Originaltitel: Oryx and Crake
Sidor: 376 (Inbunden)
"Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.
När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?
Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga."Jag har inte läst någon bok av Atwood tidigare, men fick tips om att börja med den här! Dessutom vet jag att en av mina kollegor tycker otroligt mycket om den. Så det var spännande att äntligen plocka upp den och börja läsa!
Det är ju bara att direkt konstatera att jag har fått mersmak. Det var faktiskt lite jobbigt när boken var slut för jag hade kunnat fortsätta läsa ett bra tag till! Jag tycker alltså väldigt mycket om den. Den är fascinerande och obehaglig, båda de sakerna beror på att det känns som en framtid som faktiskt skulle kunna hända. Hon bygger upp det hela så trovärdigt under läsningen.
Berättelsen hoppar mellan nutid och dåtid. Nutid, när Snömannen försöker överleva i en värld där allt gått fel och dåtid i hans minnesbilder där man sakta får veta vad som lett fram till att världen ser ut som den gör. Mest tycker jag nog om dåtids-delen men båda är riktigt bra!
Nu får jag se till att det inte dröjer för länge innan jag plockar upp en till bok av Atwood! För fler kommer det helt klart att bli.
