Originaltitel: Kartografen
Sidor: 393 (Inbunden)
"Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Bærum i Norge. Hon är precis påväg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.
Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden - med hans döda mor som avsändare..."
Det här är en sån bok jag egentligen inte har så mycket speciellt att säga om. Jag tyckte handlingen lät riktigt spännande men jag tror jag har blivit mer kräsen när det gäller deckare, eller så är jag bara lite less just nu och föredrar thrillers istället.
Kartografen är absolut inte dålig. Den är lättläst och har korta kapitel så sidorna flyger fram. Jag hade inte lyckats lista ut slutet i förväg och det är alltid bra. Men jag blir aldrig superintresserad, jag läser vidare för att det är enkelt och flyter på.
Den var helt okej, men inget jag kommer tänka vidare på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar