"When she is sent to an orphanage at the age of eight, Beth Harmon soon discovers two ways to escape her surroundings, albeit fleetingly: playing chess and taking the little green pills given to her and the other children to keep them subdued. Before long, it becomes apparent that hers is a prodigious talent, and as she progresses to the top of the US chess rankings she is able to forge a new life for herself. But she can never quite overcome her urge to self-destruct. For Beth, there's more at stake than merely winning and losing."
Alla verkar ha sett och älskat Netflixserien som är baserad på den här boken. Min sambo såg den och tyckte den var bra. Jag är ganska dålig på att se serier, har så svårt att bara sitta still och kolla på flera avsnitt av något. Men när vi insåg att boken fanns så tyckte vi båda att det skulle vara lite roligt om jag läste den istället. Böcker är helt klart mer min grej.
Så vad tyckte jag då? Nja. Det var lite för mycket schack för en som inte är insatt alls i spelet. Beth åker på många olika turneringar och spelar flera matcher under varje turnering. Då beskrivs många olika drag varje gång och allt det flyger rätt över huvudet på mig. Jag har också ganska svårt att förstå hennes besatthet av att vinna, jag vet inte hur många gånger det beskrivs hur hon vill slå sina motståndare för att de gör något drag som gör det svårare för henne eller liknande. Det blir lite upprepande.
Jag hade kunnat be sambon förklara vad som hände när hon spelade, eller till och med visa dragen. Men då hade boken tagit en evighet att läsa ut med tanke på hur många det var som beskrevs.
Det var kul att läsa den för att kunna diskutera lite med sambon efteråt och jämföra hans upplevelse av serien. Men själva boken var ingen höjdare för mig.
