Midnattsrosen av Lucinda Riley

 

Originaltitel: Midnight Rose

Sidor: 586 (Inbunden)

" Elvaåriga Anahita, från en förnäm men fattig indisk familj, inleder en livslång vänskap med den viljestarka och bortskämda prinsessan Indira. Anahita följer med Indira till England som hennes ledsagerska just innan första världskriget bryter ut. I England träffar hon Donald Astbury, motvillig arvinge till den avsides belägna herrgården Astbury, och hans intrigerande mor.

Nittio år senare möter vi den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley. Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll där hon spelar debutant på 20-talet för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden. Strax efter att filmproduktionen startat på det nu förfallna Astbury Hall dyker Ari Malik, Anahitas barnbarn, oväntat upp, sökande efter svar från sin familjs förflutna. Han och Rebecca börjar tillsammans avslöja de hemligheter som hemsökt släkten."

Jag tror jag kan ha gått in med alldeles för höga förväntningar på den här boken. Det är så många som sagt att den är fantastisk och den bästa av Rileys böcker. Och den är bra, jag har tyckt om lässtunderna och varit intresserad av berättelsen. 

Men jag har ändå ett litet stygn av besvikelse i hjärtat för det blev inte en fullpoängare för mig. Jag gillar serien om De sju systrarna mycket mer än Midnattsrosen. Jag tycker karaktärerna i serien känns mer levande än de som är med här. Nutidsberättelsen höll mig inte alls lika fångad som dåtidsberättelsen, det kändes inte som att jag drogs in lika mycket som jag förväntade mig helt enkelt. 

Den är bra, bara inte lika bra som jag trodde att den skulle vara!

Atlas: Historien om Pa Salt av Lucinda Riley & Harry Whittaker

Originaltitel: Atlas - The Story of Pa Salt

Sidor: 665 (Inbunden)

Serie: De sju systrarna (del 8)

"De sju systrarna har samlats på båten Titan för att ta ett sista avsked av den mystiska far de alla älskade så djupt. Till allas förvåning valde Pa Salt att ge nyckeln till deras förflutna till den sjunde systern som äntligen hittats. Men för varje sanning som avslöjas uppstår en ny fråga. Systrarna tvingas inte bara inse att de knappt kände sin far, de måste dessutom acceptera att hans sedan länge begravda hemligheter fortfarande kan få konsekvenser för deras liv."

Nu när jag skriver det här har jag nästan precis slagit igen boken. Tårarna har runnit och jag känner mig på något sätt så tom. Vad ska jag nu göra med mitt liv? När den här otroliga serien är slut och jag inte har fler böcker i den att se fram emot? Det är ungefär så det känns just nu.

Det var lite nervöst att plocka upp den, eftersom Riley själv inte fick chansen att skriva klart allt. Men jag måste säga att hennes son, Harry Whittaker, har gjort ett fantastiskt jobb med att berätta Atlas historia. Det är så många frågor som fått svar och jag är imponerad över hur allt har tänkts ut. 

Jag vill inte säga så mycket mer eftersom det är avslutande delen i en serie. Jag är bara avundsjuk på alla som har den framför sig. Någon gång ska jag läsa om den för att upptäcka alla ledtrådar som finns i de tidigare böckerna. Det här har varit en underbar läsresa!

Morden i Fleat House av Lucinda Riley

 

Originaltitel: The Murders at Fleat House

Sidor: 456 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bazar förlag, tusen tack!

"När en elev hittas död i Fleat House på St Stephen"s - en avlägset belägen internatskola i Norfolk - vill rektorn avfärda det inträffade som en olycka. Men polisen kan inte utesluta att det rör sig om ett brott och den ambitiösa kriminalinspektören Jazmine "Jazz" Hunter får utredningen på sitt bord. Det visar sig att omständigheterna kring elevens tragiska död är minst sagt mystiska. Men de anställda på skolan sluter leden och Jazz inser snart att hon har hamnat i sitt livs mest utmanande mordutredning. På Fleat House skyddas hemligheter som är mörkare än hon någonsin kunnat föreställa sig..."

Morden i Fleat House skrevs redan 2006, men gavs ut först i år efter att författaren tyvärr gått bort i cancer 2021. Det är den enda deckaren Lucinda Riley skrev och det är sorgligt att hon inte fick chansen att skriva fler, för det här var riktigt bra.

Jag sträckläste Morden i Fleat House under ett dygn. Det gick verkligen inte att lägga undan den. Min sambo har antagligen pratat med mig flera gånger utan att jag har märkt det. Det är spännande, klurigt och jag har ingen aning om hur allt hänger ihop innan Riley avslöjar det för mig. Hon lurar mig åt alla möjliga håll innan bitarna börjar falla på plats.

Huvudkaraktären, Jazz, är en karaktär jag känner är lätt att tycka om. Jag gillar att hänga med henne och önskar att jag hade fått följa med henne i flera böcker. Hade det här blivit en serie vet jag att jag hade läst varenda del.

Av de fristående böcker jag hunnit läsa av Lucinda Riley är det här faktiskt min favorit, det var fantastiskt att få försvinna in i den några timmar.

Kärleksbrevet av Lucinda Riley

 

Originaltitel: The Love Letter

Sidor: 568 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bazar förlag, tusen tack!

"När sir James, en av sin generations främsta skådespelare, avlider 95 år gammal, efterlämnar han inte bara en förtvivlad familj utan också en hemlighet som är så chockerande att den skulle kunna skaka det brittiska etablissemanget i grunden.

Joanna Haslam, en ambitiös ung journalist, får i uppdrag att bevaka skådespelarens begravning. Joanna hamnar bredvid en gammal kvinna, som senare skickar henne ett hemligt brev.

Joanna börjar skala av lagren av lögner som omslutit hemligheten i över sjuttio år, och inser snart att det finns starka krafter som kommer att göra allt för att hindra henne från att avslöja sanningen."

Det kommer nog inte som någon större överraskning att jag gillade den här boken. Hittills har allt jag läst av Riley gått hem!

Kärleksbrevet är en spännande berättelse om skandaler, jakten på sanningen och hur långt vissa kan gå för att hemligheter ska förbli hemligheter. Den är spännande, full av intriger och några skopor kärlek!
Jag sträckläste stora delar och blev väldigt frustrerad de kvällar jag var tvungen att lägga undan den för att undvika att komma till jobbet som en zombie dagen därpå. 

Man känner verkligen Lucinda Rileys berättarglädje när man läser hennes böcker. Jag tror det är delvis det som gör att jag dras in så mycket i dem, det märks hur mycket tid och kärlek som lagts ner i arbetet. Hennes fantasi och förmåga att spinna vidare på många olika trådar som hon ändå lyckas knyta ihop i slutet är imponerande. 

Jag tyckte väldigt mycket om Kärleksbrevet och ser fram emot Morden i Fleat House som släpps i maj!

Änglaträdet av Lucinda Riley

 

Originaltitel: The Angel Tree

Sidor: 592 (Inbunden)

"Efter trettio år kommer Greta Marchmont tillbaka till Marchmont Hall, ett ståtligt hus som ligger idylliskt beläget mellan de snötäckta bergen i Wales. Hon lider av minnesförlust efter att ha varit med om en tragisk olycka och minns ingenting från det förflutna. När hon vandrar genom det vintriga landskapet gör hon en oroväckande upptäckt. På en undangömd plats i skogen hittar hon en grav, och den bortvittrade inskriptionen på stenen visar att en liten pojke ligger begravd här hennes egen son. Greta chockas svårt och börjar leta efter den person hon en gång var."

Änglaträdet är den första fristående boken jag läser av Lucinda Riley. Tidigare har det bara varit serien De sju systrarna. Jag ska erkänna att det var lite nervöst att plocka upp något annat av henne eftersom jag gillar serien så mycket. 

Jag hade inte behövt oroa mig. Jag slukade den här tegelstenen på fyra dagar. Hade jag varit ledig hade det nog gått fortare för jag ville verkligen inte sluta läsa. Det var sådär perfekt mysiga lässtunder då jag lätt hade kunnat fastna halva natten.

Berättelsen utspelar sig under två tidslinjer. Nutiden när Greta försöker få tillbaka sina minnen efter en hemsk olycka. Hon har inte kunnat minnas personer eller händelser från tiden innan, och olyckan skedde för många år sedan. I dåtidens del följer vi en yngre Greta, hur hennes liv blev när hon blev gravid väldigt ung, allt som ledde fram till olyckan och även hur livet för hennes familj utvecklade sig.

Det är en fascinerande historia och jag sitter fastklistrad vid boken så fort jag får tillfälle. Riley kunde verkligen konsten att skriva så jag fångas och glömmer världen runtomkring. Jag tyckte jättemycket om den och ser fram emot att läsa Fjärilsrummet så snart som möjligt. Det är en annan fristående bok hon skrivit som jag har väntades i hyllan.

Den saknade systern av Lucinda Riley

 

Originaltitel: The Missing Sister

Sidor: 800 (Inbunden)

Serie: De sju systrarna (del 7)

"De söker över hela världen för att finna henne.

De sex adoptivsystrarna D"Aplièse har alla varit ute på en osannolik resa då de sökt och funnit sina rötter. Men en fråga kvarstår: vem är deras sjunde syster och var finns hon?

De har bara en ledtråd - en bild av en stjärnformad smaragdring. Jakten på den sjunde systern kommer att föra dem över hela världen - från Nya Zeeland till Kanada, England, Frankrike och Irland.

Sakta men säkert avslöjas en historia om kärlek, styrka, svek och uppoffringar som inleddes för nästan 100 år sedan, då andra modiga unga kvinnor riskerade allt för att förändra världen de levde i."

Jag var ganska nervös när jag började läsa Den saknade systern eftersom jag hade hört flera som blivit besvikna efter att ha läst den. Det här är en av mina favoritserier så tanken på att jag kanske inte alls skulle tycka om en del var faktiskt lite jobbig.

Nu kan jag andas ut, jag tyckte den var riktigt bra. Dels är mysteriet med den saknade systern väldigt spännande, dels utspelar den sig till stor del på Irland som är ett land jag alltid känt mig lite extra dragen till. Delarna som utspelar sig i dåtid är lite som att läsa en historielektion men i ett format som gör det lätt och intressant att ta till sig informationen. Det finns så många karaktärer där som gör att jag känner väldigt mycket, både positivt och negativt.

En del situationer i nutidshistorien kändes lite underliga men det var inget som förstörde helhetskänslan för mig. Och när allt börjar knytas ihop kommer jag på mig själv med att nästan stressläsa bara för att jag vill ha svaren på alla frågor! Och om jag nu förstått rätt är en detalj så självklar samtidigt som den gör att jag bara vill veta ännu mer.

Sedan kommer slutet och jag vill skrika av frustration över att behöva vänta till 2023 innan jag får läsa vidare i bok åtta. Hade jag haft den redan nu hade jag bara fortsatt plöja, så gärna vill jag fortsätta i den här världen och till slut se de sista pusselbitarna falla på plats. 

Jag är verkligen glad att jag började läsa den här serien och det kommer bli så tomt efter nästa bok för då är det över på riktigt.

En bok jag längtar efter

Det är inte jätteofta jag verkligen toklängtar efter att en bok ska släppas. Men det här är en jag ser fram emot så otroligt mycket. Samtidigt är det lite sorgligt för i och med den här boken tar en av mina favoritserier slut och det kommer kännas tomt!

Jag pratar så klart om Den saknade systern av Lucinda Riley. Den släpps i slutet på maj och avslutar serien De sju systrarna. Jag vet att jag kommer vilja sträckläsa den samtidigt som jag kommer vilja dra ut på den. Vi får se vilken sida som vinner, jag gissar på sträckläsningen. 

Är ni fler som längtar efter den? Jag tycker dessutom färgerna på omslaget är helt magiska. Så vackert! 

Solsystern av Lucinda Riley

 

Originaltitel: The Sun Sister

Sidor: 850 (Inbunden)

Serie: De sju systrarna (del 6)

"På ytan verkar Electra D'Aplièse ha allt: hon är vacker, rik och berömd. Men adoptivfaderns plötsliga död har rubbat hennes redan sköra sinnestillstånd och hon dövar smärtan med alkohol och droger. Så får hon ett brev från en främmande kvinna som hävdar att hon är hennes mormor. Sökandet efter hennes egen familjehistoria leder Electra till Afrika.

1939 anländer Cecily Huntley-Morgantill Kenya efter att ha fått sitt hjärta krossat i New York. Här möter hon Bill Forsythe, en ungkarl och boskapsfarmare med nära förbindelser med den stolta massajstammen. Men ödet gör att deras vägar skiljs åt."

Ni som följt med här ett tag vet att jag verkligen fastnat för bokserien De sju systrarna. Jag har i princip sträckläst varje bok och alltid sett fram emot nästa boksläpp. Det är bara inför Solsystern som jag varit lite osäker. 

Den här gången får vi följa Electra och baserat på det lilla jag sett av henne i tidigare böcker har jag varit orolig eftersom jag inte riktigt tyckt om henne. Så att plocka upp en bok på över 800 sidor med en huvudkaraktär jag inte var säker på skulle funka för mig var en aning nervöst. 

Att jag sedan slukade boken på ungefär två dagar säger väl rätt tydligt hur det gick. Jag tyckte den var jättebra. Visst, jag har jättesvårt för Electra när hon går på droger och dricker stora mängder alkohol. Hon beter sig hemskt vissa gånger och jag gnisslar tänder ibland då frustrationen i mig bara växer och växer. Men, hon går igenom en otrolig utveckling. Det går inte snabbt och under tiden blandas hennes nutid med dåtidshistorien som förklarar hennes bakgrund. 

I förra boken, Månsystern, tyckte jag att dåtidsberättelsen var den bättre delen. I Solsystern tycker jag att båda är lika bra. Electras historia berör och drar in mig trots min tvekan och berättelsen om Cecily som reser till Kenya 1939 fascinerar mig. Teman som genomsyrar båda delarna är drogberoende och rasism. Vissa karaktärer i Cecilys tidslinje uttrycker sig riktigt vidrigt och det gör ont i mig att läsa men jag uppskattar att författaren inte bara låter det hänga. Saker får konsekvenser. 

Jag är verkligen förvånad över hur mycket jag tyckte om den här delen i serien. Nu är det bara att vänta på att den sjunde och sista.  Solsystern slutade verkligen med en cliffhanger så det kommer bli en otålig väntan!

Månsystern av Lucinda Riley

Originaltitel: The Moon Sister

Sidor: 638 (Inbunden)

Serie: De sju systrarna (del 5)

"Tiggy D'Aplièse verkar besitta en nästintill övernaturlig förmåga att läka och kommunicera med djur. Hon tar tjänst på det skotska godset Kinnaird, hos den gåtfulle och grubblande Charlie. Där träffar hon även Chilly, en gammal romsk man som bekräftar att hon har helande krafter och att nyckeln till hennes förflutna finns i de magnifika grottorna utanför Sacromonte. Där föddes en flicka vid namn Lucia år 1912 som med tiden blev La Candela, den mest framgångsrika flamencodansösen av sin tid. När Tiggy inser hur hennes liv hänger samman med Lucias, faller många bitar på plats."

Äntligen blev femte delen i De sju systrarna läst! Som jag har längtat efter att få sätta ögonen i den. Det har verkligen blivit en favoritserie för mig.

Den femte boken handlar precis som de andra om en av systrarna D'Aplièse. Den här gången är det Tiggy, som har väldigt bra hand med djur och alltid försöker se det bästa i folk. Naiv skulle nog hennes systrar kallat henne för ibland. Men i den här boken växer hon verkligen, vågar säga ifrån och lita på sina instinkter när de säger åt henne att en människa inte är bra.

Resan dit är intressant och drar som vanligt in mig direkt. Vi hoppar mellan Tiggy i nutid och Lucias familj i dåtid. Lucia själv är kanske inte en lätt karaktär att tycka om, men hennes mamma, Maria, känner jag verkligen med. Det är fascinerande att läsa om dåtidshistorien och den här gången är det nästan den jag gillar mest. Just för att det är ett så okänt område och många av karaktärerna där är väldigt levande.

Nutiden är också bra men når inte riktigt samma nivå. Jag vet inte om det är för att det pågår så mycket osäkerhet och drama runt Tiggy. Inte på grund av henne själv utan det är mer folket runt henne som bidrar till det. Det finns så många där som får det att krypa i huden på mig.

Trots att det är en tegelsten flyger sidorna fram när jag väl sätter mig med den. Det känns inte alls att den är så pass tjock som den är, så är det alltid med de här böckerna. När de är slut vill jag bara ha mer på en gång.

Men nu ska jag erkänna att jag är lite nervös inför nästa bok. Den som kommer handla om Electra. Det fanns några sidor om hennes liv i slutet på Månsystern och jag vet inte vad jag kommer tycka om henne. Det blir spännande att se hur det går!

Pärlsystern av Lucinda Riley

Originaltitel: The Pearl Sister

Sidor: 597 (Inbunden)

Serie: De sju systrarna (del 4)

Recensionsexemplar: Från Bazar förlag, tusen tack! 

"Den konstnärliga CeCe har alltid känt sig som en utböling. Efter att systrarnas adoptivfar Pa Salt, som hans döttrar tillgivet kallar honom gått bort står hon ensam kvar utan sin ständiga skugga, systern Star. Hon hoppar av konstskolan, där hon ändå vantrivts, och med en känsla av att inte ha något att förlora går hon på första bästa plan till Thailand. På Krabis vackra stränder möter hon den mystiske Ace, en man till synes lika ensam som hon själv, men med mörka hemligheter...

Etthundra år tidigare reser Kitty McBride, prästdotter från Edinburgh, till Australien som sällskapsdam. Väl på plats möts hon av upplevelser hon aldrig kunnat drömma om, inte minst i form av de två tvillingbröderna Drummond och Andrew McCrombie den ene vild och äventyrlig, den andre ambitiös arvtagare till ett framgångsrikt pärlfiskeföretag. CeCe inser när hon utforskar sin ledtråd, ett svartvitt fotografi, att även hon måste resa till Australien, och på den avlägsna och vilda kontinenten väcks för första gången en känsla av tillhörighet inom henne när hon utforskar aboriginernas historia och de dramatiska händelserna kring Kitty och familjen McCrombie."

Hur tjocka de här böckerna än är känns de alltid för korta. Det är nästan plågsamt att lämna Rileys värld varje gång en berättelse tar slut. Jag saknar Cece direkt och vill hänga mer med henne. Följa med på hennes resa ännu längre. Jag har delat hennes glädje, osäkerhet och sorg under läsningen.

Jag älskar hur nutid och dåtid vävs ihop. Båda tidslinjerna är så fascinerande och intressanta att läsa om. Det är skickligt gjort att lyckas få allt lika fängslande. En annan positiv sak är att man får följa med till så många olika platser. Jag har aldrig varit i Australien men nu har jag fått spendera mycket tid där både med Cece och Kitty. I två olika tidsepoker, fått ta del av det hårda livet, hettan, spindlarna (huh) och den hemska behandling som ursprungsbefolkningen har fått stå ut med under många år.

Har ni inte börjat läsa serien om De sju systrarna ännu så har ni verkligen något att se fram emot. Varje bok är som en egen historia men de bör ändå läsas i rätt ordning för att få med alla detaljer. Jag är väldigt glad att den här serien dök upp på min radar och det ännu finns några böcker kvar att vänta på. Det kommer bli tomt när den är slut!

Skuggsystern av Lucinda Riley

Originaltitel: The Shadow Sister

Sidor: 577 (Inbunden)

Serie: De sju systrarna (del 3)

Recensionsexemplar: Från Bazar förlag, tusen tack! 

"Star D'Aplièse står vid ett vägskäl i livet efter hennes älskade adoptivfars hastiga död. Pa Salt, som den mytomspunne miljardären kallades av sina sex döttrar, adopterade flickorna från världens alla hörn. Han har lämnat en ledtråd åt varje syster, en pusselbit för att hjälpa dem finna sina rötter, men Star - den mest gåtfulla av systrarna - känner sig tveksam till att lämna tryggheten i sitt nära förhållande med sin syster CeCe. I desperation bestämmer hon sig för att följa sin ledtråd till ett antikvariat i London, och där öppnar sig en helt ny värld...

Etthundra år tidigare svär den viljestarka och självständiga Flora MacNichol att aldrig gifta sig. Hon bor lycklig och trygg i sitt hem vid sjöarna i nordvästra England, nära sin idol Beatrix Potter, när oförutsedda händelser för henne till London, hem till en av det edvardianska societetslivets stora profiler, Alice Keppel. Flora slits mellan passionerad kärlek och sina plikter mot familjen, men inser att hon endast är en bricka i ett spel, vars regler bara andra verkar känna till. Men så möter Flora en mystisk gentleman, som avslöjar svaren på de frågor hon sökt efter under hela sitt liv..."

Det är ingen hemlighet att jag verkligen har tyckt om de två tidigare böckerna i serien. Och det kommer nog inte heller som någon överraskning att jag tyckte precis lika mycket om den tredje. De här böckerna gör precis det jag vill att böcker ska göra, de griper tag i mig från första sidan och vägrar släppa innan berättelsen är slut. Det spelar ingen roll att sidantalet är högt, jag sträckläser stora delar och sista sidan kommer alldeles för fort.

Jag tror jag gillar Star bäst av de systrar jag läst om hittills. Det är antagligen för att jag kan känna igen mig själv ganska mycket i hennes karaktär. Hon älskar böcker, känner sig mycket säkrare när hon får uttrycka sig i skrift istället för i tal och är väldigt lugn.

Det är en fin liten detalj att det i varje bok förekommer något som ger dem anknytning till verkligheten. I den här får Beatrix Potter, en väldigt älskad barnboksförfattare, vara med på ett hörn och jag tycker det är väldigt fint skildrat.

Nu är det bara att vänta på bok fyra. Vad jag ska göra när den här serien är slut vet jag inte, det kommer bli hemskt tomt!

Stormsystern av Lucinda Riley

Originaltitel: The Storm Sister

Sidor: 579 (Inbunden)

Serie: De sju systrarna (del 2)

Recensionsexemplar: Från Bazar förlag, tusen tack! 

"Den begåvade seglaren Ally D'Aplièse är mitt i förberedelserna inför ett av världens mest utmanande tävlingsrace när nyheten om hennes fars död når henne. Hon tar farväl av sitt livs kärlek, en man hennes familj inte vet existerar, och skyndar tillbaka till sitt barndomshem, ett förtrollande château där hon och hennes fem systrar - alla adopterade som nyfödda - växte upp. När systrarna samlats tilldelas de alla varsin ledtråd som ska leda dem i sökandet efter sina ursprung. 

Efter en fruktansvärd olycka lämnar Ally haven. Den ledtråd hon fått av sin döde far leder henne till Norge, och omgiven av den majestätiska skönheten i ett okänt fädernesland upptäcker Ally en etthundra år gammal historia om Anna Landvik, en begåvad sångerska med en överraskande koppling till kompositören Edvard Grieg. Men ju mer Ally lär sig om Anna, ju mer börjar hon ifrågasätta vem hennes adoptivfar, Pa Salt, egentligen var - och varför hennes sjunde syster saknas."

Som ni kanske minns älskade jag första delen i den här serien, De sju systrarna, det var en av förra årets bästa böcker och jag rekommenderar den fortfarande så fort jag får chansen! Stormsystern har varit otroligt efterlängtad och ni kan ju tänka er hur höga förväntningarna var och hur nervös jag var när jag plockade upp den.

