Visar inlägg med etikett Hoi förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hoi förlag. Visa alla inlägg

tisdag 3 augusti 2021

Biotika av KG Johansson

 

Originaltitel: Biotika
Sidor: 154 (Pocket)
"Penicillin testades först som läkemedel 1942 och användningen har sedan dess ökat drastiskt, i dag ges det även i förebyggande syfte till husdjur.

I en nära framtid blir antibiotikan helt verkningslös och forskningen letar desperat efter något som kan ersätta den. Ett experiment med nanoteknik skapar ett slags virus i det syftet, men något går fel: bakterier och celler dör inte, de muterar.

Mjölkbonden Sofie ser världen falla sönder omkring sig när hennes kor förvandlas till obeskrivliga varelser. Med ett avsågat hagelgevär flyr hon ensam från sin norrländska bondgård på en gammal Harley-Davidson. Desperationen gör henne till en effektiv mordmaskin medan hon kämpar sig söderut längs Inlandsvägen. Hon möter Anna, som också har förlorat alla i sin närhet, och de fortsätter tillsammans mot Stockholm. Men tryggheten finns inte där heller. Sofie kan inte lita på sina medmänniskor... och inte ens på sig själv."

Den här boken är inget för de känsliga. Den kanske är kort men jisses så mycket äckel som hinns med på de sidorna! Det börjar direkt på första sidan och fortsätter nästan genom hela boken. Det är kroppsdelar som inte vill stanna i gravar, människor och djur som muteras till vidriga saker och folk som mördar varandra lite hit och dit.

Tack vare att den är så kort går den väldigt fort att läsa. Jag läste den på någon timme och känner att det nog räckte så. Hade den varit längre och fortsatt i samma stil hade det nog blivit för mycket för mig. Nu var jag också på rätt humör då jag och sambon har kollat alla Resident Evil filmer så världens undergång har varit ett tema ett tag.

Jag vet faktiskt inte vad mer jag ska skriva om den. Den var intressant, snabbläst och äcklig. På framsidan beskrivs den som köttig och det är verkligen ett passande ord. 

torsdag 17 december 2020

Tatra av Lisa Hågensen

 

Originaltitel: Tatra
Sidor: 252 (Häftad)
Serie: Jakten (del 2)
Recensionsexemplar: Från Hoi förlag, tusen tack! 
"Det är vår och spåren efter den kidnappade Siri för de sju vännerna till norra Porsaw. Under fritagningen sker en fasansfull olycka och gruppen splittras. En av dem tvingas ut på en lång resa, och finner i dess slut svar på frågor som legat dolda fram till nu. De andra fortsätter jakten på den grymma General Tarz och de två barn som tillverkades och föddes på The Pure Breed Plant. Ligger barnen till grund för ännu en elitistisk ras, eller har Tarz en ny plan på gång? Jakten för dem västerut, utan en aning om den fasa som väntar. Kommer vännernas vägar åter korsas? Överlever kärleken, och kommer uppoffringen en av dem gör rädda dem alla? Eller är allt förgäves?"

Tatra är den avslutande delen i duologin Jakten. Böckerna är fristående fortsättningar på den tidigare serien Purebred.

Jag tyckte verkligen om Purebred-böckerna. Första delen i den här andra serien, Siri, var spännande men det fanns saker jag inte riktigt fastnade för. Det fortsätter även i Tatra och jag klickar nog minst med den här berättelsen. Jag tycker att den är lite långsammare i början än de andra och de fortsatta kärleksbekymren blir för mycket för mig. Jag har sett att de här två böckerna är beskrivna som intensiv dark romance och jag tror det är där jag helt enkelt faller ur målgruppen. 

Trots det är den fortfarande snabbläst och det tog bara en dag att avsluta den. Det känns lite sorgligt att inte kunna älska den här lika mycket som Purebred-serien men jag är säker på att läsare som letar den här sortens böcker kommer tycka om den. 

måndag 14 september 2020

Siri av Lisa Hågensen

 

Originaltitel: Siri
Sidor: 315 (Häftad)
Serie: Jakten (del 1)
"I en inte alltför avlägsen framtid försökte den uråldriga och ondskefulla rörelsen die Herrenvolk lägga Europa under sig genom att avla fram en överlägsen människoras. Men det gick om intet, mycket tack vare Whanzi, en ovanlig femtonåring som lyckades med det osannolika, och Dora, som betalade ett högt pris i sin kamp att störta die Herrenvolk. Vad händer när de goda har segrat? Europa blomstrar och gammal teknologi återupptäcks, men för ungdomarna är det inte över. Whanzi, hennes vänner och Ask, en äkta purebred från The Pure Breed Plant, tar sig norrut, upprättar en bas i Moscow Territory och startar jakten på krigsförbrytarna. Men gruppen splittras. Ask ger sig iväg på en personlig vendetta och Whanzis inre demoner driver henne från den hon älskar i en flykt som får ödesdigra konsekvenser."

