Vajlett och Rut av Karin Alfredsson

Originaltitel: Vajlett och Rut

Sidor: 294 (Inbunden)

"Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på.

Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.    

Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.    

Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude..."

Den här skulle ju jag och Elza läsa tillsammans under november månad och ha samtal om varje söndag på Instagram. Men, första söndagen kom Elza med en bekännelse, hon hade redan läst ut den! Haha! Jag som hade hejdat mig själv från att göra detsamma för att jag tänkte att jag skulle hålla mig till våra tider, men det hade jag inte behövt oroa mig för!

Jag förstår hur som helst att Elza inte kunde hålla sig. Det här har varit en riktigt lättläst och intressant bok. Sidorna bara flyger fram och det är svårt att sluta när man väl har börjat. Vi får följa livet i Granträskåsen ur Vajletts perspektiv. Hon är ny lärarinna i den väldigt religiösa byn och får kämpa en del för att få undervisa barnen på sitt vis, som inte är lika hårt religiöst som de är vana vid.

Vajlett är en stark karaktär som inte bryr sig om vad de andra byborna tycker om henne och hennes sätt. Förutom då när det gäller känslorna till Rut...Där blir det läskigt för henne och hon har svårt att komma till ro i sig själv med vad hon känner och vill. Men jag beundrar henne för hur mycket hon står upp för sig själv i allt annat.

Men vissa delar förstår jag inte riktigt varför de är med. En del karaktärer får egna kapitel, men deras historia får aldrig så mycket plats som de kanske hade behövt. Kvinnan som äger butiken i byn har bevisligen en stor hemlighet om sin man som jag gärna hade läst mycket mer om men det nämns lite här och där för att sedan få en jättesnabb upplösning i slutet. Det hade kunnat bli något mycket djupare av det känner jag.

Det låter som det skulle vara en ganska tung bok, det tyckte i alla fall jag innan jag började läsa. Men det är den verkligen inte. Man blir så klart ganska frustrerad på de hårt religiösa karaktärerna, som hellre ber till gud än ringer en doktor när deras barn mår dåligt till exempel. Men alla i byn är inte så och själva grundhistorien om Vajletts liv som lärarinna och senare hennes kärlek till Rut är väldigt lättläst. Den håller verkligen fast sin läsare.

Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson

Originaltitel: Skrik tyst så inte grannarna hör

Sidor: 366 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack!

"Allt kommer att ordna sig. Roger är omtänksam och uppvaktande och har vigt sitt liv åt att hjälpa afrikanska kvinnor ur fattigdom. Han ser på Ellinor med en blick som säger att han vill ha henne, att hon är hans. Du kanske ska flytta med till Afrika? Rogers erbjudande blir lösningen på den ekonomiska knipa Ellinor har hamnat i. Hon lämnar frisörsalongen och Stockholm och flyttar med till Zambia.

Efter ett liv i fattigdom i Lusakas slumområden får änkan Loveness ett liknande erbjudande. Siame är välklädd, snäll mot barnen och har en tjänstebostad hos svenska ambassadens biståndsråd. En riktig bostad. Med en dörr som går att låsa. Allt kommer att ordna sig."

Nu har jag äntligen vågat mig på den här boken. Jag har velat fram och tillbaka ganska länge på grund av ämnet. Jag var rädd att den skulle vara väldigt tung och svårläst. Men trots sitt mörka, viktiga ämne är den väldigt lätt att ta sig igenom.

Den ger mig otroliga obehagskänslor under delarna när Ellinor och Loveness utsätts för både psykiskt och fysiskt våld. Det är väldigt jobbigt att läsa de styckena och hjärtat börjar på en gång slå hårdare. Trots det är det något som gör att jag inte känner att jag kommer nära karaktärerna. Jag vet inte, men det kanske är jag själv som skapar någon sorts distans omedvetet.

Hur livet i Afrika är för Loveness och hennes barn är intressant att läsa om. Deras tro och sätt att göra saker på. Jag hade nog kunnat läsa en hel bok om bara hennes liv känns det som. Ibland känns det så också, att boken tar upp lite för mycket och därför är lite för kort. Den hade behövt mer utrymme för att kunna gå in mer på djupet på alla olika områden.

Jag är i alla fall glad att jag har läst den!