Thomas Harris - Hannibal: upptakten

"I ett mardrömslikt Östeuropa hittas en pojke i snön, stum och med en kedja runt halsen. Han tycks vara fullständigt övergiven, men demonerna håller honom sällskap.
En tid senare finner pojkens farbror, som är en känd konstnär, honompå ett sovjetiskt barnhem. Farbrodern tar med den lille Hannibal hem till sin vackra fru i Frankrike. I lady Muraskis trygga famn utvecklas Hannibal till en mycket intelligent ung man som blir den yngste någonsin som antas till läkarutbildningen.
Men demonerna hemsöker honom, plågar honom. När han är tillräckligt gammal söker han själv upp dem. Hannibal Lecter upptäckter att han har gåvor långt utöver de akademiska."

 Jag tyckte om När lammen tystnar, jag tyckte ännu bättre om Hannibal, men här i Hannibal: upptakten tappar Harris mig totalt tyvärr.

Det lät intressant! Få veta varför Hannibal blev den han blev, vad som hände. Men helt ärligt så räckte det faktiskt med de glimtar man fick i Hannibal av hans uppväxt. En hel bok om det behövdes inte. Den var inte så spännande som de andra böckerna, inte så intressant och i mina ögon ganska platt faktiskt.

Tyvärr. Jag hade hoppats på att den skulle vara mycket mer.

Thomas Harris - Hannibal

"Sju år har gått sedan doktor Hannibal Lecter rymde från sina väktare, sju år sedan FBI-agenten Clarice Starling förhörde honom i den special-bevakade anstalten för kriminella sinnessjuka. Hannibal är fortfarande på fri fot och han njuter av en obevakad världs alla dofter och smaker medan han ägnar sig åt sina mycket speciella intressen. Men Starling har aldrig glömt sina möten med doktor Lecter. Det metalliska raspande ljudet av hans sällan använda röst ljuder fort-farande i hennes drömmar. 

Mason Verger minns också Hannibal Lecter och är besatt av tanken på hämnd. Han var Hannibals sjätte offer och lever fjättrad vid sängen och respiratorn. Han inser att han måste ha det mest utsökta och till synes mest oskyldiga lockbete som går att finna för att locka till sig doktor Lecter. Han måste ha det Hannibal tycker allra bäst om... 

Bered dig på en resa till helvetet i sällskap med en berättelsernas mästare som ständigt förändrar den värld du trodde du kände."

 Så var fortsättningen på När lammen tystnar utläst, ännu en bra och obehaglig bok. Jag tror faktiskt jag tycker bättre om den här än När lammen tystnar. Den här var lite mer av allt; mer spännande, mer obehaglig, mer förvånande. Kanske är det för att jag sett filmen till föregående bok, men inte till denna?

Jag får se om jag tar med mig Hannibal - Upptakten när jag åker, eller om jag lånar den på ett bibliotek när jag kommit hem. Läsa den vill jag i alla fall!

Thomas Harris - När lammen tystnar

"De mördade kvinnorna hade en sak gemensam: de var alla storvuxna. Och som visitkort lämnade mördaren alltid en dödskallefjäril. Sättet att döda var bestialiskt, motivet okänt, men det rådde inget tvivel om att det var en och samma person som låg bakom. 

Den ende som kan avslöja mördaren är doktor Hannibal Lecter, psykiatern och experten på massmord som själv efter grova våldsbrott nu hårdbevakas på anstalt. FBI-aspiranten Clarice Starling får i uppdrag att etablera kontakt med Lecter för att försöka utröna vad han vet. Och han förklarar sig villig att hjälpa till på ett villkor. För varje råd och tips han ger måste Clarice yppa en hemlighet ur sitt innersta. 

Psykopaten och den unga, intelligenta kvinnan fattar motvillig respekt för varandra, och Clarice tvingas ompröva nästan alla sina tidigare teorier och erfarenheter. Så rapporteras ytterligare en kvinna saknad. Clarice beträder nu en fasans väg mot ett avslöjande av ofattbar grymhet och terror"

Det var några år sedan jag såg filmen När lammen tystnar med Anthony Hopkins som den läskige Hannibal Lecter. Även om jag inte minns allt ifrån den så hjälpte det mig ändå att spela upp en film i huvudet samtidigt som jag läste.

Hade jag inte sett filmen hade boken antagligen känts mer spännande än den gjorde, nu visste jag ju hur det skulle sluta redan när jag började läsa. Men det var en trevlig läsupplevelse i alla fall. Eller trevlig, det låter underligt att använda det ordet till en sådan här bok. Det var lite spännande även om jag visste slutet, det var intressant och jag tog mig igenom den ganska snabbt. Trevligt på det sättet.
Obehagligt pga mördaren och pga Hannibal själv.

Nu ska jag hoppa på nästa bok, Hannibal, får se hur den är. Jag läser den på svenska även om bilden till höger säger något annat, det var bara svårt att hitta en bra bild överhuvudtaget :).