Originaltitel: Passagen
Sidor: 143 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Fria Ligan, tusen tack!
"Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett dystopiskt USA tillsammans med en liten gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Medan de närmar sig kusten faller världen samman i allt snabbare takt, som om civilisationens ihåliga kärna till slut kollapsat bortom horisonten."Wow, vilken upplevelse det här var. Jag har aldrig läst något av Simon Stålenhag tidigare men jag vill absolut ha mer nu!
Passagen är en bok som består till stor del av det visuella. Det är helt otroliga bilder av underliga maskiner och vrak som reser sig upp i vad som annars skulle vara vanliga omgivningar. Men inget i Passagens värld är vanligt. Människorna har fått hjälmar som de kan fly vardagen med, men det blir svårare och svårare att ta sig tillbaka till verkligheten. Allting rasar och det är i den världen som Michelle och roboten Skip tar sig fram. Det är inte mycket text på varje sida men ändå får man veta så mycket mellan raderna och det tycker jag är riktigt bra gjort. Sakta målas allting upp och det är väldigt svårt att lägga undan boken innan sista sidan är läst.
Det är en lågmäld, obehaglig känsla i berättelsen och den lyckas krypa in under huden på mig. Där stannar den kvar även efter att boken tagit slut och det var nästan så jag förväntade mig att världen skulle ha kraschat under tiden som jag satt och läste.
Jag känner mig golvad och önskar att jag hade författarens andra böcker hemma så jag kunde läsa vidare direkt.
