Originaltitel: Nordisk fauna
Sidor: 181 (Klotband)
"Ett tåg stannar på spåret mitt i natten och en ensam kvinna kliver ut genom de öppna dörrarna, följer ropet ur den djupa skogen.
Så är det att läsa Andrea Lundgren: man lockas med av en ton som leder bort, till något vi inte ens kan föreställa oss. De sex novellerna i Nordisk fauna befolkas av djur: rävar, blåvalar, gäddor, katter, fåglar.
Och människor, som alla längtar efter förvandlingen."Det här är en jätteskum läsupplevelse att skriva om. Jag är positiv till hela boken, alla noveller, men jag fastnade ändå inte för alla. Det har varit ett nöje att läsa den och det har aldrig känts tråkigt eller jobbigt. Jag brukar ha svårt för noveller men den här gången funkade det väldigt bra, trots att jag inte är helt såld. Fast jag tycker om allt. Förvirrande?
Grejen är, att den är otroligt bra skriven. Det är en njutning att läsa. Varje berättelse är unik och olikt så mycket annat jag har läst. Andrea Lundgren vet verkligen hur man bygger upp en stämning, skapar levande karaktärer och vissa gånger får hon till en riktigt obehaglig känsla i sina ord. Det finns en novell där en kvinna vaknar upp ensam på ett tåg, mitt ute i ingenstans, alla andra har försvunnit. Och det kändes som ett rent mardrömsscenario.
Det som inte riktigt funkar för mig är de öppna sluten som fler av novellerna har. Jag har alltid varit lite kinkig när det gäller sånt och här blir det mycket man får tolka själv, för mycket för mig. I vissa kan jag ändå nöja mig med det men i andra blir det nästan som en frustration i mig över att inte få ett "ordentligt" slut.
Men, som sagt, jag tycker verkligen om den och rekommenderar den!
