"Gilbert Grape, 24 år, har många skäl att vara deppig. Han bor kvar hemma hos sin galna familj, han jobbar fortfarande som springpojke, hans tröstätande mor är så tjock att hon inte varit utanför dörren på fem år...
Den enda ljuspunkten i Gilberts liv är Becky - den lika vackra som mystiska unga flickan som plötsligt dyker upp i Endora."
Jag minns att jag sett filmversionen av den här berättelsen för länge, länge sedan. Jag kommer ihåg en ung Leonardo DiCaprio. Om jag minns rätt tyckte jag att filmen var bra så även om det inte var den bok jag längtade mest efter att plocka upp av oktobers läsning kändes det ändå lite intressant.
Men alltså, nja. Det här var nog inget för mig. Jag blir ganska less på att konstant påminnas om hur stor mamman i familjen är. Jag vet inte hur många gånger det nämns men det är många. Det känns också lite creepy att en tjugofyraårig kille blir väldigt attraherad av en femtonårig tjej. Eller ja, alla snubbar i stan verkar bli besatta av Becky så det finns säkert de som är ännu äldre också. Jag minns inte om det är lika i filmen.
Jag inser ganska snabbt att jag inte fastnar men läser ändå ut den av någon anledning. Det är skönt att boken inte står i hyllan och väntar längre, det är det bästa med den här läsupplevelsen.