Som tur är infriades alla önskningar! Den här fångade mig precis lika mycket som bok nummer ett. Jag tycker verkligen om Ally och Anna. De är två starka kvinnor som ser till att lösa alla problem som dyker upp och ta kontroll över sina egna liv. Speciellt Anna är imponerande, som levde i en tid då kvinnor inte hade lika mycket frihet som Ally har och som dessutom gick igenom en hel del jobbiga händelser i sitt liv. Precis som i förra boken hoppar det alltså mellan nutid och dåtid, men bytena är väldigt tydliga och det blir inte för ofta.

Lite extra kul är det att Allys letande för henne till våra grannar i Norge! Genom hennes försök att ta reda på vart hon kommer ifrån får man även en inblick i hur det var i landet när det blev ockuperat av tyskarna under andra världskriget. Musik och skapande har en stor betydelse i boken och jag blir själv sugen på att skriva när jag läser, den får mig att sakna tiden då jag alltid satt med penna och papper.

Det går absolut att läsa Stormsystern fristående, men jag tycker verkligen att man ska börja med första boken och sen bara fortsätta framåt. Tredje delen, Skuggsystern, kommer ut i september och jag längtar redan! Det här kommer nog bli en ny favoritserie hos mig.

De sju systrarna av Lucinda Riley

Originaltitel: The Seven Sisters

Sidor: 539 (Inbunden) 

Serie: De sju systrarna (del 1)

Recensionsexemplar: Från Bazar förlag, tusen tack! 

"Maia DAplièse och hennes fem adoptivsystrar samlas i sitt barndomshem Atlantis, ett vackert slott vid Genevasjöns kust, efter att deras adoptivfar, den mystiske miljardären Pa Salt, har gått bort. Underligt nog har han redan begravts till havs, men varje syster tilldelas varsin ledtråd som ska vägleda henne i sökandet efter sitt ursprung. 

Maias ledtråd leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro. Väl där börjar hon lägga samman pusselbitarna

Åttio år tidigare, 1927, under Rios Belle Epoque, planerar Izabela Bonifacios far för hennes giftermål in i aristokratin. Under tiden arbetar arkitekten Heitor da Silva Costa på en kristusstaty som ska kallas Cristo Redentor och behöver resa till Paris för att finna den rätta skulptören som kan färdigställa hans verk. Den äventyrslystna och passionerade Izabela övertalar sin far att låta henne följa med Heitor och hans familj till Europa innan sitt giftermål. Där, i Paul Landowskis studio utanför Paris och på de intima kaféerna i Montparnasse träffar hon den unga och ambitiösa skulptören Laurent Brouilly, och genast vet hon att hennes liv aldrig kommer bli sig likt."

Alltså, herregud, vilken resa den här läsningen har varit! Jag blev först intresserad när jag läste att berättelsen var löst baserad på legenderna om de sju systrarnas stjärnkonstellation. Redan där kände jag att det här kan bli något speciellt.

Och det blev det verkligen. Jag älskar den här boken! När jag skriver det här inlägget har jag precis slagit ihop pärmarna och jag vill bara hoppa tillbaka in. Jag var inte alls redo att släppa taget och lämna karaktärerna, inte ens efter över 500 sidor.

Ofta när jag läser en bok som hoppar mellan nutid och dåtid brukar jag känna att ena delen av berättelsen är bättre än den andra. Det blir som att författaren tappar något i ena delen, mer energi läggs på den andra. Men här fångar båda två mig lika mycket. När jag inte läser om Maia funderar jag hur allt ska gå för henne. När jag istället läser om henne funderar jag lika mycket på hur livet ska lösa sig för Izabela.

Det här är en sådan läsupplevelse då jag har svårt att få ut precis hur mycket jag tyckte om den i ord. Känslan i bröstet är nästan överväldigande men det är frustrerande svårt att omvandla den till något som andra ska förstå.

Den här boken är magisk helt enkelt. Andra delen kommer 2018 och jag kommer vänta otåligt!

"Låt aldrig din rädsla bestämma ditt öde." - sid. 73