Lisa Hågensen har skrivit Purebred-serien som jag har läst och tyckt väldigt mycket om! Siri är första delen i en ny serie som utspelar sig efter Purebred. Det är samma karaktärer och samma värld så har man läst den första serien kommer man känna igen sig en hel del. Man kan läsa Siri fristående men jag tror man får en bättre bild av allting om man läser de andra böckerna först. 

Jag dras snabbt in i handlingen och det är väldigt fint att få återse karaktärer som jag redan känner. Det är lite som att träffa gamla vänner. Det är spännande att följa gängets jakt på olika krigsförbrytare. Deras spaningar och resor blandas med vissa karaktärers försök till ett mer normalt liv. För mig personligen blev det lite mycket av ett pars relationsproblem. Jag kan förstå varför det blir konflikter och vad som triggar igång olika reaktioner men det blev lite mycket av det. 

Det är egentligen det enda som jag inte fastnade för under läsningen. Boken i sig är en riktig bladvändare och när jag väl fick en ledig dag så sträckläste jag större delen av den. Och slutet gjorde verkligen så jag vill kasta mig på fortsättningen på en gång!

måndag 10 juni 2019

Glasrösten av Ann Lindh Klang


Originaltitel: Glasrösten
Sidor: 160 (Kartonnage)
Serie: Eufonia (del 1)
Ålder: 12-15
Recensionsexemplar: Från Hoi förlag, tusen tack!
"Aida är en helt vanlig tonåring, förutom att hon är blind på ett öga. Den mystiska pianoläraren Felicia hävdar att det är en gåva hon har fått, att Aida kan se andra saker med det blinda ögat. En ruggig dag i december sveper en kall vind genom rummet och klassens Lucia tappar rösten. 
När elevernas röster försvinner en efter en tror man att ett halsvirus börjat sprida sig lagom till julkonserten. Men Aida känner av den kalla vinden och ser de svarta skuggorna. Felicia försöker berätta någonting för Aida, men skuggorna hinner före och tar hennes röst. Nästa dag är Felicia försvunnen. Aida söker efter svar i Felicias gamla hus när ett notpapper plötsligt väcks till liv. En G-klav förvandlas till en talande orm och leder Aida in till musiklandet Eufonia. Där inne sprakar plötsligt hela världen av färg och musik."
Det här är en lite annorlunda fantasyberättelse för åldersgruppen 12-15. Den handlar väldigt mycket om musik och musikens språk. I början finns en liten ordlista för att hjälpa till så man förstår en del saker. Speciellt när Aida befinner sig i Eufonia kan man behöva den då vissa varelsers namn är musikbegrepp, till exempel finns det en som heter Cedere, som betyder lugnare eller lägre tempo. Ibland används liknande musikaliska ord i dialoger. Så ordlistan kan vara bra om man inte är bekant med orden sedan innan!

Själva berättelsen är spännande. Det känns som att den kanske hade behövt lite fler sidor för att fånga mig ordentligt och bygga upp världen. Men jag tror den kan passa åldersgruppen bra om man har läsare som inte vill ta sig an riktigt tjocka böcker. Det händer saker nästan hela tiden och finns inte direkt några passager man kan hinna bli uttråkad av. Den kan hålla fast ens fokus genom hela boken.

För mig personligen var det ingen riktig fullpoängare just eftersom jag inte hann sjunka ner i den andra världen riktigt tillräckligt mycket. Sedan har jag lite svårt för att använda mig av ordlistor i böcker, då jag känner att det förstör en del av flytet i läsningen när jag måste pausa och kolla upp ord.

