Spöken

Nä men Victoria, tänker ni kanske nu, du skulle ju skriva om icke-bokrelaterade saker på lördagar! Varför tänker du börja snacka skräck då, va va va??

Ni har rätt! Det är lördag och det har inget med böcker att göra, jag lovar! Men, som några av er kanske märkt tycker jag det övernaturliga är fascinerande, även utanför böckernas värld. Jag tror på spöken/andar, vad man nu föredrar att kalla dem.

Jag själv har inte supermånga upplevelser att berätta om. När jag var yngre hade jag en cd-spelare som i två olika hus/lägenheter brukade höja och sänka volymen av sig själv. Men när jag tog med den och flyttade till en helt ny stad gjorde den det aldrig igen trots att den höll i många, långa år efteråt. Någon som inte orkade flytta med mig?

På en spökvandring i Edinburgh hade jag någon som la handen på min axel och tryckte till, ni vet, lite lugnande. Det var vid ett tillfälle då jag inte kunde vara tillsammans med min dåvarande sambo och min ångest tyckte inte om det. Men då fick jag en liten tröst från någon. Självklart var min första reaktion att kolla om någon av de andra i rummet hade gjort det, men ingen var nära mig.

Den första delen med cd-spelaren, kan man nog övertyga mig om var något annat, även om jag tycker att det "problemet" borde fortsatt även i en annan stad om det var något med spelaren själv.
Det andra däremot är jag mer säker på var någon som jag inte kunde se, som ville att jag skulle lugna ner mig lite.

Åh just ja, kom på en till från i somras. Det här vet jag knappt själv vad är så, men creepy var det i alla fall. Jag har aldrig varit bekväm med att vara ensam i min mormor och morfars lägenhet, det känns som man aldrig är helt ensam. Men i somras sov jag där själv, ni kanske minns att jag nämnt det. Längst in i lägenheten är ett rum som används minst, lite av ett finrum, vi var där på jul osv. Där finns det en öppen spis, ovanför den sticker det ut en liten hylla. På den står det små foton i små ramar, det är av alla syskonen, mamma och möjligtvis även av mormor och morfar. Alla står så klart ut mot rummet så de syns. Efter första natten där, när jag väntade på att brorsan i lägenheten under skulle vakna så gick jag runt där uppe och gick in i det rummet och blev lite rädd när jag såg att fotot av mig, var vänt och tittade in i väggen. Alla andra stod upprätt, inget hade ramlat omkull eller något som att någon hade råkat putta till dem. Bara mitt var vänt åt fel håll. Vad det var, ingen aning, kanske någon i min familj skojade med mig för de vet hur nervös jag var för att sova där själv, men ingen av dem har sagt något om det efteråt. Läskigt var det i alla fall!

Det och lite annat har jag själv varit med om. Andra i min familj och min närhet har varit med om mer.

Självklart förstår jag att inte alla tror på sånt här! Men det jag vill höra med er nu, när oktober kommit och folk pratar om spöken och övernaturligheter lite extra mycket, tror ni på spöken? Har ni några egna upplevelser att berätta om?