite liv och rörelse i sin by. Men det är svårt när folket inte är så mycket för förändringar.
Jag är lite besviken men det är egentligen mest mitt eget fel då jag gick in i den med fel förväntningar. Det finns fortfarande två olästa böcker av Harris i hyllan och jag kommer läsa dem så småningom, men då ska jag försöka gå in i det utan att förvänta mig för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar