Citronen av Arnost Lustig

 

Originaltitel: Sousto

Sidor: 32 (Häftad)

"Citronen är en krypande och obehaglig berättelse från gettot i ód , en historia om förtvivlan och desperation, och om en ung pojkes fruktlösa försök att rädda livet på det som finns kvar av hans familj."

Citronen var den sista novellen jag hade kvar att läsa från Novellix box med fyra noveller om Förintelsen. Jag har tagit dem lite då och då för att det är så tungt att läsa om ämnet men samtidigt så otroligt viktigt.

Det här är en kort berättelsen som rymmer många känslor. Desperation, frustration, oro, sorg. Huvudkaraktären Ervín får ta till otrevliga lösningar för att kunna byta till sig lite mat till sin mamma och syster. Mest av allt behöver han en citron eftersom han tror att det skulle kunna hjälpa systern som är riktigt sjuk. Men en citron kostar mycket. 

På de få sidorna så hinner jag verkligen känna med Ervín. Han gör det han måste för att försöka rädda sina nära men det är inte lätt för en ung pojke att bära det tunga ansvaret. 

En vårmorgon av Ida Fink

 

Originaltitel: Wiosenny poranek

Sidor: 20 (Häftad)

"En vårmorgon följer de sista, ångestfyllda timmarna i livet för en judisk familj i andra världskrigets Polen. Direkt och drabbande skildrar Ida Fink en desperat fars fruktlösa försök att rädda sitt barns liv, i en oseende omgivning som inte längre bär några spår av medmänsklighet."

Det här är ytterligare en av de korta novellerna från Novellix box med temat andra världskriget. Jag har nu läst tre av fyra och tror faktiskt det här är min favorit hittills. De har alla varit bra men den här hade något extra.

En vårmorgon är så stillsamt sorgsen. Det handlar om en familj på tre. Man, fru och barn. De blir hämtade av nazisterna och förs bort för att bli avrättade. Pappan försöker rädda dottern, hoppet om att han ska hitta en lösning lever kvar ända till slutet och det är verkligen hjärtskärande att läsa. 

Ida Fink lyckas säga otroligt mycket på de få sidorna och det går rätt in i hjärtat. 

Den sista vägen av Rachel Korn

 

Originaltitel: Der letster Veg

Sidor: 24 (Häftad)

"En höstdag 1942 tvingar den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Väljer man inte ut en, måste alla gå. I Den sista vägen tvingar ett grymt ultimatum människan att begrunda en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest?

Alla blev som förlamade. Ingen blev förvånad. Vad som helst kunde förväntas av tyskarna. De tittade på varandra, vem av dem skulle gå, gå dit, varifrån man aldrig återvände? Var och en genomfors av en plötslig känsla av främlingskap. Den ene såg redan den andre som offer. Den ene såg redan sin rival i den andre. Och vem skulle man välja ut, och vem skulle välja? Med vilket mått skulle man mäta, med vilken våg skulle man väga för att kunna bestämma vem som skulle behöva dö redan nu, och vem som förtjänade att fortsätta leva ännu ett tag?"

Det här är en lite novell från Novellix. Liten till formatet men med stort och tungt innehåll. Det går verkligen inte ens att försöka tänka sig in i den situationen. Att som familj behöva komma fram till vem som ska deporteras, vem ska skickas iväg för att med största sannolikhet aldrig mer komma tillbaka? Det är omänskligt, hemskt och vidrigt. 

Den sista vägen ger mig en klump i magen och ångest som flyttar in i hjärtat. Den är kort men berör på  många plan ändå. Det är så viktigt att vi fortsätter läsa om det här. Så det inte glöms bort. Jag har den här novellen i en ask som innehåller fyra berättelser om förintelsen. De andra tre har jag inte läst ännu men kommer göra det framöver.