Däremot gillar jag verkligen musikdelen och själva idén att göra ett äventyr av det. Det är ju så att musik kan påverka oss väldigt mycket och tänk vad hemskt om den försvann! Letar ni efter en fantasybok där huvudkaraktären dras in i en annan värld än vår egen så borde ni pröva den här. Vill ni dessutom ha något annorlunda är den ännu bättre!

onsdag 15 maj 2019

Manhattan transfer av Katja Hvenmark Nilsson


Originaltitel: Manhattan transfer
Sidor: 283 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Manhattan Transfer är en rapp feelgood om Vienna Anderzén från Linköping som efter en traumatisk separation reser ensam till New York. Hon flyttar in i ett kollektiv i Brooklyn och upptäcker plötsligt nya sidor av sig själv i sällskap med den sargade levnadskonstnären Courtney Wilson och hunden Play. 
Vistelsen i New York blir en omtumlande inre och yttre resa, och hon inser hur mycket en människa kan förändras av en ny geografisk och social kontext. När Vienna slutar vara turist och kastas rätt in i stadens hårda livsvillkor inser hon vidden av sin kapacitet. För att överleva och vinna i betongdjungeln måste hon slänga präktigheten och kontrollbehovet åt sidan och bli streetsmart."
Det här är en feelgood roman om att hitta sig själv. Att lämna ett liv bakom sig och börja om i New York. Om att jaga sina drömmar. Jag vet att det är en väldigt omtyckt bok, lovorden haglar över den på Instagram.

Men för mig blir den smått stressande att läsa. Jag blir frustrerad på huvudkaraktären och hur svårt hon har för att öppna upp och be om hjälp i nödsituationer. Problemen hon hamnar i ger mig som läsare nästan lite ångest. Jag tror jag är för långt ifrån henne i min egen personlighet för att kunna njuta av läsningen ordentligt. Jag tar den på för stort allvar och känslorna blir stundtals jobbiga istället för lätta.

Samtidigt har Vienna ett förhållande bakom sig som jag kan känna igen från mitt eget liv. Och jag hade på något sätt hellre läst mer om det, för då hade jag, trots tyngre känslor, kunnat känna igen mig mer i henne. Det hade blivit ett annat band mellan oss då.

Det här är verkligen ett läge då det är jag som är fel person för boken. Men letar ni en underhållande feelgood om en väldigt hektisk storstadsupplevelse så ge den här en chans! Författaren har själv bott i New York under ett år så jag är övertygad om att hon har fått till känslan rätt. Och allt det här bevisar bara att jag aldrig skulle överleva där!

onsdag 15 mars 2017

Striden i skogen av Susanne Trydal & Daniel Åhlin


Originaltitel: Striden i skogen
Sidor: 262 (Kartonnage)
Serie: Hallahem (del 3)
Ålder: 9-12
Recensionsexemplar: Från författarna, tack!

"Vitterfolket hotas av onda krafter från flera håll. De går inte längre säkra utanför Hallahem. Men inte ens i staden under berget är det sig likt längre och folket splittras när en ny rådman ska väljas. 
 Torun, Tilda och deras vänner försöker bekämpa tillsammans bekämpa fienderna. Men ingen vet hur den uråldriga ondskan i skogen kan stoppas, eller hur länge vittrorna kan gömma sig för Vakarna, det hemliga sällskap som jagar dem. 
 Den avgörande striden kommer allt närmare. Kommer vitterfolket någonsin få leva i fred? Kan vänskap och kärlek vinna över hat och hämndlystnad?"
Äntligen har jag fått läsa den avslutande delen i Hallahem! Vilken underbar läsresa jag fått följa med på i de här böckerna. Jag är så tacksam mot författarna för att de låtit mig få läsa om och lära känna Torun, Tilde och alla andra.

Det här är riktigt bra urban-fantasy som blandar det moderna livet med svensk folktro. Vittror, rån och andra skogsväsen finns och lever gömda i skogarna. Men de hotas på flera sätt och i tredje boken är det verkligen allvar. Det är fartfyllt, spännande och lättläst. Perfekt för åldersgruppen och även uppåt. Jag fullkomligt älskar det och är betydligt äldre än 12.

Har ni ännu inte läst trilogin om Hallahem är jag avundsjuk på att ni fortfarande har det nöjet framför er. Gå och läs nu!

onsdag 8 mars 2017

Den sista delen är här!


Äntligen! Den sista delen i trilogin om Hallahem är här! Den dök upp som en mycket efterlängtad överraskning i brevlådan. Tusen tack till författarna för det! Det har varit så roligt att få följa med på det här äventyret och jag ska njuta av den här sista boken. Sedan kommer det vara sorgligt att det är över men jag hoppas ni fortsätter skriva på annat.

Och, ser ni hur vackra de är?! Jag tror faktiskt den här sista, den gröna, är min favorit.