Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist

Originaltitel: Tjugo år till dig

Sidor: 291 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 

"Linn har en turbulent sommar bakom sig. När hon på egen hand bestämmer sig för att uppfylla sin längtan efter barn slutar det i en smärtsam förlust. Hon flyr från sin barninredda lägenhet i Stockholms innerstad till natursköna Abisko. 

På fjällstationen jobbar Joel. Han har bara en het önskan i livet, men förhoppningarna går i kras när flickvännen sviker. Han lämnar förortsvillan i Stockholm för nordligaste Lappland.

För tjugo år sedan möttes Linn och Joel på en stökig universitetsfest. En kväll Joel aldrig glömt men som Linn knappt kommer ihåg. Omgivna av det vackra och dramatiska fjällandskapet korsas nu deras vägar igen. Men de hinner inte mer än träffas innan deras tidigare liv kommer ikapp.

Vad hände egentligen luciakvällen för tjugo år sedan? Varför vägrar Carin, den sjuttioåriga kvinnan på tåget, lämna Linn ifred? Och varför riskerar Joel allt för att bevara sin hemlighet? Under några omtumlande och dramatiska septemberdagar tvingas Linn och Joel söka inom sig för att få svar. Men går det att släppa taget om den enda drömmen man någonsin haft?"

 Först tar vi det ytliga, alltså det här omslaget, jag får sån hemlängtan varje gång jag ser det. Och det är väldigt sällan jag har hemlängtan till Kiruna kan jag säga. Men den här vackra bilden, jag vill bara sitta och titta ut över stan från Luossatoppen.

Okej, färdig med omslaget! Vidare till själva boken. Jag har inte läst Lönnqvists debutroman, så jag kan inte säga hur de är i förhållande till varandra. Men jag kan säga att jag trivdes bra med den här. Det är riktigt bra svensk feelgood. Lättläst och med lite lagom intriger. Sen att det utspelar sig i fjällen skadar absolut inte, jag kan verkligen se Lapporten framför mig när Linn ser den för första gången. Det är en syn som kan ta andan ur en.

Här finns karaktärer att både tycka om och irritera sig lite på. Dels så irriterar jag mig på Linn och en som heter Cilla ibland, speciellt när de hoppar till slutsatser utan att få alla fakta först. Jag blir tokig på sånt! Då är det tur att Carin finns där för att väga upp med sin klokhet. Hon kan vara min favorit trots att hon egentligen bara är en sidokaraktär. Joel är varm och omtänksam, även om det blir lite galet för honom ibland när han snurrar in sig i missförstånd.

Lönnqvist har ett sätt att skriva på som jag tyckte om, hon delar ut små hintar genom texten om hur vissa saker ligger till istället för att berätta det rätt ut direkt. Jag tänkte på det flera gånger när jag läste, att det var så bra gjort. Då fick jag bygga mig en egen bild och vissa delar hade jag rätt i och andra hade jag fel i. En som höll på att förstöra mina nerver är jag glad att jag hade fel om!

Gillar du feelgood tycker jag verkligen du ska plocka upp den här. Jag har fått för mig att många som läser den här sortens böcker håller sig till utländska författare, som Lucy Dillon till exempel, men här ni kärlek, problem, sorg och allt som en bra feelgood ska innehålla, plus vacker svensk natur. Svårslaget!