Originaltitel: Hon går genom tavlan, ut ur bilden
Sidor: 295 (Pocket)
"Hanna är tio år och hennes bästa kompis heter Karin. Hela sommaren har de lekt med varandra och byggt kojor i skogen. Men när höstterminen börjar ändras allt. Karin vill hellre vara med de andra tjejerna och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. Ingen pratar med henne och hon tvingas gömma sig på rasterna för att inte bli slagen, mulad, retad eller dränkt i toalettstolen.
Flera år senare står Hanna vid ett sjukhusfönster och ser ut. Där finns froståkrarna, längtansvattnet och mörkerskogen, där finns människor, närhet, hud. Hon undrar hur kyssar smakar och känner hur tungt det är att andas härinne. Själen får astma, dårskapen växer.
Hon är fortfarande ung, här kan hon inte stanna."Rebecka på Läsa är att leva skickade den här boken åt mig i sitt senaste paket. Jag har inte läst något av Johanna Nilsson tidigare, men just den här boken fanns faktiskt på min önskelista för flera år sedan. Det blev bara aldrig av att jag skaffade den då.
Det är en tung bok att läsa tycker jag. Ämnet är jobbigt, Hanna har det inte alls lätt och jag lider med henne för varje sida jag vänder. Jag mår illa av hur vidriga hennes klasskompisar är, både mot henne och mot en annan tjej som också är utsedd på hackkyckling. Och hur alla vuxna bara blundar för det, det gör mig arg.
Hanna som vuxen får vi läsa om i kursiv stil i slutet av varje kapitel. Då hon är på sjukhuset, hon har skadat sig själv och mår inte alls bra. De stycken får jag läsa ganska snabbt och inte fastna vid så mycket för jag uppfattar någonstans att hon skurit sig och det är en sak jag vissa gånger har svårt att läsa om.
Men samtidigt, mitt i allt det svåra, är den väldigt vackert skriven. Författaren har ett speciellt språk, vissa formuleringar är otroligt fina och träffsäkra.
"Hon skulle vilja fråga om han vet hur farligt det är att röra vid en annan människa, att lita på någon. De försvinner ändå alltid bort. Bäst att sluta en mur kring ensamheten, då vet hon i alla fall vad hon har. Ensamheten kan hon inte förlora."Så jag är glad att den äntligen blev läst!
