Originaltitel: Northanger Abbey
Sidor: 346 (Inbunden)
"När Catherine Morland kommer till kurorten Bath dras hon in i ett ivrigt socialt umgänge. Hon dansar på stadens baler, hon går på promenad med bästa väninnan och hon möter den oemotståndlige Henry Tilney. Under sin vistelse får hon också tillfälle att diskutera sitt stora intresse för tidens främsta litterära genre: den gotiska romanen, ett intresse som leder till dråpliga förvecklingar när hon blir medbjuden till familjen Tilneys hem, det gamla klostret Northanger Abbey.
I Northanger Abbey finns alla de ingredienser vi lärt känna från Jane Austens romaner: den unga kvinnan som försöker finna sin plats i patriarkatet, societetens tysta intrigspel, den oemotståndlige mannen."Klassikern i april blev Northanger Abbey, min tredje roman av Jane Austen. Det är nog till och med så att det är min favorit hittills. Kanske är det för att litteraturen och böckerna har en ganska stor plats. Catherine Morland tycker om att läsa, allra helst skräckromaner! Det är ju svårt för mig att motstå en sådan huvudkaraktär. Jag är väldigt sugen på att läsa en del av böckerna som nämns i den här faktiskt.
Utöver bokdelen så är det här verkligen vad jag kommit att vänta mig av Austen. Hon driver lite med samhället hon lever i, de roller man förväntas spela. Hon driver en del med sin egen huvudkaraktär också när hon gör henne ganska naiv och med en stor portion fantasi som gör att hon drar förhastade slutsatser här och där under berättelsens gång.
När Catherine kommer till Bath blir hon bekant med en annan man förutom Henry Tilney. Och den mannen är olidligt påfrestande. Han ändrar hennes planer utan att prata med henne först, för hennes talan utan att hon gett godkännande för det han säger. Jag höll på bli galen på honom! Usch! Jag ogillar honom så mycket att jag helt tappat bort hans namn.
Det händer egentligen inte så mycket i Austens böcker. Det är ganska stillsamt men de är ändå väldigt trevliga att läsa. Vi får se när jag plockar upp en fjärde Austen-bok!
