Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden

Originaltitel: Knights of the Borrowed Dark

Sidor: 271 (Inbunden)

Serie: Det lånade mörkrets riddare (del 1) 

Ålder: 9-12 år

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack! 

"Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är - nåja - normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten - där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar.

I alla fall var det vad Denizen trodde.

Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil som nästintill ryter av kraft. Bilen - och mannen i den - hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bilfärden till stan blir de överfallna, och Denizen får snart lära sig häpnadsväckande saker: Att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack.

Denizen har en unik relation till dessa riddare. Samtidigt låter allt de berättar för honom som halvsanningar. Vad händer om Denizen ansluter sig till dem? Betyder det att han uppfyller sitt öde - eller att han vänder ryggen åt allt hans familj en gång gjorde för att han skulle få leva?"

 Jag hade aldrig hört talas om den här bokserien innan boken dök upp som en överraskning från Modernista. Ofta kan jag höra talas om böcker innan de finns på svenska eftersom jag kollar en hel del på utländska booktubers men den här har jag inte sett något om. Så jag gick in i den helt utan att veta vad jag skulle förvänta mig.

Jag gillar den, väldigt mycket. Det är en bok för yngre läsare som lyckas vara både välskriven, ibland till och med vackert skriven, och ändå lättläst. Det blir inget högtravande språk trots att det nästan är lite poetiskt ibland i beskrivningarna. Den delen bidrar bara till att göra bilderna i huvudet mycket mer levande.

Den är spännande och har ett konstant driv i sig, det är alltid något som händer eller något man får lära sig om världen, riddarna eller deras fiender. Fienderna fick mig att rysa vissa gånger för de var beskrivna på ett så obehagligt sätt, även om det ibland bara stod hur de såg ut och sen att de var fel så kände man att det var något riktigt störande med dem, något som inte hörde hemma i verkligheten. Vilket gör att jag tror den här hade kunnat bli en lite läskig film om man lyckas få fram just det i bild också.

När jag hade läst ut den, vilket gick på några timmar för jag ville inte sluta när jag väl hade börjat, så såg systersonen den och blev nyfiken direkt tack vare omslaget, plus på det! Det är en perfekt bok för den som letar en spännande historia med monster, modiga karaktärer, äventyr och vänskap.